Minilady

Kommer ni ihåg Lingonladyn? Jag har virkat en liknande filur, men den här saknar användningsområde mer än att man kanske blir glad av att titta på den. Den är väldigt liten, inte mer än åtta cm hög. Virka den ungefär som Lingonladyn, men huvudet ska inte vara större än som mest 15 maskor. 

Gör en hel drös förresten. Jag har en känsla över att den blir ännu sötare med liknande kompisar bredvid sig.

Told you so

Chokladmördeg. Nougat emellan. Jag sade ju att det inte kunde bli annat än bra.

Åh helga lördag

Lönehelgsmüsli - alltså extra mkt nötter, frön och bär.

Idag har jag tillbringat rätt stor del av min tid i köket. Det är nu ingen större utmaning, med tanke på att köket utgör typ en tredjedel av min lägenhet. Men ändå. När jag flyttade till Lilla Bo tänkte jag att jag skulle sitta uppflugen sådär på köksbänken betydligt oftare. Prata i telefon. Dricka kaffe. Läsa DN. Så ofta blir det inte, men idag satt jag där och läste kakrecept och passade müslin i ugnen. Det senare är riktigt tråkigt. Tur att müslin blir så god att den är värd väntandet. Kakorna kallas "nougatdubbletter" och jag hittade receptet i en bilaga till någon av kvällstidningarna. Det näst bästa med dem (jag förutsätter redan att de är galet goda, jag menar chokladkakor som man lägger ihop med nougatfyllning i mitten - hur kan det misslyckas?) är att de går att frysa!

Alltså lördag hörni. Man kan ju bli religiös för mindre.

Blåmärkt

När min idiotiska ex-fästman hade friat till mig och jag hade sagt ja, skrev jag bara "ringmärkt" i statusraden på min FB. Det tyckte jag var himla fyndigt.

Nu är jag mest blåmärkt. Det är fint det också. Vi kallar det Tough Love. Jag får sällan blåmärken numer. Nybörjarna är lila, gröna och till sist gula över hela låren sin första termin. Men sedan härdas man. I avanceradegruppen kan vi puckla på varandra riktigt bra utan att det syns.

Men den här veckan har det varit hårt faktiskt. Jag är charmigt blå och vinröd på baksidan av vänsterbenet och över ganska stor del av vänster underarm. Det gör inte så mycket. Jag älskar min sport.

Och när min tränare pepp-pratar och säger att det verkligen syns på mig när jag plockar fram min andra sida, att han kan se när jag bestämmer mig för att nä, här tänker inte jag stå och ta stryk: "Jag ser ju så tydligt på dig hur du plötsligt bestämmer dig för, att nä jag är inget offer, han äger inte mig, jag äger honom", då är det jäkligt frestande att tillämpa fightingtekniker som metaforer för livet sådär i allmänhet, och erfarenheterna från min separation i synnerhet.

Jag är blåmärkt. Det gör inte så mycket. Jag klarar mig.

Minibakelser

Jag skulle baka min vanliga gamla chokladkaka till födelsedagen, men i sista stund freestylade jag lite med receptet och den blev i ärlighetens namn inte helt... presentabel. Men god var den. Så jag mosade ihop den och gjorde minibakelser istället. Rullade bollarna i choklad och dekorerade.

Och jag ska vara ärlig med en grej. Det som blev över av den riktiga tårtan dagen efter, det mosade jag ihop det också och gjorde fler små bakverk av och tog med till jobbet. Och kollegorna var ganska imponerade. Jag brukar inte vara sådär präktigt duktig på att ta tillvara rester, så det här, det tillåter jag mig att dunka mig i själv i ryggen för faktiskt.

Till intet förpliktigande

Jag som alltid fallit så lätt. För frestelser och utmaningar. Vill så gärna vara någon annanstans mentalt. Det går delvis på ren vilja. Men min mur har blivit högre. Det trodde jag aldrig. Jag fäster mig så lätt vid folk. Nej, jag fäste. Det är skillnaden. För jag vet nog inte, hur man öppnar sig längre. Jag vill så gärna vara helt opåverkad av min separation. Bara visare, klokare, men utan ärr och skyddsvallar.

Jag har många dygder. Tålamod är inte en.

”Kom hit och sov hos mig ibland”.

Jag tänker att man inte ska tänka så mycket.

Bara jag och löven i mitt älskade oktober. Det räcker så just nu.

Min ängel på Engelen

Det är lustigt, för i alla år som jag har bott här, så har jag så många gånger fått höra "min kille/kompis/brorsa spelar på Engelen, ska du med?". Men ikväll var det alltså jag som hade en bästis på scen. Och hon är alltid min huvudperson, även om det var Vivi som i just det här sammanhanget så att säga officiellt stod för showen.

Och jag, jag fotade mest. Som vanligt. Jag tror till och med att jag glömde att applådera. Typiskt.

23 oktober

Att fylla år en helg är en särskild lyx. Strax bio. Och jag har gjort precis vad jag har haft lust med. Hela dagen. Det vill säga:

Konstaterat att ett födelsedagskylskåp skiljer sig från andra kylskåp...

Legat i sängen och kollat West Wing

Och älskat Årsta. Älskat Årsta. Älskat Årsta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Väninnor" är bland det vackraste ord jag vet

Åh det här kommer jag leva på länge. Middagen blev så lyckad. Vi pratade hela kvällen om högt och lågt och jag satt där som en nöjd katt mest, eller som min mormor kan se ut när hela släkten är samlad, liksom tillfreds och glad och rusig.

Av vännerna är det bara Anna som gillar att synas på bild (som ni märkt) men här ser ni lite hur kvällen såg ut sådär mat- och dekorationsvis.

Idag ska jag göra precis vad jag har lust med. Vi får se vad det blir!

Meny
Förrätt: snittar med ädelostkräm
Marockostil (när Sarah och jag var i Marocko fick vi ofta popcorn till förrätt)

Huvudrätt: gryta med quornbitar, kantareller, champinjoner, sherry och grädde. Serveras med vitlöksstekta äpplen och hembakat lantbröd

Efterrätt: Chokladkaka med vit chokladtopping
Cake Pops med mint och choklad

Dryck: iste (citron), bubbelvatten

Något fan så mycket bättre

"Nån slängde ut dig som en sommarkatt till slut
Som om det gjordes för din skull
Och du har någon ny att somna bredvid nu
Det är inte lätt att va så ung

(Fy fan vad skönt)
Skönt att jag slipper bli 25
För ögonen svider och hjärtat bränns
(Vad skönt)
Skönt att jag slipper bli 25
Ungdomen brinner ge mig eld
(Vad skönt)
Skönt att jag aldrig blir 25
För sysifos ska till himmelen
Jag svär att jag aldrig blir 25 igen" 

Födelsedagsförberedelser

Imorgon fyller jag 29 år. Ikväll ska jag ha de närmast sörjande på middag. Jag började förbereda redan igår och går och mysbakar och fixar nu på förmiddagen. Det blir en huvudrätt som bland annat består av kantareller och äpplen. Och två sorters chokladkakor till efterätt. Till förrätt tänkte jag mig snittar med ädelostkräm och vid sidan av pappersstrutar med popcorn i. Jag har inte bestämt mig helt angående det där sista. Vi får se. Jag älskar att fylla år. Fortfarande.

En stilla fredagslunch

En fredag när det ekar lite lagom tomt i korridorerna och hälften av kollegorna är bortresta eller sjuka eller på kurs eller bara lediga, kan man unna sig att på lunchen sparka av skorna, krypa upp i soffan med Svenskan och en kopp varm choklad och lyssna på tystnaden. Som en kliché i en damtidning ungefär. Bortsett att man läser om historiska händelser och försöker ta in bilderna och berättelserna från ögonvittnena. En sådan fredag har det varit idag.

Och så kan man förstås läsa det fina reportaget om Studio Ghibli också (som inte finns på nätet, rejäl miss av Svenskan där, ni får helt enkelt köpa ett pappersex). Ni har väl inte missat att jag har virkat såväl Ponyo som Totoro?

Paralellvärldar

Jag gillar mina olika världar. Jobbet, träningen, kreativiteten. En gammal chef sade "om man inte känner Anna kan man inte tro att hon fightas. Inte ens när man känner henne tror man det..." Men på träningen verkar det ju fullständigt orimligt att jag lallar runt i finklänning med damig handväska och skriver och tycker grejer på arbetstid. Och uppkrupen i soffan med virknål och rosa garn i högsta hugg känns de andra alternativen ljusårsborta.

Jag tror jag skulle bli galen om jag inte kunde växla mellan dem.

Men om ni tycker det varit dåligt med mönster och så den senaste tiden, så vet ni varför. Jag har mest fightats. Och jobbat. Men det kliar i pysselfingrarna, som vanligt. Inte bara efter att fota (men löven! åh löven!) utan efter symaskinen och garnerna också. Snart så.

Vilka världar har du?

Sådär smickrande bild. Jag bjuder på den.

Mera mustasch

Emilie gjorde en mustasch efter mitt mönster och ser föredömligt sliskigt manlig ut, tycker jag. Min Anna påstår att jag ser ut som Günter på fotot. Jag måste erkänna att det ligger något i det.

Har du också virkat min mustasch? Åh vad jag skulle bli glad om jag fick se en bild i så fall!

Emilie

jag

Günter

Melankolimåndag

Inte mycket till stadshimmel det här, inte.

Vissa dagar är ju sådär bara och man är tonårstruligt missnöjd oavsett vad som händer. Inte ens faktumet att jag stötte på Sarah helt oväntat på väg till en lunch med Anna K - dvs två väninnor inom loppet av ungefär tio minuter - kunde på allvar hota tjurigheten som dominerande känsla för förmidddagen. Jag kan inte ens påstå att faktumet att jag gick upp klockan 04:55 idag för att ta morgontåget från Gbg hem till Stockholm egentligen har betydelse för dagens humör. För jag sov rätt tungt nästan hela vägen och vaknade så yrvaken att jag inte kunde ge ett rationellt svar på frågan "vet du var Munkbron ligger?" från en förvirrad stackars skåning som irrade runt vid Tegelbacken. Jag vet var Munkbron ligger. Bara så att vi klargör det. Men just då hade jag ingen aning.

Helgen var annars lugn och fin. Gud vad jag har promenerat. Och fick födelsedagspresenter av föräldrarna och syskonen. Och fikat på finporslinet hos mormor och morfar.

Måndagar som den här är det bara genomlida och börja om som gäller. Jag ska skriva ett tag till. Dra till klubben och sparka skenbenen trötta. Och säga som viktväktarna: imorgon är en ny dag. (Så det så).

Kvinnan som fnissar med får

Rimfrostoktober

Här har jag glidit omkring i föräldrarnas trädgård och blivit förskottsfödelsedagsfirad (toppa den ordsammansättningen, om ni kan!) bland rimfrost och levnadsglad lavendel. Återkommer när sockerruset lagt sig (choklad!).

Alla krossade hjärtans dag

Herregud, det här är nog den mest briljanta reklamkampanjen någonsin. Sök på Fejan, det är där eventet ligger. Jag släppte ju mentalt min separation när jag gjorde om bloggen efter sommaren, och kanske är det därför jag älskar den symboliska idén med de vita ballongerna som ska släppas den 12 november. Funderar starkt på att gå. Kommer någon av er? 

Om kampanjen: "För ett tag sedan blev jag lämnad av en kille. Vi kan kalla honom Håkan, för det är så han heter. Han krossade mitt hjärta och ett tag grävde jag ner mig i jobbet för att glömma. Det ju det man gör. Jag stod staty 8 timmar om dagen 7 dagar i veckan tills jag en dag kände att nu får det räcka, jag måste göra något. Så jag bestämde mig för att starta Alla Krossade Hjärtans Dag. De med lyckliga nykära hjärtan har ju en dag, men alla vi andra då? Alla Krossade Hjärtans Dag ska vara som ett ljus i mörkret för alla. Och har man inte fått sitt hjärta krossat än, så kommer man ju få det. Jag tänkte såhär: Vi ses på Sergels Torg den 12 november kl 12 och poserar tillsammans som levande statyer i form av ett stort hjärta. Sedan släpper vi varsin vit ballong som en symbol för att vi släpper taget om alla sopor, för evigt. Tryck på like om du gillar Alla Krossade Hjärtans Dag! Och kom den 12:e! Alla Krossade Hjärtans Dag sponsras av Ibumetin - Mot värk, feber och inflammation. (Men inte hjärtesorg, tyvärr.)"

Dagens lunch: Supervegansk dundersoppa

Åh herregud vilken god soppa jag hittade på! Och jag är inte ens särskilt förtjust i soppa.

Jag gillar mat som är laktovegetarisk eller vegansk. Snabbt ska det gå. En kille jag dejtade en gång skröt om mig för sina vänner på en middag. "Alltså Anna lagar mat sjuuukt snabbt" briljerade han. Inget om att det var gott eller så. Men är man ihop med mig. Då kan man räkna med middag på bordet 20 minuter efter att ICA-kassen hittat till köket. Men just den här soppan alltså, den är riktigt god. ("Eget beröm luktar illa" säger pappa till mamma när hon liksom dånar av sin egen matlagningskonst och inte kan låta bli att ge verbalt uttryck för densamma. Jag antar att jag är min mammas dotter).

En halv butternut squash (en sådan där pumpa som ser ut som ett gigantiskt päron, ni vet)
1 vitlök

1 tetraförpackning med röda linser (jajamensan, orka vänta på att de torkade ska koka en kvart liksom)
1 liten burk kokosmjölk

1 buljongtärning

Skär pumpan i ganska tunna bitar och fräs dem mjuka i ett par minuter. När de har börjat mjukna slänger du i en grovt hackad vitlöksklyfta och buljongtärningen. Häll på kokosmjölken och lika mycket vatten (en smaksak förstås, du kan ju göra soppan tunnare). Tillsätt linserna (skölj innan förstås). Mixa alltihop med mixerstav!

Kombineras med fördel med en matmuffin!