Jag ska säga dig

När jag slutade mitt förrförra jobb lade en kollega en kopierad bild på mitt skrivbord. Det var ett foto på Astrid Lindgren och texten "om du inte kan skriva så att jag begriper, då kan du lika gärna sluta upp". Den har jag haft uppsatt på de två jobbanslagstavlor jag haft sedan dess.

Idag lämnade jag in dator, passerkort och mobil till personalenheten. Går på en veckas ledighet. Och börjar sedan ett nytt jobb. Ett drömjobb. Jag tyckte de andra jobben var drömjobb också när jag fick dem, speciellt det förrförra, men jag antar att man aldrig ska nöja sig med mindre?

Lappen som den där kollegan gav mig tar jag med. Fäster på ännu en anslagstavla.

För om man inte kan skriva så att folk begriper, då kan man lika gärna låta bli.

Raggsocksvinter

Åh vilken fin, lugn helg. Jag och han jag gillar trotsade kylan och begav oss till bergrummet för att se inkaguldet. Häpnade inför tanken på den där civilisationen för så längesedan, imponerades av hantverket. Och sedan låg vi i soffan och såg film om just den tiden, den världen, och jag torkade egna skorpor i ugnen.

Våren kan vänta. den här Raggsocksvintern passar mig utmärkt.

Tekulor, mera tekulor

Åh vad jag gillar att göra sådana här. Gullifierade tekulor. Man har ju liksom inte mobilsmycken längre, efter Iphonen, annars hade man ju kunnat ha dem som det också.

Virka en kärleksnyckel

Åh om det var så enkelt ändå. Att man kunde virka en nyckel till kärleken. Jag avvaktar med att uttala mig om nyckelns omedelbara effekter, men en gullig alla-hjärtans-dag-present är den i alla fall. 

Gör så här

lägg upp 6 lm, fäst med en sm

varv 1: 1 fm i varje m

varv 2: 2 fm i varje m
varv 3: 1 fm, 2 fm i nästa m tills du har totalt 15 m

Virka nu 1 fm i varje m tills arbetet mäter 15 cm
Det här är alltså stommen på nyckeln, stoppa den med vadd.

Virka 2 lm och fäst på motsatt sida av varvet. Det ska alltså se ut som en liten bro rakt över cirkeln, eftersom du ska virka två "tuber" åt olika håll.
Nu börjar du virka 1 fm i varje m, inklusive de två lm, på den högra sidan. 

Fortsätt virka tills "tuben" är 10 cm lång, då fäster du tråden och gör likadant på den vänstra sidan.
Böj de båda tuberna mot varandra så att de ser ut som ett hjärta, sy fast dem i varandra.

Virka "hakarna" som sitter längst ner på nyckeln.

lägg upp 6 lm, fäst med en sm

varv 1: 1 fm i varje m

varv 2: 2 fm i varje m
Virka 8 varv

Gör två sådana och sedan en tredje som ser ut så här:

lägg upp 6 lm, fäst med en sm

varv 1: 1 fm i varje m

varv 2: 2 fm i varje m

Virka 5 varv

Stoppa och sy fast "hakarna" längst ner på nyckeln med små stygn.
Knyt ett sidenband högt upp på nyckeln och limma fast en hjärtformad paljett/brad eller liknande.

På konferens

Fint hotellrum.
Med båt utanför.
Och en horisont som flutit ut eller ihop m havet o himlen.

Den känslan.

Allahjärtansvirkning

I väntan på årets alla-hjärtans-dag-mönster kan jag ju tipsa om Kärleksmonstret från förra året. Det vore något att inviga helgen med va? Mönstret hittar ni här och som vanligt gäller: länka/credda om ni använder eller inspireras av mönstret och bloggar om det (näthyfs alltså. Blir lite ledsen när jag hittar grejer som är uppenbart Stadshimliga men inte länkade hit), och skicka gärna en bild till mig om du inte har blogg (för då blir jag å andra sidan så himla glad).

Och trevlig fredagkväll på er! Vi hörs snart hörrni!

Nedvarvning

Tända doftljus.
Dricka Kusmite.
Och virka.
Medan tvättmaskinen spinner hemtrevligt i badrummet.

Det är det som är kvalitetstid va?

Tekoppen står på en pärlplatta jag fått av min systerson. Ett bra sätt att använda pärlplattor på! Det jag virkar ska bli en alla-hjärtans-dag-grej, har jag tänkt. Mönster inom kort!

Morgonstunden

Gud vad tidigt det är hörrni. Och var är morgonljuset? Skulle det inte bli ljusare snart? Tio minuter in på träningen spelar det ingen roll, men just nu sitter jag på t-banan med en mental kudde kvar i ansiktet. Men man slipper ju den värsta morgonrusningen, i alla fall.

I and I (and I and I)

Jag kände att det var dags för ett sådant här inlägg igen. Bara för att det är så roligt att leka med kameran och med Photoshop. Och då får man väl bjuda på risken att grannarna klassar en som idiot om de tittar in genom fönstret.

Hopp

Mitt på havet var vi och jag glömde bort att jag är rädd för det. Havet alltså. Vi satt i fören i röda soffor och lyssnade på hissmusik och försökte urskilja vågorna i mörkret. På morgonen vaknade vi när färjan var på väg in i Helsingfors skärgård och vi gick ut på däcket där det blåste isvindar som gav oss som kallsupar, fast av luft då, och tog rätt fåniga men roliga foton och det såg så vackert ut, Helsingfors, där från däcket och genom snön och väl i land hade jag studs i benen och hoppade framför parlamentet och hade nog behövt ett par timmar till där. Fint att gå hand i hand där på osaltade gågator och på Stockmanns och Fazers kafé. Nästan glömma bort att jag är rädd för dem. Känslorna alltså.

Det måste finnas en färg som heter pastellvit. För annars vet jag inte hur jag ska beskriva Domkyrkan.

Helsinki!

Det var en vardagmorgon. Rosa rosor stod på köksbordet. Spotify spelade en lugn spellista och jag och han jag gillar dansade tryckare i vardgsrummet. ”Ha händerna på min rumpa” sade jag ”så blir det som en sådan där mellanstadietryckare”. ”Inte alls” sade han ”det är snarare som en finlandsfärjetryckare” ”I wouldn't know” svarade jag. Detta chockade honom något. Jag har alltså aldrig varit på finlandkryssning. I Stockholm är det märkvärdigt (i alla fall om man inte, som ett medvetet statement, avvikit från denna fulkulturella upplevelse). Några dagar senare skickade han ett sms. Billiga biljetter i bra hytter, tyckte jag vi skulle åka? Absolut! Han har lovat mig en riktig tryckare på färjans disco. Vi ska köpa finsk lakrits och jag kanske shoppar Marimekkohanddukar.
Och nej, att det är fredagen den 13 bekymrar mig inte det minsta.

Dansmus

Någon gång när det där fenomenet dagsljus återvänder, då ska jag fota den här dansmusen i just det ljuset. Och färgåtergivningen kommer att bli mer... exakt. Men tills dess får ni helt enkelt gissa er till detaljerna. En fickkompis i form av en mus med balettkjol är det i alla fall. Virkad i silvergarn.

Silver och guld

Lilla bo känns fortfarande sådär krispigt nystädat. Påminner mig om en låt av Lundell, om skimrande silver, glänsande guld och en del annat.

Och ute ligger det ett tunt pudertäcke av förortssnö. "Det blir plusgrader imorgon" sade någon glädjedödare på jobbet. Vi får väl se. Vi får väl se.

Om mål i mun och hybris

VARNING: inlägget innehåller drag av präktighet.

Jaha det kändes ju helt okej det här med att ställa klockan och gå till jobbet. Jag har varit ledig lika oförskämt länge som en skolelev. Iklädd något snyggt (det har mest blivit mysbyxor det senaste) och ganska peppad hoppade jag på bussen mot Gullmarsplan. Det är alltid trångt på Årstabussarna. Jag råkade snudda vid en karl. Rätt alldaglig på sitt vis. Trodde jag.

"Rör du min väska igen jävla fitta ska jag sparka ihjäl dig din jävla fula kärring". Sade han.

Likt Grynet är jag nu inte en person som tar skit. Särskilt inte från kvinnoföraktande low lifes som inte har något bättre för sig än omotiverade vredesutbrott på Årstabussen.

Jag kan slåss. Det tror man ju inte om man sådär lagom intresserat betraktar min uppsyn som emellanåt, det ska erkännas, kan te sig rätt pastellig. Men jag kan slåss. Och jag mäter 178 centimeter över havet. Det där kan ge mig hybris i liknande situationer. Jag vet att jag klarar mig. Dessutom kan man faktiskt säga att jag försörjer mig på att ha mål i mun.

Med provocerande lugn röst svarade jag alltså: "du kommer ingenstans med mig med den attityden. Och ingen här är intresserad av att lyssna på dig när du pratar så".

Men alla andra på bussen stirrade intensivt ner i sina knän. Sådant kan göra mig vansinnig.

När min mamma läser det här kommer hon ringa mig och säga att jag inte borde vara kaxig i sådana situationer. Hade det varit en kväll på Gullmars hade jag förstås svalt stoltheten och gått därifrån. Men nu var det en måndagmorgon. På en fullsatt buss. Jag var tvungen att värna integriteten en smula.

Men nästa gång ska jag säga något ännu mer lillgammalt. Den repliken har jag inte hittat på själv, utan den är från den fantastiska serien IT Crowd. En av datanördarna blir utsatt för en liknande attack och ryter tillbaka "SLUTA! mina öron är faktiskt inte en toalett!".

Jag gillar rosa handväskor, virkning och gulliga bakverk. Och fighting, förstås.

Måndagsmirakel

"Plötsligt händer det"

Pysselfingerkli

I Peking fanns en bokhandel i sex våningar. Pysselböcker fanns i överflöd och billigt var det. Jag köpte två för inspiration. De är gulligt layoutade och jo, det kliar lite i pysselfingrarna, det ska villigt erkännas.

Städa ur

Jag kanske överdriver om jag säger att jag velat åka utomlands över nyår de senaste tio åren. Kanske. Oavsett är det länge men det var alltså först i skiftet när 2011 blev 2012 som det faktiskt hände. Jag är barnslig med nyår. Älskar den symboliska reningen och står ut med bitterljuv nostalgi som resten av året ligger nedpackad i lådor eller digitala mappar av typen ”personligt”.

Nyårsaftons förmiddag på kinesiska muren blir svårslaget. Det enda värt att känna ödmjukhet för där är människans slit genom historien, de egna bedrifterna liksom bleknar.

Idag storstädar jag. Det är en del av mitt eget nyårsfirande. Konstaterar att nej, jag behöver inte köpa något. Någonsin. Njuter av känslan av ett överdrivet prydligt badrumsskåp.

Igår råkade jag ut för en vad-gör-du-nuförtiden typ av situation. Jag var på Hemköp. I ögonvrån såg jag hur han som stod före mig i kön iakttog mig. Jag tittade tillbaka och efter ett par förvirrade sekunder såg jag igenom ett för mig nytt skägg och identifierade någon jag försökte falla handlöst för i det förra decenniet. Förflyttades till när jag var någonstans 23. Vi utbytte de vanliga fraserna. Vi har båda bättre jobb. Förmodligen bättre lägenheter (jag frågade inte specifikt om det). Jag gick hem och öppnade en pärm jag märkt med ”personligt”. Läste sådant jag skrivit för länge sedan. Kunde inte värja mig för den där nostalgin jag slapp på kinesiska muren.

Vet inte om det kallas trettioårskris. Eller bara livet.

Idag har jag alltså en pedantiskt städad lägenhet. Ni skulle kunna komma hit och vi skulle kunna äta småkakor direkt på golvet. Men jag ska iväg och promenera genom Stockholms södra förorter med han jag gillar. Foga något bra till mappen ”personligt”. Kalla det 2012. Eller bara livet.

Slita ut allt.

Göra om och göra rätt. Göra ordning.

Asfaltsneonavgaskärlek

Jag var huvudsaklig hovfotograf och Sarah axlade rollen som förste kartläsare under vår Pekingresa. Vägbeskrivningarna hon drog blev bara melodramatiskt tonårsromantiska romantitlar i mina öron. Jag menar, se själva:

Vi ses på Wangfujing

Ett hotellrum på Dengshikou

Minns du Dongdan?

Spring ikapp mig på Changan

Jag väntar vid Guomao

Och så vidare.

Bra resor tar sin tid att gå ur kroppen. Jag vaknar och tänker på guldfiskar. Men också: gatuvyer, muren, neonskyltarna, tecknet för ”stor”, fusksiden, friterade insekter på pinnar, jade och Förbjudna staden i snö. Jag frös mycket. ”Det snöar tre dagar om året i Peking” sade guiden ”era bilder blir unika”. Det blev dem.

Peking kommer gå ur kroppen på mig. Jag vet hur det blir. Som alla semesterförälskelser. Knappa in koden på datorn på jobbet och sedan är det vardagsverklighet för hela slanten. Men i hjärtat, där kommer de leva kvar, mina mentala snapshots och en särskild sorts upprymdhet.

Så jag säger det enda jag kan säga:

Jag ska vara en tiger på Jiangoumeng

Drakens år på Tian'anmen

Mitt hjärta på Ping'anli

(Don't try this at home – det är svårt att sluta. Om ni ändå inte kan låta bli hittar man Pekings fantastiska tunnelbanekarta här).

Tänka sig

Att jag stod där. Där var den. Och det var inte alls som på Louvren (för att tangera Göran Palm).

Peking tog mig med storm. Större än någon stad jag upplevt. Man skulle kunna försvinna där. Leva ett liv i ett hörn av staden och ändå ha en hemmaplan större än Stockholm. En citykärna som en tundra eller en savann. Nu vet jag på riktigt vad begreppet storstadsdjungel verkligen innebär.

Åh jag vill tillbaka dit. Snart!

Och så var det då muren. Herregud vilken resa. Mer bilder kommer.