Antiklimax

Nä hörrni vilket antiklimax. Jag skulle gå en match på lördag. Jag tycker om att prestera på begäran. Be mig skriva något kul om något riktigt tråkigt och kreativiteten kickar in med full kraft. Men när det kommer till att prestera fysiskt på beställning. Att rensa negativa tankar kring mina tekniker, min styrka och min snabbhet, då låser jag mig och blir nervös och känner mig oduglig. Så det här med match, det sätter sig på psyket för mig. Och då hjälper det inte vad tränare och sparringpartners säger, för jag måste landa i mitt eget hjärta och hitta en egen punchline för vad jag vill i ringen. Men nu hade jag ju verkligen sett fram emot den här matchen. Siffrorna på vågen är perfekta. Jag är taggad. Och så detta - matchen är inställd. Nytt försök om en månad igen. Man kan ju gå bärsärkargång för mindre.

The voice within