Min svägerska Madde ska lära mig att sy kläder. Det är ett ganska ambitiöst uppdrag. Igår köpte vi mönster och tyg och satte igång. Himmel vad roligt det är! Jag vet inte hur många gånger jag ställde frågan ”varför?” till Madde.
Min sjuåriga brorsdotter kom och ställde sig så tätt intill mig och doftade solvarm sommarunge och frågade ”är det svårt?” och jag sade ”ja det är det faktiskt, men Madde är ju så duktig så hon ska lära mig”.
”mm” sade brorsdottern ”hon började sy din bröllopsklänning”
”Ja” svarade jag ”jag vet det. Vi får göra klart den senare. När jag har hittat en bättre man.”
”Eller så gör vi klart den, så är allt förberett!” föreslog brorsdottern optimistiskt.
Älskade unge.
Med den inställningen kommer man långt i kärlekslivet. Det tror jag.
”mm” sade brorsdottern ”hon började sy din bröllopsklänning”
”Ja” svarade jag ”jag vet det. Vi får göra klart den senare. När jag har hittat en bättre man.”
”Eller så gör vi klart den, så är allt förberett!” föreslog brorsdottern optimistiskt.
Älskade unge.
Med den inställningen kommer man långt i kärlekslivet. Det tror jag.
Vi hann en tredjedel av den (vardags)klänning vi köpt mönster till och ska göra klart resten nästa vecka. Jag kommer fastna för det här. Jag känner det på mig.
Härligt med en "ny" hobby:)
SvaraRaderaSy är toppenroligt!
SvaraRaderaMen att sy efter mönster är ganska svårt tycker jag, det är så många termer i beskrivningen som man inte kommer ihåg från syslöjden.
Jag ritar egna mönster från kläder eller saker som jag gillar. Chansar lite och till slut blir det bra. Eller katastrof.
Det är nog lite som att spela musik på gehör antar jag.
:)
Lycka till med klänningen!
/karin