Innan jag flyttade in hos Maria hade jag, verkligen, aldrig förstått poängen med att bo med en kompis. Min kropp är mitt tempel och mitt hem, ja, min borg helt enkelt. Jag har alltid älskat att ha gäster, men att bo med mina vänner... Nej, det har aldrig känts lockande. Men herregud vad trevligt det är. Maria jobbar mest kvällar och helger och tyvärr går vi om varandra till vardags, men nu när jag har varit sjuk har hon kommit hem framåt tolv på dagen. Jag har ätit en andra frukost med henne och sedan har vi målat naglarna och sett dokusåparepriser i timmar. Bara varit i varandras sällskap. Som skolkande tonåringar ungefär. Vi har en diet som påminner om en tonårsdiet också, för den delen. Läsk, sojakorv och pommes.
Hellre sojakorv tillsammans med en av sina bästa vänner än tzayspett ensam.
Som katterna ungefär. Hellre tränga ihop sig rygg mot rygg i en sacko-säck än ligga i varsin ände av soffan. Det är fint tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar