Jag fingrar fortfarande efter min förlovningsring. Ringfingret är tomt och de andra fingrarna söker det som saknas. Ännu. Så är det.
Då är det fint med andra smycken som betyder något. Det bulliga halsbandet med affirmationerna som jag köpte just efter separationen. Och så smycket med en pytteliten handspegel med hjärtan på baksidan som jag fick av Sarah häromdagen. Med det och armbanden som jag fått av Anna och Maria vägs det tomma fingret upp. Får mig att tänka "tänk på det du har Anna". Och så gör jag det. Räknar mina välsignelser. Namnen på dem som betyder så mycket för mig.
Jag tycker att du alltid formulerar dina tankar, ord, så fint, och enkelt, symboliskt men med så mycket innehåll. Bara av att läsa din informationstext högst upp på sidan, den om vraket som ska bli ett seglarfartyg, som jag läser om och om igen, varje gång jag besöker bloggen, är helt fantastisk, jag får rysningar av hur smart du får känslor till ord.
SvaraRaderaFör för mig känns det som om du verkligen får ner känslorna, och att det är upp till var och en att tolka dem, på vilken nivå man klarar att ta emot det.
Nu låter det väldigt snurrigt här, men för mig blir det riktigt snurrigt fantastiskt av att läsa dina memoarer.
Jag uppmärksammade ju ditt virkade armband häromdagen, och nu har jag tatt mig i kragen och fått till ett jag med, resultatet finner du på mig blogg.
Lovisa
Fick en idé när jag läste Lovisas kommentar. Varför inte öppna ett nytt tema på bloggen som heter "Ur arkivet"? Med gamla foton och texter. Du skrev ju fantastiskt redan förut, bara om andra saker :)
SvaraRadera