Tekulor, mera tekulor

Åh vad jag gillar att göra sådana här. Gullifierade tekulor. Man har ju liksom inte mobilsmycken längre, efter Iphonen, annars hade man ju kunnat ha dem som det också.

Allahjärtansvirkning

I väntan på årets alla-hjärtans-dag-mönster kan jag ju tipsa om Kärleksmonstret från förra året. Det vore något att inviga helgen med va? Mönstret hittar ni här och som vanligt gäller: länka/credda om ni använder eller inspireras av mönstret och bloggar om det (näthyfs alltså. Blir lite ledsen när jag hittar grejer som är uppenbart Stadshimliga men inte länkade hit), och skicka gärna en bild till mig om du inte har blogg (för då blir jag å andra sidan så himla glad).

Och trevlig fredagkväll på er! Vi hörs snart hörrni!

Nedvarvning

Tända doftljus.
Dricka Kusmite.
Och virka.
Medan tvättmaskinen spinner hemtrevligt i badrummet.

Det är det som är kvalitetstid va?

Tekoppen står på en pärlplatta jag fått av min systerson. Ett bra sätt att använda pärlplattor på! Det jag virkar ska bli en alla-hjärtans-dag-grej, har jag tänkt. Mönster inom kort!

Dansmus

Någon gång när det där fenomenet dagsljus återvänder, då ska jag fota den här dansmusen i just det ljuset. Och färgåtergivningen kommer att bli mer... exakt. Men tills dess får ni helt enkelt gissa er till detaljerna. En fickkompis i form av en mus med balettkjol är det i alla fall. Virkad i silvergarn.

Pysselfingerkli

I Peking fanns en bokhandel i sex våningar. Pysselböcker fanns i överflöd och billigt var det. Jag köpte två för inspiration. De är gulligt layoutade och jo, det kliar lite i pysselfingrarna, det ska villigt erkännas.

Det var en gång

Det var en gång, i närtid, en borg som hade mjöl och julkryddor som stomme och kristyr som fogmassa. Och vägen in i borgen var gjord av engelsk konfekt och i snön runtom hade det landat silverkulor på samma sätt som stjärnorna landat i trädgården i Boyedikten. Borgen låg på en snurrbricka och vred sig runt, runt i människornas blickar som en nöjd, eller kanske lite mallig, pösmunk. "Ni vet väl" spann den från djupet av sin borggård "att ett hus är gjort av sten och puts, men ett hem bygger man av kärlek". 

Näckroslampan

Jaha så här får det bli. Jag pratar förstås om näckroslampan. Kanske inte ett mästerverk, men klart godkänt, det tycker jag faktiskt. Bara den nu inte börjar brinna under redovisningen! Enligt läraren på min kvällskurs brukar det hända under just det här momentet. Imorgon är The Big Day: Lampvernissage och kursavslut!

Bloggkärlek

Trevliga bokbloggen En bok om dagen har gett mig Aworden "Liebster Blog"! Den första i Stadshimmels historia och det känns himla kul förstås. En bok om dagen skriver om min blogg "En himla kreativ kvinna som bloggar om allt slags handarbetande och att fightas fastän man blir blåmärkt utanpå och känner sig blåmärkt inuti. Det går inte att bli annat än imponerad!". Tack så hemskt mycket, säger jag!

När man har fått den här utmärkelsen är det tänkt att man ska göra det här:
1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personen som gav dig awarden och länka till bloggen.
3. Välj ut fem personer/bloggar som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!
 Jag läser ganska många bloggar. Mest sådana som påminner om min egen: dagboksbloggar om kreativitet och snarlika områden. Det är fint att kika in i folks vardag. Att läsa bloggar blir lite som att ha en låtsaskompis. Jag hade en drös sådana som barn.

Det här är några av mina låtsaskompisar:

Life is a plate of cupcakes - Susanne har ett väldigt speciellt och intimt tonfall och dessutom fotar hon vackert den arsenal av pyssel och bakverk hon producerar. Hon har en förmåga att skriva så att man känner sig personligt träffad och liksom dras in i hennes hemtrevlighet.

Sara Lovisas dagliga bravader - Sara Lovisa skriver så lättsamt och uppriktigt om sin vardag som ung småbanrnsmamma och om skönhetshets och utseendefixering. Personligt med hög dos integritet. Ja och så visar hon sina briljanta teckningar/illustrationer också förstås.

Nollfemnolltvå - Jag var väldigt mycket som Emilia när jag var 17. Delar av mig kanske är det fortfarande. Jag surfar in till henne för att läsa välskrivna inlägg och kolla på snygga foton.

Breaksomething - Poetiskt och grymt fotat. Den här bloggen ger mig mycket inspiration!

AccordingtoAnnika - Läser jag förstås. Men det gör väl alla?

Mera mustasch

Emilie gjorde en mustasch efter mitt mönster och ser föredömligt sliskigt manlig ut, tycker jag. Min Anna påstår att jag ser ut som Günter på fotot. Jag måste erkänna att det ligger något i det.

Har du också virkat min mustasch? Åh vad jag skulle bli glad om jag fick se en bild i så fall!

Emilie

jag

Günter

Snegel-läst

Okej, jag tjuvläste en grej. Det var på tunnelbanan. Jag sneglade. Kvinnan bredvid mig hade en papperskalender uppslagen och i den låg en lapp där det stod en rätt bra sak. Jag tyckte det var fint att någon skrivit den åt henne och att hon gick runt med den i sin kalender.

Så nu skriver jag en likadan lapp till er. Det känns bra, eller hur?

Det nya rosa

Nej. Nu överdriver jag igen. Mintgrönt kommer nog aldrig konkurera ut rosa i min värld. Men det är en färg som ligger väldigt bra till som tvåa. 

För ett par veckor sedan hittade jag en brun pinnstol i cykelförrådet. Jag skrev på Facebook: "om någon har ställt en pinnstol i cykelförrådet, då måste det väl vara okej att ta den?". Reaktionerna lät inte vänta på sig och jag fick tio härliga kommentarer som uppmuntrade mig å det bestämdaste att ta med mig stolen hem till mig. Sagt och gjort. I skydd av mörkret smög jag ner till källaren och snabbt som max tre blinkningar var vi inne i Lilla bo, stolen och jag. 

Och nu är den alltså mintgrön. Och min.

Trädägg

Det bästa med september är kastanjerna och ekollonen. Jag har fickorna fulla. Varje år lika oklart vad jag ska ha dem till. Jag hittade en så perfekt kastanj utanför jobbet. Om jag knyter handen runt den får den precis plats. Som om den hörde hemma i min handflata.

Ett trädägg. Så litet och blankt och perfekt och inom sig alla förutsättningar för att bli en helt enorm växt. Med djupa rötter och hård bark och vita blommor på våren.

Hur kan man inte älska september?

Kanintolkning

Drillemor har virkat en kanin efter mitt mönster. Jättekul att få se! Maila mig gärna om ni gör något efter mina mönster, jag blir så glad!

Virkat armband

Igår virkade jag ett armband: stolpar, smygmaskor, luftmaskor och så en ögla att fästa runt en knapp. Och så limmade jag på ett sidenband och en till knapp. Jag kommer nog att använda det här armbandet en hel del, det blev somrigt!

Förburkat bra

Burkar är bra! Särskilt glasburkar är roliga att ha lite oväntade grejer i tycker jag. Hade jag varit inredningsjournalist hade jag skrivit "arrangera små stilleben med hjälp av glasburkar och kära småsaker, det blir ett vackert och uppskattat blickfång". 

En burk till nagellack! Och nej - Dior hör inte till vanligheterna i den. Jag fick det en gång för längesedan. Det har förmodligen torkat. Men jag känner mig lite exklusiv bara av att se på det.

En burk till halsband och broscher! Trassligt värre men det leder ofta till glada återseenden de gånger jag vänder upp och ner på den och hittar glömda favoriter.

En burk till maskindiskmedel! Ja, finns väl inte så mycket att tillägga om det egentligen. Mer än att diskmedlet på håll kan se ut som marränger.

Klä dig som ett paket

Jag har en rosett, eller kanske är det en gammal fluga, som jag köpt på Beyond Retro. Jag brukar fästa den på min svarta kostymklänning eller på linnen av den här typen. Det piffar upp tycker jag. Två säkerhetsnålar är allt som behövs och då har man något som är mittemellan ett halsband och ett nytt plagg. 

"Jag tycker om kläder som gör att man ser ut som ett paket!" sade Maria förtjust när hon såg mig klädd så här idag. 

Jag hade inte tänkt på flugan/rosetten på just det sättet. Men det är ju en galet bra förklaring. Det ska jag ha som riktmärke när jag klär mig (ja, kanske inte varje dag, men då och då). 

Gullifierad tekula - igen

Jag har börjat dricka kaffe igen. De här tre månaderna har det känts så överflödigt: kroppen har varit i sådant oroligt uppror att den inte har behövt triggas ytterligare. Jag har inte ens saknat min dagliga dos koffein. Men de senaste kanske två veckorna har det krupit på mig. Mitt te har bytts tillbaka till kaffe. Och jag som har köpt dyrt Kusmite och allt! Det var ju himla snopet. Ikväll gullifierade jag ytterligare en tekula, för det är ju väldigt mysigt med te, det är det faktiskt. Den förra hittar ni alldeles precis här.

Gör en låda för minnessaker

"Kan du göra en ny sån där låda till mig?" ringde min Anna och sade för ett tag sedan. Jag var helt nollställd. "En sådan där låda"? Det visade sig att jag lagom till förra årsskiftet pimpat en skolåda till Anna för att hon skulle kunna spara biobiljetter, konsertflyers, flygbiljetter och liknande i den. Vi gillar att spara på sådant, Anna och jag.

Till sist fick jag tummen ur och nu i helgen (och lagom till att Anna försvann till Los Angeles för ett par veckor) blev den färdig. Lite av min tapet, ett fint omslagspapper, spetsband i plysch, klistermärken och sidenband. Förväntansfullt tom och lite hoppfull står den i mitt sovrum så länge. Det får bli en välkommen-hem-present när hon kommer tillbaka. 

Sweets for the sweet ones

Jag fick ett mail från en bloggläsare som ville köpa kanelbullar och dammsugare av mig. Jag föreslog ett byte istället. Och så knåpade jag ihop ett bonusbakverk också, för att jag blev så glad för mailet. Donuts.

Imorgon lägger jag dem på lådan, Charlotte.

Pandan, tigern och isbjörnen

Ah men just det, så här ser de ut, WWF-fickkompisarna.