Igår gick jag motvilligt down memory lane, så att säga. Hela den långa, trendkänsliga, rätt störiga, gå-gate-gatan där vi blev tillsammans och där vi levde ett tag, alldeles runt hörnet. Från Södermalmstorg till Gullmarsplan gick jag. Armbågade mig genom vattenmassorna i minnenas flod. Lika bra att göra det nu, kan inte ringa in stan mer, begränsa mitt utrymme. Kanske är det bäst att bara tjoffa mig rakt genom allt som varit, våra gator och kvarter, och ta mig ut på andra sidan. Det kan vara så. Dessutom: den här lilla storstaden lämnar mig inte med så många andra alternativ, om jag inte ska hålla mig runt Plattan bara. Och till och med där kan jag vaska fram ett lyckligt ögonblick eller två.
Och till sist hamnade jag i soffan. Glodde på katterna. Försökte att inte ställa några fler frågor till mig själv. Försökte att inte leta efter fler svar. Tänkte på den där dikten av Bob Hansson, "här ligger jag och duger". Jag hade det skrivet på väggen i min första etta när jag just flyttat hemifrån.
Och katterna spann. Ibland kanske det får räcka så. Det kanske duger.
Vilken fin katt. Är det en helig Birma? Det finns en fin historia om den rasen :) Vet inte om du är intresserad, men här har du:
SvaraRadera"Historien om Helig Birmas intåg i världen är höljt i dunkel. Flera olika historier berättas och flera länder vill vara ursprungsland för rasen Helig Birma. En historia börjar i slutet på 1800-talet. Den berättades av Gordon Russel som var officer i den engelska arme´n var med när ockupationen av Burma startade 1885.
I Fjärran Östern i det land som kallades Burma finner vi i öster en sjö som ligger i dalen mellan Mont Du Lughbergen. Khmerfolket byggde under början av 1700-talet flera tempel av dyrkan och trohet till sina gudar. Här fanns templet Lao-Tsun. I templet bodde det en vit katt med gula ögon som kallades Sinh. Templets överstepräst hette Kittha Mun-Ha.
Landet invaderades av fienden som nådde ända fram till den heliga ringmuren. På natten samlades templets präster (Kitthas) och gick till gudinnan för att be om hennes hjälp och beskydd. Översteprästen med namnet Kittha Mun-Ha dödades och, när hans ande lämnade honom hoppade den vita katten Sinh med ett språng upp på tronen och upp på sin herres huvud.
De församlade prästerna stod förstummade när kattens vita päls ändrade färg. Kattens gula ögon blev blå. När Sinh sakta vände huvudet mot Södra Porten förvandlades öronen, benen, svans och ansiktet färg som den bruna fruktbara jorden. Bara tassarna som vidrörde prästen behöll sin vita färg.
Katten Sinh vände sig mot templets ingång där man nu kunde höra soldaterna närma sig. Prästerna som inför denna syn fått tecken från gudinnan, samlade mod och slog tillbaka inkräktarna genom att stänga de stora bronsportarna och begav sig ner i de underjordiska gångarna. På så sätt räddade de templet."
Kram på dig <3
coolt! Nej, det är en rag doll. Så himla fina ögon!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag har läst och inspirerats av din blogg ett tag. Du är så kreativ och gör så mycket fina grejer! Tack för att du delar med dig så generöst!
Men, så trist med allt som hänt dig det sista. Du Duger - som du skrev! Och han som verkligen inte duger överhuvudtaget, någonsin mer, kommer vara förloraren i hela sitt liv. Du kommer gå vinnande ur det här med högsta vinsten. Och när du väl är där - då kommer du känna att "det var det här jag gick igenom det jobbiga för och det är det här jag väntat på!"
Man behandlar inte sin partner på det sättet som du blivit behandlad. Du är värd någon mycket bättre! Stå på dig, ta tid på dig, gråt klart och gå rakryggad vidare! Kram! C
Vilka fina ord! Tack så mycket <3
SvaraRadera