Våren. Ditt gamla skrälle. Så möts vi igen.
Om man läst ett tidigare inlägg vet man att just den här årstiden och jag generellt sett inte är helt... kompatibla. Men något hände i årets skiftning mellan vinter och vår. Kanske är det som med matte. Att om man multiplicerar två negativa tal med varandra blir produkten positiv (och försök förklara det för en dyskalkylektiker som mig). Och våren bryr mig inte så mycket just i år. Den är ju ganska vacker faktiskt. Och inte vet jag om det har med livets egna cykler att göra att just all olycka drabbar mig i mars/april, eller om det är den vackra slumpen som ligger bakom. Inte spelar det någon större roll heller.
Poängen är att i eftermiddags promenerade vi i naturreservatet, föräldrarna och jag, och jag uppskattade det verkligen (det ska för övrigt bli det bästa med att flytta utanför tullarna. Jag har saknat områden som det här, doften av skog och dyigt vatten och harsyran på marken och trädens vänliga, sträva bark). Jag arrangerade mig pekoralt nog i ett, kanske inte hav men åtminstone en skärgård, av vitsippor och pappa fotograferade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar