Gardinerna på plats

Kommer ni ihåg gardinerna jag skrev om häromdagen? Dagen innan jag blev sjuk fick jag upp dem, men det är först nu jag har fotat dem. Gästrummet är långt ifrån klart ännu, men om man betänker att det under sommaren mest har fungerat som något som i bästa fall kan beskrivas som... lager (se bilden längst ner), måste man säga att vi kommit ett rejält steg närmare förvandlingen till charmigt gästrum. Växter, matta, tavlor och annat ska till förstås. Så jag behöver inte ha tråkigt den närmaste tiden. Heller.

Jag kapade ett par panelgardiner till en längd som jag tidigare har förkastat som "varken hackad eller malen", men helt plötsligt börjat uppskatta. Förmodligen har jag sett den i inredningstidningar och liknande, det brukar vara sådär när man tror sig ha "kommit på" att man gillar något. Sedan sydde jag rosetter som band ihop dem. Det var lite pilligt, men klart värt besväret. 

Expresspyssel

Något litet måste man ju få göra, för stirra på orkidéer orkar man inte göra hur länge som helst, även om man är sjuk. Idag är jag dessutom mycket bättre. 

Jag älskar att få kort. Tyvärr har det blivit färre och färre de senaste åren, i alla möjliga sammanhang. Ett par födelsedagskort fick jag i alla fall. Och så har jag sparat ett skötselrådskort från en flamingoblomma. 

Jag tog ett mörkbrunt sidenband, sedan tidigare hade jag målat mini-klädnypor i mina favoritfärger (ni har säkert listat ut vilka det är vid det här laget). Jag knöt sidenbandet runt ett av de ruffiga och mycket charmiga rören i vårt kök och klykade upp korten på det. Expresspyssel.

Ett säkert vintertecken...

Jaha. Och där kom den. Vinterkräksjukan. Tack för det. Inte mycket annat att göra då än att ligga hemma, titta på orkidéerna, konstatera att jag borde slänga den ena och vattna den andra och varken orka göra det ena eller det andra.

Men jag smittas inte via bloggen, jag lovar.

Lysande idéer i vardande

Lim, garn och en badboll. Gissa vad jag ska göra? Fint kommer det att bli tror jag men ikväll orkar jag inte. Det är märkligt det där, på förmiddagen liksom kryper pysselenergin. Jag har tränat, jobbat några timmar, ätit mellanmål. Då skulle jag kunna sätta igång med i stort sett vilket projekt som helst. Och sedan blir det eftermiddag och lite annorlunda, energin gömmer sig en smula. Just det här projektet kommer att kräva en ganska ansenlig mängd tålamod vad det verkar, och det är en bristvara just ikväll. Jag ska virka lite. En adventsgrej. Kan man säga.

Och vinnaren är...

... Lisa! Stort grattis. Lejonet kommer med posten!

Jag skrev namnen på lappar, lade dem i min rosa espressokopp, skakade ordentligt och drog en vinnare.

Sy-tisdag

Ikväll har det varit syverkstad igen. Jag har lagt upp gardiner och sytt söta omtag till dem, återigen är det vårt gästrum som är föremålet för pysslig omsorg. Bilder kommer senare i veckan! 

Egentligen är jag inte sådär särskilt duktig på att sy. Jag fuskar jämt: sicksackar inte kanter, nålar inte överdrivet och matchar knappast sytråden med tyget. Men oftast blir jag ganska nöjd ändå. Idag kunde jag dessutom pausa med hemgjorda macarones. De var en födelsedagspresent från en av mina väninnor. En annan av mina nära vänner gav mig en hel korg fylld med hembakat bröd - två sorter - och massor av kladdkaksmuffins. Det är lyx vill jag lova!

Assietten är nyinköpt från Lagerhaus. Kaniner är mitt favoritdjur och det brukar ju räknas som lite... fånigt. Fast förut ansågs det som bekant lite fånigt att pyssla också, men nu kan man blogga om det helt ogenerat. Så vem vet: kaniner kanske också är trendigt snart? Jag tror Lagerhaus är något på spåret...

Sötsaker

Inspirerad av Life is a Plate of Cupcakes Gjorde jag cake pops. Jag gjorde chokladbollar, rullar dem i kokos och jordgubbskulor och med hjälp av smält vit choklad tryckte jag fast pastellfärgade mintgodisar högst upp. 

Och sedan var det The Tårta. Jag har gjort den innan efter det här receptet men använt en mindre springform än rekomenderat (jag har använt en som är 18 cm i diameter) för att få den högre. Den ser väldigt proffsig ut och är mycket mäktig i smak och... volym. Man orkar inte så stora bitar, på gott och ont.

Tävling: vinn en fickkompis

Idag fyller jag år! Jag älskar att fylla år. Verkligen. Växer liksom aldrig ifrån det. För att ni också ska få känna av firandet lottar jag ut en fickkompis i form av ett inte särskilt morrande lejon.

För att delta i tävlingen räcker det med att du skriver ditt namn i kommentarsfältet tillsammans med en rad eller två om vad du vill se mer av i bloggen. Jag drar vinnaren på onsdag kväll!

Ett hjärtligt nålbrev

Efter helgens symarathon insåg jag att jag behövde ett nålbrev. Eller ja, behövde och behövde - ni pysslare vet vad jag menar. Jag hittade på en enkel variant och tänkte dela med mig av hur jag gjorde. 

Du behöver:

Ett mönstrat bomullstyg

Ett enfärgat bomullstyg

En bit vlisofix

En bit filttyg

ca 20 cm sidenband

 

♥ Stryk det mönstrade tyget mot en lika stor bit vlisofix. Klipp ut (se bild 1)

♥ Lägg rätsida mot rätsida med det enfärgade tyget
♥ Gör en hjärtmall och rita av med blyerts

♥ Fäst sidenband i hjärtats kanter, lägg det in mot hjärtat (rätsidan) men låt en liten bit sticka ut så att du är säker på att du syr över sidenbandet och fäster det.

♥ Sy runt hjärtat men lämna en öppning så att du kan vränga det.

♥ Vräng hjärtat och sy igen öppningen för hand

♥ Vik hjärtat på mitten och stryk så att det bildas ett tydligt veck i "ryggen"

♥ Klipp ut ett hjärta, något mindre än det förra, i filttyg

♥ Vik det på mitten och stryk så att det bildas ett veck

♥ Sy fast filthjärtat (se bild 2)

♥ Fäst dina synålar i filthjärtat (bild 3)



Bild 1





Bild 2





Bild 3





Knapphändig information

Knappar är bra för att piffa upp i stort sett allt pyssel, från amigurumis till scrappade kort. När jag rensar i garderoben brukar jag passa på att sprätta loss knapparna från de koftor och tröjor jag ändå ska slänga. Jag brukar också klippa loss om-utifall-att-knappen som sitter sydd i tvättlappen på nya kläder, ifall man skulle tappa någon. Sedan samlar jag dem så här, i en liten glasburk som tidigare innehöll Sambal Oelek, men som med virkad hätta dekorerad med - just det - knappar, fungerar utmärkt som pysselförvaring.

Tildadocka

Den här Tildadockan ska hänga utanför gästrummet som vi håller på att försöka få iordning. Jag är inte så förtjust i änglavingar och sådant, så jag brukar göra Tildadockorna utan. Den här är en kombination av olika mönster, men stommen jag utgått från är "nissejente" i "Tildas julehus". De små nycklarna köpte jag på symässan förra året. Rouget är mitt eget, applicerat med tops.

 

Det här med att vränga och stoppa

Igår hade fästmannen och jag en göra-ingenting-alls-dag, vilket i mitt fall innebar att jag tog fram alla mina Tildaböcker och tömde pysselskåpet på stuvar. Eftersom mina garnnystan har växt ur den söta plåtburken jag köpte till dem för något år sedan, sydde jag först en liten påse att förvara de garn jag använder mest i. Sedan gick jag lös på Tildaböckerna.

Det är märkligt för det är galet tråkigt att rita av mönstren, det är riktigt tråkigt att vända de sydda små delarna rätt, det är nästan lika tråkigt att stoppa dem och tråkla fast dem på rätt ställe. Så när jag satt där och irriterade mig på den där transportsträckan som just den pysselbiten måste sägas vara, glömde jag nästan av varför jag hade börjat. Men när det var dags att kombinera kläderna, lista ut söta detaljer, göra frisyren och ansiktet... då glömde jag det där ritandet och vrängandet och stoppandet och tråklandet. Och tänkte att det här, det måste jag göra om. Snart. Så nu är det söndag förmiddag och jag glor på stuvarna och funderar på att göra en docka till.

Hur blev den då? Superfin. Imorgon ska ni få se en bild.  

Pärontyget är från en diskhandduk som jag köpt i en inredningsaffär, ett bra tips om du ska göra applikationer eller något i lappteknik.

Gör ett lagom läskigt vampyrfrö

Halloween är ett kommersiellt påfund från USA som handeln utnyttjar för att kränga illa sydda kostymer och godis bla bla etc osv.

Alla vi som pysslar vet att det inte är sant. Halloween är ett tillfälle att tema-pyssla. Så det så. Nu är det tid att börja om man vill överraska nära och kära med en lagom dos läskigheter.

Vampyrfröet virkas i stort sett som fickkompisen. Den lämpar sig dock inte för fickor -vingarna är alldeles för bräckliga för det. Om du vill göra den som fickkompis, använd svart eller grå filt till vingarna istället för styv kartong.

Du behöver:
Fimo- eller Cernitlera
Svart garn
Grå eller svart styv kartong
En liten bit fiskelina

Gör så här:

Huvud i Fimo eller Cernitlera
*gör en boll stor som två oliver
*Gör två spetsiga tänder och fäst på huvudet
*Bränn i ugnen efter instruktionerna som hör till den lera du valt att använda

Virkat huvud
(*upprepa varvet ut*)
Tänk på att den här delen ska passa huvudet som du har gjort i lera, du får alltså själv justera något. Men virka ungefär så här:
*6 lm, slut till en cirkel
*1 fm i varje m*
*2 fm i varje m
*1 fm, 2m i nästa m* upprepa tills du har 15 m totalt - eller vad som passar just ditt lerhuvud
*virka 4 varv
*1 sm i varje m*

Kropp
*6 lm, slut till en cirkel
*1 fm i varje m*
*virka ca 8 varv

Vingar
Klipp ut vingar ur den styva kartongen

Montering:
tryck i lerhuvudet i det virkade huvudet = refereras från och med nu till som "huvudet"
Stoppa kroppen
Sy fast huvudet i kroppen
Måla ögon med t.ex en tunn, vattenfast spritpenna
Fäst en bit fiskelina mitt på huvudet och knyt fast så att man kan hänga vampyrfröet
Fäst vingarna på kroppens baksida med en dutt Karlssons Klister
Skriv ett lagom läskigt brev med instruktioner, elda det lite i kanterna
Skicka i svart kuvert till någon utvald person, med fördel någon räddhågsen som uppskattar handgjorda saker...

Höstdekoration

Ni kommer kanske ihåg svamparna? Nu har de hittat sin plats. Det finns en så charmig blomsterbutik något kvarter bort från oss och där köpte jag en bit mossa. Eller rättare, min avsikt var att köpa mossa men jag hade inga kontanter med mig och mossan skulle bara kosta 10 kr, så den snälla ägaren slog in en bit skog i lila silkespapper med kommentaren "äh, det där kan du ta någon annan gång..." Kastanjen och löven hittade jag i parken på väg hem från jobbet.

Vänskapsband



Ute ser det ut ungefär så här...



 





...och inne sitter min bästis och knyter vänskapsband.

Fler fickkompisar. Till alla.

Det är verkligen roligt att virka fickkompisar. Det går fort och de blir så söta. Den här lilla björnen ska jag överraska en speciell person med, ni ska få se.

Men först vill jag puffa för att ni håller utkik på bloggen på lördag, för då kommer ett nytt - halloweeninspirerat - mönster på en fickkompis.

Balettapa

Ni har väl elefantballerinan i färskt minne? Den här balettapan var så att säga prototypen, men också den allra första amigurumi som jag själv hittade på mönstret till. Jag virkade den i julas och sedan dess håller den mig sällskap på jobbet. Fånig som den är, är den skön att flytta blicken till ibland när allt blir sådär allvarligt att man får prestationsrysningar på låren. När jag gjorde balettapan virkade jag i princip allt i ett stycke, även balettskorna och balettkjolen. På elefantballerinan trär man, som ni vet, på skorna som man virkat vid sidan av. Det blev ganska mycket snyggare, men apan har sin charm den med.

Finns det något annat djur ni skulle vilja se som ballerina?

Hej, hej hösten

Nu är det dags att säga tack för i år till blekrosa kappa och gul väska. Idag kom höstkylan till stan. Vi firar tre månader i lägenheten och nu är det dags att komma ihåg var mössor, vantar och tjockare kappa möjligtvis stuvades undan när vi flyttade in här i +30 grader. Minst. Då var det lugnt och dött i våra kvarter. Trafikljusen var överflödiga när vi eftermiddagspromenerade och tittade i fönstren på alla semesterstängda antikvitetsbutiker. Vi skyllde på den nya stadsdelen, tvärsöver stan var det ett annat tempo. Men det var bara sommaren. För nu viner bilar och bussar och motorcyklar förbi mest dygnet runt. Och trafikljusen är i högsta grad nödvändiga. Det är då man kryper upp i fönstret. Bläddrar i pysselböcker. Och tänker inte ett endaste dugg på sådana saker som julkort eller granpynt.

I love U

Det är alltid lite tråkigt att åka hem till vardagen igen. Förvånande nog orsakade varken värme, kyla eller något allmänt "signalfel" långa förseningar vid vårt byte i Skövde, som det har varit de senaste gångerna vi har rest tur och retur ner till mamma och pappa. Vi kom i tid hem och där smälte de svarta plåttaken ihop med den svarta himlen, våra golv knarrade där de alltid knarrar och kylskåpets innehåll lämnade inte så många alternativ att önska, så jag gjorde amerikanska plättar och sedan packade vi upp och såg en halvbra film och allt var rätt mycket som vanligt igen.

Slott av papper

Brorsdottern och jag tillverkade ett slott av papper och styv kartong. Ja, och så blev det en balkong av en tändsticksask som ödlorna kunde hålla utkik från.

Knyt en färgglad ödla

När jag pluggade jobbade jag extra på fritids. Barnen där lärde mig att knyta ödlor med hjälp av fiskelina, indianpärlor och en ganska rejäl dos tålamod. Min brorsdotter som är 6 år gjorde två ödlor med min hjälp, hon tyckte att "det tog väldigt lång tid" men att det var värt det eftersom resultatet ser så himla avancerat och proffsigt ut. Hon är en väldigt van pysslare, och kanske ska man vara lite äldre än så när man gör ödlorna, men med lite hjälp går det nog. Förresten behöver man inget barn som ursäkt, ödlorna är helt underbara också för vuxna att ha som broscher, mobilsmycken eller lite halvt gömda i blomkrukor...

Du behöver:

cirka 50 cm fiskelina

cirka en matsked indianpärlor

Trä en pärla och för den till mitten av fiskelinan. Trä sedan båda ändarna från höger till vänster och från vänster till höger genom pärlan.

Gör på samma sätt med två pärlor först en gång (med den färg som ska vara ryggen på ödlan) och sedan ytterligare en gång (med den färg som ska vara magen på ödlan).

Då ska det se ut så här.

Fortsätt sedan så här:

1 svart pärla, 1 pärla i ryggfärgen, 1 svart pärla (det här är ögonen)

3 pärlor i magfärgen

4 pärlor i ryggfärgen

4 pärlor i magfärgen

5 pärlor i ryggfärgen

5 pärlor i magfärgen

5 pärlor i ryggfärgen

Nu är det dags att göra det första benet. Gör så här:

När du har gjort klart steget ovan, trä fyra pärlor på tråden. Trä tråden genom de tre pärlorna närmast ödlans kropp (se bilden nedan). Håll alla pärlorna så nära ödlans kropp som möjligt när du drar åt. Gör det andra benen.

Gör nu 5 pärlor i magfärgen

5 pärlor i ryggfärgen

Upprepa 3 gånger

Gör därefter ytterligare två ben

och sedan 5 pärlor i magfärgen

5 pärlor i ryggfärgen 

Nu är det dags att minska av för att skapa svansen

4 pärlor i ryggfärgen

4 pärlor i magfärgen

3pärlor i ryggfärgen

3 pärlor i magfärgen

2pärlor i ryggfärgen

2pärlor i magfärgen

Upprepa steget med de 2 pärlorna

Trä igenom 1 pärla, fäst med ett par knutar

Färdigt!

Gör olika storlekar genom att exempelvis inte göra ögonen förrän i det varv som börjar med 5 pärlor.

Kakfat av loppisfyndat porslin

Det var väl för något drygt år sedan som en konstnär jag glömt namnet på presenterade sina kakfat gjorda av gammalt porslin. Direkt syntes de i varenda inredningstidning och inte långt efter det i pysselrelaterade tidningar och bloggar. Och varför inte. Att köpa dem av konstnären var dyrt, men eget loppisporslin fyndar man ju för några tior på Myrornas eller liknande. Jag hade köpt med mig ett lager till mig och brorsbarnen och i eftermiddags skapade vi två charmiga fat. Karlssons klister och udda porslin. Snabbt, enkelt och mycket charmigt!

 

Skogsdetaljer

 



















Efter en intensiv jobbperiod har fästmannen och jag tagit oss långhelg och åkt 50 mil söderut till mina föräldrar. Jag konstaterar återigen att du kan ta kvinnan ur skogen, men knappast skogen ur kvinnan, och smyger runt och macrofotar naturen här. Om en stund ska vi hämta mina brorsbarn på deras skola och ha en riktig pysseleftermiddag. Ni ska få se!

Placebo

Glädje är glädje alldeles oavsett var den kommer ifrån. Om stjärnfallet bara är ett spektakel fäst i mössan, eller har sitt ursprung någon annanstans.

Följ processen:
Här tog idén form.
Här var figuren nästan klar.

Material: Cernitlera, två sorters sidenband och ett band av spets, ståltråd, folie, garn, tyg och en mycket liten knapp.

Virka en fickkompis

Den här fickkompisen i form av ett särskilt sötnosigt ekollon går fort att göra. Den är skön att ha i fickan och pilla på när du väntar på bussen, har svårt att koncentrera dig under ett tråkigt samtal eller fryser om fingrarna och behöver sysselsätta dem med något för att få igång blodcirkulationen.

Huvud i Fimo eller Cernitlera
*gör en boll stor som två oliver
*bränn i ugnen efter instruktionerna som hör till den lera du valt att använda

Virkat huvud
(*upprepa varvet ut*)
Tänk på att den här delen ska passa huvudet som du har gjort i lera, du får alltså själv justera något. Men virka ungefär så här:
*6 lm, slut till en cirkel
*1 fm i varje m*
*2 fm i varje m
*1 fm, 2m i nästa m* upprepa tills du har 15 m totalt - eller vad som passar just ditt lerhuvud
*virka 3 varv
*1 sm i varje m*

Kropp
*6 lm, slut till en cirkel
*1 fm i varje m*
*virka ca 8 varv

Hatt
*8 lm, slut de 6 sista m till en cirkel
*1 fm i varje m*
*2 fm i varje m*
*en fm, 2m i nästa m*
*vika ca 5 varv

Montering:
tryck i lerhuvudet i det virkade huvudet = refereras från och med nu till som "huvudet"
Stoppa kroppen
Sy fast huvudet i kroppen
Brodera fast hatten med så små och "osynliga" stygn som möjligt i huvudet
Måla rosor på kindorna med lämplig hobbyfärg
Måla ögon med t.ex en tunn, vattenfast spritpenna

Lägg fickkompisen i någon ovetande kompis ficka - avvakta reaktionen...

Someday I'm gonna tell you about them acorn babies

Håll utkik imorgon för då ger jag er ett mönster på den här filuren.