fredag 25 mars 2011
Fejka för att brejka
Sedan det här hände har jag strykt runt i tveksamma myskläder. Inte orkat sätta in linserna. Sminka mig? Tillåt mig skratta. Men nu har jag en intensiv jobbhelg framför mig, lite högtidligt och så, och då duger det inte att komma lufsandes i tajts o en hoodtröja som går t knäna. Så nu har jag hoppat i en klänning. Och snygga skor. Och tryckt in linser och målat ett ansikte. Och hängt upp leendet med gummiband bakom öronen. Och så åker jag till jobbet. Utan att gråta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är helt fantastisk. Tänkte bara påminna dig om det. :-) Jag har läst dina inlägg och är så ledsen för din skull. Jag hoppas gummibandsleendet kunnat kännas nästan som ett riktigt leende om då bara för några sekunder. Hämta styrka i de sekunderna. :-)
SvaraRaderaKRAM!!!
Hang in there! Hur jobbigt det än är och hur jäkligt det än känns innan så kan det faktiskt vara befriande att komma ut i "verkligheten" emellanåt. Tvinga sig själv att tänka på annat och se att världen omkring (på något knepigt sätt) snurrar på ändå.
SvaraRaderaDu är helt grym Anna- det har du alltid varit!Jag rekommenderar dig att läsa om Mrs Murphy- hon har gått igenom samma sak - samma är väl att förenkla lite väl mkt kanske men när du läser om henne så komemr du att förstå - och hämtade styrka i bla höga klackar;)
SvaraRaderahttp://verklighetsguiden.blogspot.com/2011/01/hej-jag-tankte-beratta-lite-om-en.html
/ Jannice
Åh vad fina ni är, tack så mycket!
SvaraRaderaUsch, blir alldeles gråtig av dina inlägg, jag tror ditt skrivande kommer hjälpa dig, och ditt pysslande, och antagligen också gummibandet :-)
SvaraRaderaTack så jättemycket för era fina kommentarer! Jag är så glad att jag har bloggen och så känsliga och omtänksamma läsare <3
SvaraRadera