Morgontåget från Göteborg. Upprymda människor (som väl ska på spännande konferenser eller branschträffar), blasé människor (proffspendlarna), ja, och så jag då. Det var mörkt när pappa körde mig till centralen, det hade jag faktiskt inte räknat med, men fåglarna sjöng. Vad jag heller inte räknat med var att det däremot är ljust på kvällarna. När hände det? Mellan soffan och sängen, mellan gråten och uppgivenheten, förmodligen. Kvällssolen kastade guld på husfasaderna så sent som halv åtta igår.
Det är många första gånger från och med nu. Första gången här utan B, med något litet undantag, på två år. Anna K säger att i sådana här situationer ska man köpa ett stort blockljus, tända det varje en stund varje kväll och tänka att när det här har brunnit ner, då kommer jag att må mycket bättre. Jag köpte ett Yankee Candle som doftar sommarsvslutning och har en brinntid på 60-90 timmar. Till att börja med.
När jag fick sådär mycket hjärtekross för ett antal år sedan så började jag att sticka en tröja- inget mönster utan bara stora delar som skulle bli en tröja- jag gav mig själv tiden det skulle ta att göra klart den att sörja sen fick det vara bra, han skulle inte få ta mer energi av mig. Det blev en stooooor tröja. Och på något sätt tror jag att det fungerade. / jannice
SvaraRaderaJättebra grej faktiskt! Tack för omtanken <3
SvaraRadera