Saftkalashuset

Min förra, helt egna, lägenhet refererade jag till som "Varglyan". Den låg på nedre botten, men huset var ett sutteränghus. Alltså gick man nerför en trappa där det luktade ganska mycket källare, men kom in i en lägenhet som öppnade sig mot ett skogsbryn och låg liksom en halv trappa upp. Jag tyckte Varglyan passade bra som  namn. Jag har funderat en del över vilket smeknamn jag ska ge min nya lägenhet, och det vet jag väl inte förrän efter att jag har bott in mig, men idag fick jag ett uppslag åtminstone. På lunchen gick jag ett varv runt kvarteret. Hamnade vid den där affären som säljer gammaldags emaljskyltar. På en stod det "Saftkalashuset". Ungefär så vill jag att mitt nya hem ska kännas. Ungefär så där.

I de här kvarteren jobbar jag. Jag kan leva med det.

På vägen tillbaka till jobbet bad en turist mig att fotografera henne vid Stortorget. Så då gjorde jag det. Och önskade nästan att det var jag som var på vift, ensam med kameran, på semester. Jag menar att vara turist i Stockholm en majdag som den här! Åh.