Mina brorsbarn betyder otroligt mycket för mig. Jag är sladdbarn och var 20 år när nummer ett föddes. När jag pluggade brukade jag sommarjobba i Göteborgstrakten och bodde hemma hos mamma och pappa. Då kunde vi umgås nästan varje dag, barnen och jag, och kom varandra väldigt nära. Det där är sådant som sitter i, även om vi ses bara någon gång i kvartalet nuförtiden. Nu har de skickat världens finaste teckningar till mig. Det är skönt att Ellinor fortfarande tänker på sin faster som en glad flicka i rosa klänningar och högklackat, appropå mitt tidigare inlägg om att klä upp mig en smula. Och Ludwig skickar vackra blommor som säkert doftar underbart. Och en lampa att mota mörkret med. Helt klart de vackraste kärleksbrev jag fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar