Smakråd mig, är ni snälla

(Det är vita kanter runt om, men det syns inte mot bakgruden här)

Min kvällskurs i grafisk design rullar på. Just nu har vi tema "bokomslag" och imorgon är det dags igen för redovisning av läxan. Uppgiften var att välja sin favoritbok och göra ett nytt omslag till den. Jag valde, nästan utan att tveka, volymen som samlar Kerstin Thorvalls dikter och har den långa titeln "Jag är en grön bänk i Paris". Jag älskar Thorvalls på-pricken-iakttagelser, hennes förmåga att skriva med lätt hand om allt det svåraste och hennes öppenhet. Hon skriver om olycklig kärlek, passion och om att vara den andra kvinnan. Om att älska mot alla odds för att man hellre har kärleken än sin värdighet. Så jag gjorde ett omslag som jag hoppas visar det där. Det fanns inga Iphones när Thorvall skrev sina texter, men de är så tidlösa att jag ville göra ett medvetet statement som visar just det, att passionen inte bryr sig om sekler och decennier, den brinner ändå och på samma sätt.

Vad tycker ni? Jag drabbas av sådan prestationsångest när jag väl sitter där och ska visa upp mitt alster på kursen, så ni får gärna komma med konstruktiva ändringsförslag.