Under broarna gick jag

Årstabron, södermalmssidan.

Vilja men inte kunna. Som om jag har en Berlinmur runt hjärtat. Och varken vet hur jag själv ska ta mig över, eller hur jag ska lyckas kasta en repstege till någon på utsidan så att den kan klättra in. Middagar och filmkvällar och långa promenader. Jo men visst. Muren börjar någonstans efter det. Hit men inte längre. Inte än.

You can't hurry love.