Tack 2011

Tack för att jag lärde mig, den hårda vägen men ändå, att känna igen en skitstövel.

För föräldrar, gamla och nya vänner, Träningskompisar och kollegor som visat exakt hur bra och omtänksamma de är.

För styrkan inuti hjärtat och för den i mina lår- och axelmuskler.

För fina kommentarer och uppmuntrande tillrop här på bloggen.

Men ärligt, det här med 2011, det tar vi och skiter i va? Brudar brudar brudar, här kommer ett hundår till. Vi gör som vi brukar: det bästa av det.

Och kom ihåg: livet är för kort för långa kjolar.

Gott nytt år på er! Nu åker jag till andra sidan jorden.