Som det känns

Det är tur att jag ska på Thanks givingmiddag på söndag för just nu, trots vemodiga jultankar, känns det som om det mesta går min väg. Och idag har jag känt mig så lycklig över allt det som är mitt och min vardag. Föräldrarna. Vännerna. Karriären. Träningen. Träningskompisarna. Min kropp som klarar så mycket.

När jag var yngre var jag alltid rädd för livet och oroade mig så för hur det skulle bli. Men nu vet jag ju. Det går an ibland. Och ofta går det långt över förväntan. Och dagar när man gråter över en ensam tallrik fil vid köksbordet och tänker på hur det hade kunnat vara. Hur det borde. De måste man förlåta sig.

Jag låter självhjälps-bok-präktig. Det går också an.

Jag förlorade de första ronderna i kärlek. Det gör inte så mycket. Jag klarade räkningen. Studsade mot ringrepen. Har guarden uppe. Ska låta adrenalinet kicka in. På det igen. Vad ska man annars göra?

Shortsen har jag fått av Maria. Den thailändska texten betyder "älskad vän".