För två veckor sedan var allt fortfarande så annorlunda. Det är svindlande att tänka. Och jag kommer nog inte att förstå, på riktigt, hur mycket jag än vrider och vänder. Men jag kan inte känna de enkla lösningarna ännu, "Anna han är en skit som inte förtjänar dig". Kanske, men Gud vad lycklig jag var, in i de där sista timmarna när vi målade om badrummet. Klockan fem i eftermiddag ska jag tänka på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar