Det var en gång

Det var en gång, i närtid, en borg som hade mjöl och julkryddor som stomme och kristyr som fogmassa. Och vägen in i borgen var gjord av engelsk konfekt och i snön runtom hade det landat silverkulor på samma sätt som stjärnorna landat i trädgården i Boyedikten. Borgen låg på en snurrbricka och vred sig runt, runt i människornas blickar som en nöjd, eller kanske lite mallig, pösmunk. "Ni vet väl" spann den från djupet av sin borggård "att ett hus är gjort av sten och puts, men ett hem bygger man av kärlek". 

Som häxan i Hans och Greta

Jag älskar pepparkakshus. Det kanske finns en person som älskar dem mer. Kanske. Det skulle vara häxan i sagan om Hans och Greta, i så fall.

Packa

Så där ja. Kakor är bakade. Förpackade. Redo att packas upp hos storfamiljen. Den västerut. Imorgon åker jag. X2000. Göteborg. Lerum.

Eder önskar jag en fröjdefull morgonstund

Flickorna var vackra med lite dålig hållning och stjärngossarna såg ut som pojkar men hade mäns röster. Jag röst vid minst ett tillfälle.

Och det är konstigt för det är först de senare åren som jag blivit berörd av Lucia. Hela min skoltid tyckte jag mest det var obegripligt/överskattat/töntigt (varierat från tidsaxeln 7-17 år). Förstod mig aldrig på de oskrivna reglerna om hur ett lucialinne skulle se ut, det var så noga med exakt hur långt ner mot fotknölarna det gick och hur kragarna skulle vara formade. "Jaha du får ta din brors gamla i år" sade mamma någon gång och jag kunde verkligen inte ha brytt mig mindre, men alltid var det någon av flickflickorna som synpunktade till sig ett "är inte det där ett stjärngosselinne?" Och så var det detta med att knyta sidenbanden på ett alldeles särskilt sätt. Och på högstadiet skulle allt plötsligt vara kontrollerat crazy och de snyggaste killarna klädde ut sig till Lucia istället för gossar och de snyggaste tjejerna fnissade så de kiknade och min Anna och jag kunde himla med ögonen mot varandra. Och det var saftglögg i plastmuggar uppställt på våra bänkar och tända ljus i lyktor vi gjort själva (av typen urgröpta potatisar) och lussekatter där man snålat med saffran.

Dessutom är ju texterna i sångerna mest fina ord staplade på varandra utan att vara särskilt poetiska.

Men imorse satt jag alltså där i Bankhallen och såg på tonåringar och levande ljus och rös litegrann åt det där högtidliga och åt flickornas flätor och stjärnorna på gossarnas strutar. Drack espresso i plastmugg och sög på ett torkat fikon jag hittat i fruktkorgen och störde mig på att någons mobil började ringa mellan två av sångerna.

En gång jul om året bara.

Nu kanske ni tror att bilden är suddig för att jag darrade av stämningsrörelse? Tyvärr. Men det blir inte så mycket bättre med Iphone3.

Garanterat julfri zon

Redan julmusik på H&M. Familjärt julpyssel på Panduro. Då gick det en liten spricka i mig ändå.

Nä fy satan. Inte i år. Inget julpyssel här inte. Det var så annorlunda förra julen. Jag vägrar den här vintern. Det är för tungt.

Bara hyacinter ska jag ha. I massor. På bordet och varje fönsterbänk.

Men jag gjorde förfärligt många söta saker förra julen. Det måste jag ändå säga. Så om du vill ha inspiration och kanske göra de där skridskorna och sådana saker, då kan du titta under fliken jul. Jag unnar dig all sockervaddig låtsassnö i världen. Det är inte det. Men för egen del, i Lilla bos del av ytan under den här stadshimlen, nöjer vi oss med hyacinterna. De blåa.

Golvnära

Jag har fått dille på att virka tofflor. Kanske för att jag själv alltid fryser om fötterna. Det mest golvnära behöver lite omtanke. De här fick mamma i julklapp (återigen har jag använt det här mönstret). På stickorna har jag ett par halvfärdiga sockar till fästmannen. Men det är alltid lite tråkigare att göra den andra sockan eller tofflan, typiskt att det krävs två för ett par...

Frostnupen

Jag erkänner. Jag är en av dem. Som ler åt snön. Tar på mig tumvantar och snowjoggings. Som fotar kristallerna mellan fönsterrutorna. Präktigt hyllandes minusgraderna.

Julafton

På gästlistan: mamma och pappa, mormor och morfar, farmor, syster med man och söner.

På menyn: skinka utan rumpa från Astrid och Aporna, Jansons frestelse med kapris istället för fisk, grytbitar från Hälsans kök och västerbottenpaj signerad mamma.

(så här julig julmat har inte jag ätit sedan tonåren!)

Pepparkakeland

En färdig hussats från Annas (rätt passande) och två som jag gjort med mallar från Allers julspecial. Testade för första gången att limma ihop det hela med kristyr och inte smält socker. Själva monteringen tog längre tid (eftersom smält socker stelnar så fort - på gott och ont) men det verkar hålla minst lika bra och så slapp jag det där rinniga bruna som är så svårt att dölja efter monteringen. Ja, och så att diska stekpannan efteråt förstås...

Ledigheten

Hej ledigheten. Jag har längtat efter dig.

Lusse-lelle

Luciadagen. Det sätter lite guldkant på en måndag, inte sant?

Annadagen

Av tradition äter jag och min bästis Anna onyttigheter på café på Annadagen. Så också idag. När jag kom hem hade jag fått ett namnsdagskort och ett julkort (det senare var förstås till fästmannen också) av mina föräldrar. Mamma och min fina brorsdotter stod bakom designen: glitter, hjärtan och vackra band. Bra pysslat, gänget!

Annadagen är också min systersons födelsedag. 5 år. Han ringde för ett tag sedan. Sade "jag längtar efter dig" på vackraste göteborskan. Då kände jag att nu får det faktiskt vara julledighet snart.

Jul i vårt hus

Vi åker till mina föräldrar över jul, så det är lika bra att go all in nu den första advent. Det har snöat hela dagen och jag är socker-rusig efter saftglögg, muffins, lussekatter och pepparkakor. Klart värt.

Decemberpepp mot novemberdepp

Usch, igår var en sådan där kall och gråtrist dag som liksom letar sig innanför mössan och sätter sig på sinnesstämningen. Jag bestämde mig för att tänka på glitter och, ja kanske inte glamor, utan jul. De första åren efter att jag hade flyttat hemifrån julpyntade jag min etta mycket ambitiöst. Sedan tröttande jag. I år är jag laddad igen, det är ju min och fästmannens första jul i ett gemensamt hem. Det känns fint. Då var det mycket behändigt att springa in i den här julgranskulan på Åhlens. Vi gifter oss i augusti 2011 och jag har faktiskt inte börjat planera för de dekorativa detaljerna vid bröllopet ännu, men efter nyår någon gång dyker det upp en etikett med titeln "bröllop". Jag vill egentligen inte överpyssla vår dag, men kort och girlanger och någon rolig fånighet till dekoration kommer det att bli. Och tills vidare: en extremt kitschig och uppiggande julkula.

Flugsvamp på tråd

Höstdekoration eller julpysel? Flugsvamp brukar ju fungera i båda genrerna. 

Du behöver:

Fimo/Cernitlera i rött och vitt

Vita pärlor i två storlekar

Röda pärlor

Fiskelina
Lite vit hobbyfärg och en smal pensel

Forma små svampar med leran. Gör först stjälkarna i vitt och sedan hattarna, eftersom leran färgar av sig. Gör hål genom stjälken och hatten med en rejäl stoppnål. Sätt ihop delarna och dra stoppnålen genom hela svampen för att vara säker på att hålen "matchar" varandra. Bränn leran i ugnen. Måla vita prickar på hattarna när svamparna har svalnat.

Trä igenom fiskelinan genom den första svampen. Trä på pärlorna. Avsluta med en stor pärla och en liten. Vänd på samma sätt som man gör med ödlorna (bild 4), se här. Fortsätt att trä fiskelinan genom svamparna och pärlor däremellan. Avsluta med att knyta en ögla så att du kan hänga upp det hela.

Sedan är det bara att hitta en passande plats. Jag älskar rött med vita prickar och i köket har vi massor av saker som ser ut just så, så där passar svamparna utmärkt.

Gör minigirlanger med bara en svamp och använd som julgransdekoration.