Tack 2011

Tack för att jag lärde mig, den hårda vägen men ändå, att känna igen en skitstövel.

För föräldrar, gamla och nya vänner, Träningskompisar och kollegor som visat exakt hur bra och omtänksamma de är.

För styrkan inuti hjärtat och för den i mina lår- och axelmuskler.

För fina kommentarer och uppmuntrande tillrop här på bloggen.

Men ärligt, det här med 2011, det tar vi och skiter i va? Brudar brudar brudar, här kommer ett hundår till. Vi gör som vi brukar: det bästa av det.

Och kom ihåg: livet är för kort för långa kjolar.

Gott nytt år på er! Nu åker jag till andra sidan jorden.

Om du nånsin nån gång

X2000 gamle vän. När det är färdigkalasat är det alltid du och jag igen. Jag har haft en perfekt vecka. Vinkar hejdå till Göteborg från min fönsterplats. Om du nånsin nån gång känner sorg för mig kära du, vill jag säga igen: oroa dig inte. Jag har alltid en väska packad. Klarar mig jämt. Jag har din konstant småmulna, stretande, Fuck-you-attityd-styrka längst inuti. Och jag skrattar högt åt ordvitsar.

Så var det dags

God jul hjärtan! Hoppas att ni firar precis så som ni vill!

Beijing Baby

Dagen före dagen före dagen före Peking. Så blir det va? Äh, jag villar bort mig. Min poäng är: på annandagen åker Sarah och jag till Peking. Idag har jag införskaffat nödvändigheter: adapter, handsprit, stödstrumpor och växlat pengar.

Peking baby. Det kan bara bli lyckat.

I will always be your soldier

Igår tog jag bussen ut på landet för traditionsenligt lilljulsfirande med två av mina äldsta vänner. På gymnasiet brukade vi äta Skotte och prata politik och kärlek och vi hade färgat svart hår och nu har de hus och barn och vi träffas för att äta choklad och prata politik och kärlek och låta bli att nämna att åtminstone jag snart måste färga håret på grund av envetna vita hårstrån.

Försök själv förklara för tre 2,5-åringar varför B inte är med och firar lilljul i år. "Han var ju dum mot Anna" försökte deras ömma moder "han sade dumma saker och han får inte leka med oss mer". Fadern var mindre diplomatisk "han var så dum mot vår Anna så ser vi honom gå över ett övergångsställe så stannar vi inte". Och sedan fokuserade vi på viktigare och betydligt roligare saker än den där B. Typ julklappar och beundran av julgran och vansinnigt god vegetarisk lasagne och en minst lika god choklad cheesecake och när sötnosarna somnat låg vi vuxna utslagna i soffor framför öppna spisen och spelade wordfeud med varandra. 

De är allt två av mina tappraste krigare, de där.

Nä, "omöjligt" är inte ett ord Stadshimmel använder. Men att arrangera ett självporträtt som även inkluderade tre ungar, det var en utmaning.

Om ni röntgade mig nu

Jag kakkalasar mig vidare genom tillvaron. Det sämsta med Stockholm är att min storfamilj inte bor där. Och det bästa med Lerum är att jag kan knalla från hus till hus. Krama morföräldrar och syskonbarn. Äta punschrullar och ambrosiakaka och rocky roads och småkakor. Långa frukostar med föräldrarna.

Jag lovar. Om ni röntgade mig nu skulle ni bara hitta socker. Smör. Och kärlek.

Det var en gång

Det var en gång, i närtid, en borg som hade mjöl och julkryddor som stomme och kristyr som fogmassa. Och vägen in i borgen var gjord av engelsk konfekt och i snön runtom hade det landat silverkulor på samma sätt som stjärnorna landat i trädgården i Boyedikten. Borgen låg på en snurrbricka och vred sig runt, runt i människornas blickar som en nöjd, eller kanske lite mallig, pösmunk. "Ni vet väl" spann den från djupet av sin borggård "att ett hus är gjort av sten och puts, men ett hem bygger man av kärlek". 

Som häxan i Hans och Greta

Jag älskar pepparkakshus. Det kanske finns en person som älskar dem mer. Kanske. Det skulle vara häxan i sagan om Hans och Greta, i så fall.

Life is not a destination (It is a journey)

Bilder från en tågresa. Från snö till tö. Blaskigt bistrokaffe, bra film i laptopen, den där utsikten jag nästan kan utantill. Varje jul jag åkt mellan Stockholm Göteborg. Tänkt "nästa år är allt annorlunda". Elva år. Du och dina vägar livet. Så lite förutsägbara. Att kapitulera för dig är inte att ge upp. Han jag gillar skickar ett mess. "Hoppas resan går bra". Jag svarar att det gör den. "Den går från snö till tö". Någon gång ska jag berätta om västgötaslätten.

Packa

Så där ja. Kakor är bakade. Förpackade. Redo att packas upp hos storfamiljen. Den västerut. Imorgon åker jag. X2000. Göteborg. Lerum.

Tiden gick, vi sprang bredvid

Kommer aldrig bli för gammal för saftglögg och apelsiner, i soffan med min Anna.

Titta på foton från när vi var 17.

Säga något om babyhull i kinderna och tovorna i håret.

Hon är vacker som en dag. Eller om det är en natt. Jag vet inte så noga.

Kommer aldrig bli för gammal för att ta fåniga bilder utan något syfte alls.
När man har växt tillsammans.
Växer man ihop.

Salong Saxhimmel

Frisersalonger har ju alltid så ordvitsiga namn och jag vill inte vara sämre.

När jag sade "jag kan klippa dig" till min Anna menade jag "kan" som i "jag har möjlighet att", inte som i "jag vet hur man gör". Men mohikanen behövde snyggas till och Anna satt i mitt badrum m en handduk över axlarna och jag klippte lite i luften och sade "hur gör man?" Hon är nu inte en sådan som bangar, min Anna, så trots en skeptisk uppsyn från henne satte jag igång. "Det är svårare än man tror" konstaterade jag efter att ha gått över högersidan m min lila pysselsax.

Men vänstersidan, den blev helt okej faktiskt. Jag längtar till Annas hår växer ut. Så jag kan klippa det igen.

Fickkompisar till salu

Idag levererade jag en björnängel och en kärleksgris till min kollega Jennie som ska ha dem i lucka 24 i sina barns julkalender.
Du vet väl att du också kan köpa björnänglar och kärleksgrisar? För 100 kr styck kommer de inslagna och hemskickade till dig. Maila mig för mer info! Du kan läsa mer om mina fickkompisar här.

"Ja jag elsker denne stad"

Norges nationalsång fast om staden jag tycker så mycket om. Det var vad som ringde en stund i mitt huvud igår. Åh den var vacker från en regnig terrass på Münchenbryggeriet. Mild december, ljusets som bröts mot Riddarfjärden och våt asfalt. Gå dit någon gång, om ni har chansen. Det sätter fjärilarna under nyckelbenen i rörelse.

Dressed up, some where to Go

Jag mutar kroppen m kaffe och Ipren. Säger ett "kom igen kära du, bara ikväll". Favoritklänningen är på. Det röda läppstiftet också. Jobbets stora julfest vill jag inte missa även om kroppen hellre sovit bort kvällen. "Vi skippar minglet imorn, men ikväll ska vi till Münchenbryggeriet". Kroppen och jag turas om att övertala varandra. Pepp!

Eder önskar jag en fröjdefull morgonstund

Flickorna var vackra med lite dålig hållning och stjärngossarna såg ut som pojkar men hade mäns röster. Jag röst vid minst ett tillfälle.

Och det är konstigt för det är först de senare åren som jag blivit berörd av Lucia. Hela min skoltid tyckte jag mest det var obegripligt/överskattat/töntigt (varierat från tidsaxeln 7-17 år). Förstod mig aldrig på de oskrivna reglerna om hur ett lucialinne skulle se ut, det var så noga med exakt hur långt ner mot fotknölarna det gick och hur kragarna skulle vara formade. "Jaha du får ta din brors gamla i år" sade mamma någon gång och jag kunde verkligen inte ha brytt mig mindre, men alltid var det någon av flickflickorna som synpunktade till sig ett "är inte det där ett stjärngosselinne?" Och så var det detta med att knyta sidenbanden på ett alldeles särskilt sätt. Och på högstadiet skulle allt plötsligt vara kontrollerat crazy och de snyggaste killarna klädde ut sig till Lucia istället för gossar och de snyggaste tjejerna fnissade så de kiknade och min Anna och jag kunde himla med ögonen mot varandra. Och det var saftglögg i plastmuggar uppställt på våra bänkar och tända ljus i lyktor vi gjort själva (av typen urgröpta potatisar) och lussekatter där man snålat med saffran.

Dessutom är ju texterna i sångerna mest fina ord staplade på varandra utan att vara särskilt poetiska.

Men imorse satt jag alltså där i Bankhallen och såg på tonåringar och levande ljus och rös litegrann åt det där högtidliga och åt flickornas flätor och stjärnorna på gossarnas strutar. Drack espresso i plastmugg och sög på ett torkat fikon jag hittat i fruktkorgen och störde mig på att någons mobil började ringa mellan två av sångerna.

En gång jul om året bara.

Nu kanske ni tror att bilden är suddig för att jag darrade av stämningsrörelse? Tyvärr. Men det blir inte så mycket bättre med Iphone3.

Låt det snöa

Vill varken leva på ett glasberg eller i en glaskupa. Men den där barnaffären i gamla stan, som skyltar så omsorgsfullt, den får mig att tänka att kanske, kanske skulle jag kunna sitta där bakom fönsterglaset. Rulla mig i låtsassnö. Och klappa rådjur.

Saffran

Han jag gillar meckar med min dator. Formaterar tror jag man säger på fackspråk. Jag bakar saffransbullar. Bytte kardemumman mot saffran och kanelen mor riven marsipan.

Ibland är könsrollerna helt uthärdliga, sett från min horisont.

Säg det med Scrabble

Mitt namn är Anna

"idag är ingen vanlig dag, för det är alla Annors dag" skrev jag lite sådär lagom ironiskt i min FB-statusrad. Men genast började, helt seriösa, gratulationer att strömma in. Jösses. Borde nog börja fira mellannamnet också. För alla anledningar att silverkanta vardagen, är jag för.

Jag firade m ett besök på Björn Axén. Världen ser rätt mycket vackrare ut när man inte måste betrakta den genom ett lager lugg som hänger framför ögonen.

Engelsk konfekt

Idag är jag klädd som engelsk konfekt. Kanske för att det ryktas något om snö. Och för att det är min namnsdag imorn. Och för att det gått en spricka i Berlinmuren.

Stadshimlen och Fåfängan

Igår vid den här tiden åt vi julbord på Fåfängan m jobbet. Och utsikten vägde upp för faktumet att informationen om att jag är vegetarian försvunnit i hanteringen. Men jag gick mig ett par tzayspett till slut.

Idag står varken fåfäng utsikt eller lyxigt sojakött på menyn. Kan inte vara fest jämt ju.

Analogt

Jag torskar visserligen här också, fast det gör inte så mycket, det är nog första gången jag gillar ett sällskapsspel.

Men vill du hitta mig på Wordfeud heter jag Stadshimmel, förstås.

Till salu: Kärleksgrisar och björnänglar

Jag har fått en del förfrågningar om jag säljer några av mina alster. Det gör jag ju generellt sett inte. Men nu så här innan jul tänkte jag ge det hela ett försök. Detta pilotprojekt består av fickkompisar i form av kärleksgrisar och björnänglar.

Figurerna är ca 7 cm höga och inte alls särskilt lämpliga för barn eftersom de har flera små delar som mycket väl kan tänkas trilla av vid hårdhänt nyfiket hanterande.

Fickkompisarna kostar 100 kronor styck inklusive porto. Maila mig på minahemliga@hotmail.com om du är intresserad!

Alla-bitarna-på-plats-dag

Idag har jag haft världens bästa dag.

På jobbet har jag bara gjort det jag tycker är absolut roligast.

Sedan skolkade jag från träningen och köpte nästan alla julklappar istället.

Hemma bakade jag korintkakor och slog in paketen och sedan har jag suttit i en rätt obekväm ställning på golvet och läst gamla favoritpoeter. Från Epiktetos via Thorvall till Boyacioglu.

Så kan man också ha det. Tydligen.