Jag är inte särskilt spontan. Kalenderbitare snarare. Men eftersom min träning har varit inställd ett par veckor och jag dessutom har varit förkyld den här, har en helt ny värld öppnat sig. I vanliga fall äter jag mellis och drar från jobbet till klubben. Det är liksom det jag gör. Och de senaste veckorna har jag gått till gymmet istället eller varit ute och sprungit och det tar ju också eftermiddagarna i anspråk. Sedan går jag hem och pysslar något och någon gång i veckan äter jag middag med en väninna och på helgen träffar jag ytterligare ett par. Så igår när en kollega till mig sade ”ska du med på minglet ikväll eller?” svarade jag automatiskt ”nää, nej det kan jag inte”. Men så slog det mig att det kunde jag ju visst. En helt blank eftermiddag. Utan något planerat alls. Alla möjligheter att bara vara. Så vi gick på ett mingel hos en kvällstidning och sedan vidare ut och tog en öl och det var vardag och sensommarvarmt och supertrevligt och jag tänkte att jaha, det är alltså sådant här man kan göra om eftermiddagarna. Också.
Men jag saknar träningen. Det gör jag.
Känner igen det där att ha tiden helt uppbokad och så helt plötsligt, oftast sjukdom, så har man hur mycket tid som helst! Det är en konstig känsla, för det känns som att man borde vara nån annanstans egentligen.. Typ.. Men jag älskar dina tankar och dina bilder är helt fantastiska! Keep up the good work! =) Kram Elin
SvaraRaderaVad glad jag blir Elin, tack!
SvaraRadera