Alltså sagoskogen här... Ni skulle vara med. Men det är ni ju inte och därför är det tur att jag tog fjärrutlösaren med mig på promenad i förmiddags. Att gå på stigarna och stå under tallarna och höra dem knaka som fartygsmaster - det är balsam för mig. Ja, och så bäcken då. Och stigarna, man går så fjädrande på gammalt barr, och efteråt är tankarna klarare.
Det firar vi med ett mönster ikväll. Ses då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar