Slutet på ett decennium

Mellan 18 och 28 händer en del. En sak har jag alltid burit med mig: skaparglädjen.

Gott nytt pysselår, kära läsare. Räkna med kreativt inspel och utlopp under 2011.

Lugna vatten

Knäck en nöt försiktigt. Bryt en tändsticka, klipp en vimpel och klistra fast så att det ser ut som en mast med segel. Fäst den i det halva skalet med en rejäl dutt lim. Segla iväg.

Golvnära

Jag har fått dille på att virka tofflor. Kanske för att jag själv alltid fryser om fötterna. Det mest golvnära behöver lite omtanke. De här fick mamma i julklapp (återigen har jag använt det här mönstret). På stickorna har jag ett par halvfärdiga sockar till fästmannen. Men det är alltid lite tråkigare att göra den andra sockan eller tofflan, typiskt att det krävs två för ett par...

Frostnupen

Jag erkänner. Jag är en av dem. Som ler åt snön. Tar på mig tumvantar och snowjoggings. Som fotar kristallerna mellan fönsterrutorna. Präktigt hyllandes minusgraderna.

Yes to the dress

Min duktiga svägerska ska sy brudklänningen. Där snackar vi pyssel. I världsklass. Idag åkte svägerskan, fästmannen, mamma och jag långt ut på landet till en kranskommun (det tror jag i alla fall man kan kalla det) som kallas "kinna-bygda". Där finns en fullkomligt fantastisk tygaffär som heter "Skroten" , har ett enormt utbud och är galet billig när man jämför med stadspriser. Ett besök rekomenderas starkt om du så bara har ett uns av teoretisk pysseliver. Du kommer inte att ångra dig. Vi införskaffade två sorters tyg, foder, knappar med mera som behövs. Jag är säker på att min klänning kommer att bli väldigt vacker. Och så är det kärlek i varje söm. Det finns inte att köpa i butikerna på fina gatan. Minsann.

Sedan okynnesshoppade jag lite. Men bara lite. Blev liksom överväldigad av utbudet. Av tyget "picnic" som jag älskar ska jag sy tre handdukar till köket. 169 kronor metern!



Här lånade jag bilden på picnictyget



Djup och perspektiv

Mamma och jag hittade mina gamla teckningar. Bild var ett av mina favoritämnen i grundskolan. De här målade jag när jag var 12 år, jag har övat på djup och perspektiv. Kanske får någon av dem hänga på väggen i pysselrummet när det blir klart.

(Stad och land. Jag har tydligen alltid pendlat däremellan.)

Ljusgraffitti

Slutare 6", bländare 11

(Jag fick ett stativ i julklapp!)

Julafton

På gästlistan: mamma och pappa, mormor och morfar, farmor, syster med man och söner.

På menyn: skinka utan rumpa från Astrid och Aporna, Jansons frestelse med kapris istället för fisk, grytbitar från Hälsans kök och västerbottenpaj signerad mamma.

(så här julig julmat har inte jag ätit sedan tonåren!)

Oemotståndligt

Eftersom  trillingarna är ungefär det gulligaste jag vet fick de i våras en ask med virkade bakelser av mig. Eftersom övernattning hos dem ingår i jultraditionen hann vi umgås rätt intensivt i förrgår och igår och jag kunde nöjt konstatera att ungarna faktiskt lekte med mina virkade alster. Spontant. Det vill säga, de artighetslekte inte, utan kom faktiskt kånkande med damsugare och kanelbulle och började driva kafé mitt i vardagsrummet. Eftersom jag smälte totalt inför dem redan första gången vi träffades så var jag mest en liten, smickrad, hög på trägolvet vid det laget. Men sedan var vi tvungna att samla ihop mig, fästmannen och jag, och tog bussen tillbaka till mina föräldrar.

Pepparkakeland

En färdig hussats från Annas (rätt passande) och två som jag gjort med mallar från Allers julspecial. Testade för första gången att limma ihop det hela med kristyr och inte smält socker. Själva monteringen tog längre tid (eftersom smält socker stelnar så fort - på gott och ont) men det verkar hålla minst lika bra och så slapp jag det där rinniga bruna som är så svårt att dölja efter monteringen. Ja, och så att diska stekpannan efteråt förstås...

Gå i ide

Lagom till min julledighet blev jag klar med tofflorna. Det var med skräckblandad förtjusning vi steg på X2000 igår, har läst om resenärer som suttit fast nio timmar mellan Stockholm-Göteborg. Blev bara en och en halv faktiskt. Som vanligt ungefär alltså. Nu är det total avkoppling som gäller: pyssla, träna, äta. Bli bortskämda. Och skämma bort. Gå i ide en smula.

Ledigheten

Hej ledigheten. Jag har längtat efter dig.

Ett kärt återseende

Alltid är det något som försvinner när man flyttar. De mest besynnerliga föremål har på mystiska sätt förlorats i de flyttar jag gjort de senaste, sisådär tio, åren. I påskas virkade jag blommor till en kudde. Tanken var att kudden skulle vara klar lagom tills vi skulle flytta in i nya lägenheten. Det låter fånigt men kudden, eller idén om kudden, hade liksom ett symbolvärde för mig. Varje blomma tog i snitt 20 minuter att virka och 5 minuter att fästa i kuddfodralet. You do the math.  När allt var uppackat saknades fortfarande kudden. Det där har stört mig något enormt. Efter åtskilliga vändor till tippen, till vinden, till Myrornas har jag dragit slutsatsen att den helt enkelt försvunnit iväg någonstans av misstag. Igår skulle vi göra ännu en tippenrunda, förhoppningsvis den sista på länge, och då hittade jag den! I en påse som skulle slängas låg ytterligare en påse - med alla timmars virkande!

Mönstret till blomman är något av alla dem Drops Garnstudio har gett ut, har ju gått några månader sedan jag använde det som sagt så jag har tyvärr glömt av exakt vilket.

Virknål 5 och vansinniga diagram

Som jag skrev i det här inlägget har jag varit sugen på att testa ett nytt mönster på virkade tofflor. Sagt och gjort, efter jobbet igår köpte jag garn och vikrnål 5, kröp upp i soffan och satte igång med just det här mönstret. Det var skrattretande enkelt i början, jag kände mig riktigt kaxig. Tills jag såg bilden på det här diagrammet. Jag vet inte om det är faktumet att jag är dyskalkylektisk eller om det, rent objektivt, är ett helt vansinnigt uppställt diagram, men oavsett vilket sjönk virksjälvförtroendet en smula. Till slut gjorde jag en egen tolkning, mycket godtycklig, som gick ut på att jag struntade i 1b, 2c och allt vad de heter och valde att virka rad för rad från höger till vänster (jag vet inte själv varför det blev från höger till vänster. Lite märkligt). Med en färdig toffla kan jag konstatera att min variant åtminstone ser ut som tofflan på bilden i mönstret. Och det är ju huvudsaken. Någon som har smarta tips på hur man tolkar sådana här diagram?

Bild på det färdigvirkade underverket kommer inom kort. Hoppas jag. För jag fryser om fötterna.

Lusse-lelle

Luciadagen. Det sätter lite guldkant på en måndag, inte sant?

They need to adore me, so Christian Dior me

Det är ju, i allmänhet, rätt frestande att virka bakelser. Nu tycker jag att det är dags för nytänk i virkvärlden.

En kollega till mig slutar hos oss vid årsskiftet. Det är jättetråkigt för hon och jag har jobbat så himla bra ihop. Som hej-då-present har jag virkat ett sminkkit.

Man kan ta av och på hatten till läppstiftet och stänga locket till puderdosan.

Inläggets titel är ett citat från musikalen Evita, låten heter Rainbow high.

Gör om, gör rätt

Jaha, ni ser vad jag har ägnat helgen åt. Rivit upp 27 centimeter, börjat om och räknat maskorna bättre. Jag tycker om hur garnet ser ut som snabbnudlar när man rivit upp det. Det borde man använda sig av någon gång...

Gör en brosch av Funky Foam

Mathias och Petra var två av mina bästa vänner i gymnasiet. Praktiskt nog blev de kära och ett par när vi gick i tvåan. Praktiskt nog är de fortfarande tillsammans. Praktiskt är också att de fick tre barn på en gång. Opraktiskt nog är nämnda ungar enäggstrillingar. Så fast jag kallas moster till dessa små underverk har jag vissa problem med att hålla isär dem. Min julklapp till gänget är därför av något egoistisk karaktär: jag har gjort broscher i Funky Foam/dekorgummi där varje flicka bär ett halsband med en "diamant" i egen färg. Kan tänka mig att julklappen även kommer att uppskattas av förskolepersonalen...

Du behöver

Funky Foam/dekorgummi (oklart vilket begrepp som används mest) i två färger

Bild 1

sidenband

Någon sorts paljett eller pärla som "diamant"
Broschnålar

Lite hobbyfärg och tuschpennor

Klister, papper och blyertspenna

Bild 2

Om du inte vill rita ett eget ansikte kan du använda det som jag har gjort (bild 1). Ta upp bilden på skärmen och rita försiktigt runt konturerna med blyerts. Lägg pappret på ett bord och tryck rejält med blyerts runt konturerna. Lägg pappret, med blyertssidan nedåt, mot funky foam och fyll i konturerna på baksidan av pappret - då kalkeras motivet av på ditt Funky Foam.

Klipp ut delarna och måla ansiktet. Lägg sidenbandet mot den del som är håret, fäst med en bit tejp (se bild 2) och klistra sedan fast ansiktet över. Limma fast luggen över ansiktet. Rita även "hårslingor" med tusch. Till sist fäster du "diamanten" med en rejäl klick klister. När klistret har torkat och delarna fixerats fäster du en broschnål på baksidan (också det med klister).

Nu kan du börja massproducera!

Som ett dockskåp

Foton av den här dockskåpskaraktären är ju himla trendigt just nu - SJ har använt den i sin "små priser" reklam, till exempel och den syns på rätt många bloggar.

Om man tycker att det är för dyrt att köpa ett tilt shiftobjektiv kan man komma runt kostnaden genom en efterredigering på nätet. Jag har använt den här sajten.

Vad tycker ni? Ganska kul effekt, eller hur! Bilden föreställer vår matsal - innan adventpyntet var uppe...

Annadagen

Av tradition äter jag och min bästis Anna onyttigheter på café på Annadagen. Så också idag. När jag kom hem hade jag fått ett namnsdagskort och ett julkort (det senare var förstås till fästmannen också) av mina föräldrar. Mamma och min fina brorsdotter stod bakom designen: glitter, hjärtan och vackra band. Bra pysslat, gänget!

Annadagen är också min systersons födelsedag. 5 år. Han ringde för ett tag sedan. Sade "jag längtar efter dig" på vackraste göteborskan. Då kände jag att nu får det faktiskt vara julledighet snart.

Frostade äpplen och sådant

Så här vackert hade jag det alltså igår.Man kan ju börja tro på tomten för mindre.



 



Jag känner mig lite odödlig i min nya jacka.



Vinterpekoral



Fotat med min Iphone, redigerat i appen TiltShift

Igår var det här min utsikt.

Jag gick runt i kavaj och åt konferensgodis. Ja, och lyssnade på viktiga samtal och resonemang förstås.

Men emellanåt vilade jag alltså ögonen precis här. 

Trafikplats Lyckan

Andra advent firades med lussekatter och citronmuffins, alkoholfri glögg och min väninna Lisa med ökenräv och sambo. Det är märkligt det där ändå. Vi träffades när vi var 21, Lisa och jag, gjorde universitetsbibliotek och poesifestival och fick ett par reportage publicerade i en av gratisblaskorna tillsammans. Nojade för framtiden, vad det kunde bli med en utbildning som vår, vilka drömmar vi borde hålla fast vid och vilka vi kunde släppa. Vilka killar man kunde lita på och vilka nummer man skulle deleta från mobilen. Och alla sade att allt sådant där skulle ordna sig. Men så kändes det inte då. Men häromdagen, andra advent, sju år senare var verkligen allt sådär som alla sagt att det skulle bli, äntligen. Då önskade jag att vi firade Thanks giving här. Jag skulle kunna mässa tack tack tack nu. För min karl och för lugnet i mig och för hemmet och ja, allt det som faktiskt betyder något. Och igår med jobbet körde vi genom ett snöigt Värmland och passerade trafikplats Lyckan i en hastighet som inte gav mig en sportslig chans att hinna få upp kameran och fota. Men jag blir kvar där ett tag, det känner jag på mig.

Inramat

Kommer ni ihåg det här projektet? Det var rejält pilligt. Jag köpte något sådant där superlim som ska klara av att lyfta en bil och allt vad det står, men det där stämde inte riktigt. Jag fick limma om det hela en gång till innan det till slut satt som det skulle. Om jag ska vara ärlig litar jag inte hundraprocentigt på konstruktionen nu heller, men tills det brakar får det sitta uppe. När jag skulle välja bilder upptäckte jag hur lite vi har på oss tillsammans. Det är ju jag som har fotointresset och det finns otaliga bilder på fästmannen, men de på oss tillsammans, de lyser med sin frånvaro. Till slut blev det ändå ett kollage med oss och saker vi har gjort under det ett och ett halvt år vi har varit tillsammans. Fint tycker jag.

Ett, två tre, på det fjärde ska det ske

Nu har vi snart bott i lägenheten i fyra månader. Den första månaden såg ett av rummen ut så här. Inte så trevligt. Efter några rundor till tippen (vi har varken bil eller körkort, så det där brukar bli ett projekt) började det se okej ut.

Vi har hittills sovit i ett av rummen som vetter ut mot gatan, men har tänkt att på sikt byta till det här. Under veckan som har gått har vi målat och fixat och igår kväll var det äntligen klart. Nu har vi målat alla rum i lägenheten! Och det gamla sovrummet då? Det ska bli pysselrum!

 Det är hopplöst att hitta tillräckligt långa gardiner. Jag som brukar skryta om mitt ögonmått fick tji igår. Funderar på att klippa av den precis under fönsterbrädan, vad tror ni om det? Kuddarna har jag sytt själv med lappar från gamla diskhanddukar och stuvar.

Citronmuffins på mitt vis

Jo, men jag vet. Den här muffinsen ser jättetråkig ut. Men herregud vad god den här satsen blev! Precis som i fallet med de här muffinsarna utgick jag från ett grundrecept men bytte äggen mot äggersättning. Sedan rev jag i skalet av en citron och pressade i en del av saften från densamma (det fräste - på riktigt! - när citronsaften droppade på bakpulvret. Det tyckte jag kändes lite... kemilektion på högstadiet). Sedan fyllde jag en muffinsform till hälften med smet, klickade i en rejäl klick Lemon Curd och fyllde därefter på med ytterligare smet. 15 minuter i ugnen och så blev det fredagsmys!

Ge mig en ledig dag och en symaskin

Hur söta är inte de här broscherna på en skala? Det är Katarina's Verden som har shoppat dem i Paris och nu visar upp dem på sin blogg. Jag tycker att broscherna är väldigt inspirerande och ska definitivt ge mig på att göra ett par liknande. Ge mig en ledig dag och en symaskin bara, så ska jag göra en egen tolkning.

En förpliktigande komplimang

Igår stod jag värdinna för pyssel på mitt jobb. Det blev väldigt lyckat. Två av mina kollegor hade med sig sina döttrar, barn är nästan den bästa pysselingrediensen tycker jag. Det var mysigt att sitta runt vårt enorma fikabord och pilla med papper och garn och flirtkulor och glitterpennor. Jag fick ett väldigt gulligt kort med en förpliktigande komplimang och ballonger i favoritmönstret. Kortet hängde jag upp i mitt expresspyssel från i höstas.

Gör en musmatta

En musmatta i form av en boxningshandske är ett kaxigt inslag på datorbordet. Perfekt present till kampsportsutövare eller boxningsromantiker.

Du behöver

Kunna skissa en silhuett av en boxningshandske 

(googla annars "boxing glove silhouette")

Funky Foam i svart och rött

Vit garn och grövre nål

Sax och Hobbylim

1. Skissa en silhuett av en boxningshandske. Klipp ut den och lägg den på svart Funky Foam, måla runt med blyerts och klipp ut. Klipp sedan en centimeter in runt silhuetten, så att den blir mindre, rita av på röd Funky Foam och klipp ut även den. Klipp ut en rektangel i svart Funky Foam.

2. Fyll i linjer med svart tusch.

3. Med en tjock nål och vitt garn syr du nu fast snörningen. Limma därefter fast alla delar.

Klar att använda!

Uppdatering: Jag hade svårt att hitta information om vad materialet hette, men det stod "Funky Foam" på en av de mindre förpackningarna som jag köpte. Nu har jag sett att materialet även går under namnet "dekorgummi".

Virka en polkagrisklubba

Okej, så här är det: om något är ganska roligt, då är det inte onödigt. 

Jag kände att jag var tvungen att säga det redan nu, för det är inte omöjligt att virkade alster som det här kommer att mötas av kommentarer i stil med "jaa... men... varför?" Men det ska du ignorera, fortsätt bara virka, spela lite Ice Cube, rasta tankarna, brodera lite, bryt en grillpinne strax under mitten, ja du förstår. Om något är ganska roligt, då är det inte onödigt. Det är kvällens mantra.

Öka successivt tills du har en cirkel som består av 50 maskor.

Brodera polkagrisrippel.

Gör likadant en gång till.

Sy ihop de båda rundlarna i yttre maskbågarna.

Bryt en grillpinne och trä in mellan cirklarna, fäst med några stygn.

Droppa ett par droppar pepparmyntsolja på klubban

Jul i vårt hus

Vi åker till mina föräldrar över jul, så det är lika bra att go all in nu den första advent. Det har snöat hela dagen och jag är socker-rusig efter saftglögg, muffins, lussekatter och pepparkakor. Klart värt.