Att jag stod där. Där var den. Och det var inte alls som på Louvren (för att tangera Göran Palm).
Peking tog mig med storm. Större än någon stad jag upplevt. Man skulle kunna försvinna där. Leva ett liv i ett hörn av staden och ändå ha en hemmaplan större än Stockholm. En citykärna som en tundra eller en savann. Nu vet jag på riktigt vad begreppet storstadsdjungel verkligen innebär.
Åh jag vill tillbaka dit. Snart!
Och så var det då muren. Herregud vilken resa. Mer bilder kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar