Alla goda ting är tre

Idag har varit en dag av hovfotografering. Jag har ju skrivit om min vänners trillingar tidigare. Det finns inga B12-tabletter i världen som kan ge så mycket energi som de gör. Men att få alla tre på en bild - jisses det är en utmaning. Med tanke på hur jag ser ut där jag ligger i märkliga vinklar och gör lustiga utrop för att fånga deras uppmärksamhet borde jag nog kallas för familjens hovnarr istället. Hm, det kanske är det som de tror att "moster" betyder?

Hösten och kvällskursen

Jag har sökt en kvällskurs i grafisk formgivning på Forsbergs till hösten! Nä, det är inte för att träffa killar. Det är för att jag i mitt tidigare jobb formgav trycksaker med mera, men är helt självlärd via nätforum och youtube och gärna vill utveckla mina kunskaper. Eller i alla fall underhålla dem...

Jag förstår mig inte riktigt på antagningen, för den bygger inte på arbetsprover, och inte på "först till kvarn-principen" heller vad det verkar. Kanske på tur? Det är nu inte min starkaste gren så jag behöver att ni allihop håller tummarna för att jag faktiskt kommer in. Är det någon annan som har gått den och vad tyckte ni i så fall?

Kvällskurs alltså. Kallar man det "fortbildning" känns det genast lite mer urbant och mindre som "Italienska för nybörjare"... Skit samma, förresten. Åh, vad jag vill komma in på den här kursen!

Berlin i bilder

Den här stan är uppköpt!!!

Jag älskar t-banestationer...

För ung för kärleken

Jag var tvungen...

Jag betalade 2 euro för att få det här fotot taget. Ni får döma mig :-)

Honeys I'm home!

 

Berlin är speciellt. Ruffigt, ordvitsigt, kontrastrik arkitektur, flörtigare än Stockholm, bra veggi-utbud på restaurangerna och ganska förvirrande (det finns ju liksom inte ett självklart centrum). Jag ska visa er fler bilder senare! 

Berlin revisited

I augusti 2007 åkte jag själv till Berlin ett par dagar. Jag var olyckligt kär i någon idiot och behövde komma bort. Förirra mig i en stad jag inte kände till. Det är en märklig stad, Berlin. Den flyter ut, på något vis. När jag satt på planet därifrån kände jag mig inte särskilt mycket klokare på den. 

Nu gör jag ett försök till. Men inte själv den här gången. Sarah och jag ska göra Berlin söndag till onsdag. Testa stans veggieutbud och klubbar, insupa atmosfären och bara vandra runt och ha det skönt.

Vi hörs på torsdag igen!

Kollage från 2007

"Varför?" - sylektion numero uno

Min svägerska Madde ska lära mig att sy kläder. Det är ett ganska ambitiöst uppdrag. Igår köpte vi mönster och tyg och satte igång. Himmel vad roligt det är! Jag vet inte hur många gånger jag ställde frågan ”varför?” till Madde. 

Min sjuåriga brorsdotter kom och ställde sig så tätt intill mig och doftade solvarm sommarunge och frågade ”är det svårt?” och jag sade ”ja det är det faktiskt, men Madde är ju så duktig så hon ska lära mig”.

”mm” sade brorsdottern ”hon började sy din bröllopsklänning”
”Ja” svarade jag ”jag vet det. Vi får göra klart den senare. När jag har hittat en bättre man.”
”Eller så gör vi klart den, så är allt förberett!” föreslog brorsdottern optimistiskt.

Älskade unge.

Med den inställningen kommer man långt i kärlekslivet. Det tror jag.

Vi hann en tredjedel av den (vardags)klänning vi köpt mönster till och ska göra klart resten nästa vecka. Jag kommer fastna för det här. Jag känner det på mig.

Melodramatic fool

I am one of those
Melodramatic fools
Neurotic to the bone
No doubt about it
   

Basket Case
Green Day

Bara bara blåsa såpbubblor

Idag tog jag pendeltåget till Alingsås och träffade Katrin.  Vi hittade en äng och jag tog på mig min bästa klänning och så fotade hon mig. Ja och så åt vi bakelser förstås och köpte en golfklubba på loppis och spelade Guitar Hero. Och jag tror äntligen att jag har hittat semesterlunken för sedan messade min Maria och sade "jag åker till Grekland nu" och jag tänkte "men det är ju inte förrän på tisdag!" och insåg att veckovillan kickat in. Tack för den säger jag. Det behövdes.

Inläggets titel är förstås Snooks "Såpbubbler".

Alive and kicking

Allt för konsten...

Här är bråda dagar må ni tro. Jag har nog tankat kärlek för veckor framöver: Vänners barn och syskonbarn och till och med vänners hundar... Det blir inte en lugn stund, men många glada. Tyvärr har jag lite problem med nätet här hos mamma och pappa och kan inte koppla min egen dator till internet, vilket gör att det blir svårt att lägga upp foton. Bjuder ändå på en lite lustig bild som pappa fotade häromdagen. Man får vara klädd sådär i skogen, tycker jag, i en salig blandning av färger och mönster. Fotot på svampen då? Undrar ni kanske. Det raderade jag av misstag från minneskortet innan jag hann redigera det...

Inte ikväll

Don't fall apart on me tonight
B. Dylan

Schh, skräm inte älvan (hon måste vara i närheten)

Sju sorters blommor, två sorters regn

Sommaridylliskt va? Men idag regnar det. Allt går i nyanser av vitt och grått. Och jag som tänkt fota motljusbilder i hästhagen. Men jag är inte den som är den. "Only boring people are bored" är ett av mina favoritcitat från Mad Men. Så nu sitter jag här, låter blicken vandra: leka med photoshop eller virka, virka eller leka med photoshop? 

Jag springer på saken.

Man måste dö några gånger, innan man kan leva

Jag har passerat en osynlig gräns. Utan att veta exakt var eller hur det hände kan jag bara konstatera att något vänt, att jag mår mycket bättre. Idag är ett datum jag fasat för, det datum som stod i min och i B:s förlovningsring. Men det känns inte lika svårt som jag trodde att det skulle göra. 

När jag var liten kvällsdoppade mina föräldrar och jag oss ibland i en liten sjö långt ut på landet. Den var väl mera som en tjärn, om man ska vara ärlig. Det svarta vattnet kändes lenare än något annat jag badat i. Jag var ett barnsligt vattendjur som älskade att leka under ytan. Jag minns känslan av att sjunka mot botten och väl där fjädra till med fötterna och stiga igen. Se solen bryta igenom och få det svarta att skifta i grönt. 

Den känslan har jag haft de senaste dagarna. Att jag varit på botten av mitt hjärta, fjädrat till med fötterna och sakta börjat stiga igen. Nu vet jag att luften i lungorna kommer att räcka hela vägen upp.

Rubriken är förstås ett Håkan Hellströmcitat.

Inflyttningspresent

Anna K är hemma från New York. Hon flyttade dit ganska snart efter att vi hade blivit vänner. Det är fem år sedan. Nu ska hon vara i Stockholm ett år och det är lyx för en vänskap som brukar ha Atlanten emellan. Jag fick en så fin inflyttningspresent av henne: en låda dekorerad med söta figurer och spets och annat. Jag har aldrig testat decoupage men det verkar roligt! Ja och så fick jag ett gott bröd och ett paket med lite lyxigare salt också. För Anna Ks föräldrar är från Polen och där betyder det tur att ge någon som flyttar bröd och salt, så att man aldrig ska sakna livets nödtorft. Det är himla fint tycker jag!

En apa som fickkompis

Som oftast började det med en skiss. Slutresultatet blev lite mer "björnigt" än vad jag egentligen ville, men jag tror svansen styrde upp intrycket.

Man virkar den som man virkar isbjörnen, fast med lite större öron och längre svans då som sagt. Här kan man läsa om mina fickkompisar.

A world of one's own

Semester!

Jag skrev ett meddelande på tavlan vid mitt rum. Visserligen har de flesta redan gått på semester - och jag kommer att vara tillbaka innan de är det (trots att jag har 4 veckor) - men om nu någon skulle undra. Typ så här blir nog min semester. Att det ska bli helt underbart att i lugn och ro ligga på den där gräsmattan inte så mycket för att läsa som för att tänka över allt som hänt de senaste månaderna och att jag åker till Barcelona för att jag inte kan vara i stan datumet B och jag skulle ha gift oss, det skrev jag förstås inte. Men det förstår ju ni. Det förstår ju ni.

Mockarutor

Idag är det min sista arbetsdag innan en fyra veckor lång semester. Jag har bakat mockarutor till fikan senare. Receptet är från Karolina Tegelaars "Mjuka kakor utan ägg och mjölk" som man kan beställa här till det facila priset av 49 kronor (!). Jag tjuvsmakade en liten, liten bit igår för att se att jag verkligen stod för kakan. Ville ju inte servera kollegorna något som inte skulle hålla måttet liksom. Oh my god. Hon kan göra recept hon, den där Karolina.

Smycken med en mening

Jag fingrar fortfarande efter min förlovningsring. Ringfingret är tomt och de andra fingrarna söker det som saknas. Ännu. Så är det.

Då är det fint med andra smycken som betyder något. Det bulliga halsbandet med affirmationerna som jag köpte just efter separationen. Och så smycket med en pytteliten handspegel med hjärtan på baksidan som jag fick av Sarah häromdagen. Med det och armbanden som jag fått av Anna och Maria vägs det tomma fingret upp. Får mig att tänka "tänk på det du har Anna". Och så gör jag det. Räknar mina välsignelser. Namnen på dem som betyder så mycket för mig.

Frukt och människor

Min andra universitetstermin pluggade jag litteraturvetenskap. I min grupp gick en tjej som var så där amerikanskt high school-film-perfekt. Hon var så vacker att det inte gick att tänka på något annat när hon pratade. Och ödmjuk och intelligent och alltid omtänksam. Lite som den där provocerande goda systern i filmatiseringen av Alice i Underlandet, ni vet. Så att man, fast man tycker om personen, får tvångstankar av att vilja smyga  in könsord i var och varannan mening och tugga med öppen mun. 

En gång berättade hon för mig att hon aldrig åt en banan "uppifrån och ned" offentligt. Eftersom det så lätt kunde missuppfattas. Istället bröt hon av dygdiga små bitar av bananen med fingrarna och åt dem en och en. För att föregå eventuella freudianska tolkningar på tunnelbanan eller på busshållplatsen.

Jag tänker på det där ganska ofta när jag äter banan (uppifrån och ned) offentligt.

Idag såg jag en kvinna äta mango på tunnelbanan. Hon bet av toppen på mangon och sedan lyckades hon pressa upp fruktköttet med fingrarna för att  suga i sig det. Som en halvsmält Calippoglass ungefär. Utan att spilla en droppe. Men med en lidelse som hämtad ur, typ, Lady Chatterlys älskare. Jag stirrade på henne från Gamla stan till Gullmarsplan.

Jag tror inte min gamla kursare skulle ha godkänt det sättet att äta frukt på offentligt.

Väl framme vid Gullmarsplan hade jag tänkt så mycket på mango att jag gick direkt till frukståndet på torget och köpte en. För 20 kronor. 20 kronor!

Men jag skalade den med potatisskalaren. Skar i fyrkantiga bitar. Och åt med gaffel och servett som en fin flicka. Min gamla kursare skulle ha varit stolt. Det finns en risk att jag hade tuggat med öppen mun. På pin kiv.

Mangon på bilden har inget med mangon i texten att göra. Källa.

What a good year for the roses

The only thing I have to say
I's been a good year for the roses
"Good year for the roses" E. Costello

Favoritsaker

Jag har så svårt att komma iväg på mornarna. Vill mest strosa runt i de 42 kvadratmeter som är mina och vara bland favoritsakerna. Jag har alltid svarat "hemma" på frågan om vilken som är min favoritplats. Om jag är prinsessan är Lilla bo tornet. Men här firas inte ner något hår från balkongen. Vi är, för tillfället, rätt nöjda med hur vi har det.

Det blev verkligen en kjol!

Vet ni, jag kunde! Jag sydde en kjol! Den har dragkedja på baksidan och allt.

Det var ett himla mätande som slutade med att jag klippte 6 trekanter som jag sicksackade runt och sedan sydde ihop - utan de sista två. Jag rynkade det hela en aning och sydde sedan fast en linning. Eftersom jag gillar hög midja var jag tvungen att ha två "midjemått", linningens och trekanternas. Jag satte i en dragkedja och sydde ihop de där sista två trekanterna. Och satte på en knapp som pricken över i. Det här var kul ju!

Kjoltyg

I sommar ska min svägerska lära mig att sy kläder. Det ska bli svårt och jätteroligt. Men häromdagen såg jag ett så gulligt tyg och tänkte att jag skulle smygstarta med att sy en kjol. Jag har hittat på ett mönster själv. Det är absolut första gången jag syr något att ha på mig själv. 

Jag svär lite.

För det är inte lätt. Och tygspill och knappnålar och trådar i hela lägenheten och ett strykjärn som pumpar ut lite extra värme efter den här supersomriga dagen.

Om jag lyckas knåpa ihop den här, då blir ni de första att se resultatet.