Det finns något jag bara gör hos mina föräldrar, min moster och hos min Maria. När jag kommer hem till dem går jag direkt fram till godisskåpet och börjar - helt ogenerat - botanisera bland godsakerna. Jag gör det liksom utan att tänka. Det är hemskt barnsligt och ganska opassande. För jag är inget barn längre. Men jag antar att det har att göra med en känsla av intimitet, av hemtamhet. Hursomhelst. Efter jobbet idag åkte jag till Maria. Och fast jag blev utfordrad med nybakade kanelbullar och chokladbröd stod jag där och rotade i godisskåpet och försåg mig med två sorters lakrits och en bit snickers. Och tittade på flyttlådorna som från början var hennes föräldrars och sedan mina och nu Marias. För hon flyttar från Årsta idag. Och det är väldigt trist för min del. Men jag antar att det inte förändrar så mycket, egentligen. Det är väl bara jag som börjar tröttna på uppbrott. När hennes kille och jag bar ut någon av de där lådorna till bilen hörde jag hur jag bjöd hem mig själv till honom, ja honom och Maria då. Snart står jag väl och rotar i godisskåpet där också. Det skulle inte förvåna mig.
Och det där har ju förstås ingenting alls med bilderna att göra. Mer än att jag, när jag kom hem, verkligen ville pyssla med pärlor. Men orken tog slut någonstans alldeles i början. En annan dag kanske.
Imorgon är en sådan.
Vilken vändning det här inlägget tog, rent känslomässigt för mig iaf. Började me att sitta och småle och känna mig speciell eftersom du står mig så nära att mitt godis är ditt :) men sen kändes det så konstigt. Inget Årsta. Ingen hiss fem trappor mer. Min lgn som har rymt så mågs brustna hjärtan. Mitt ex hjärta bär hans pappa dog efter ett par månader med en hjärntumör. Mitt eget en nyårsafton. Min pappas när han hade hjärtesorg för att vara ifrån min mamma. Och så ditt fina, fina hjärta dom legat uppfläkt mitt på st eriksplan, för att såsmåningom läka och på väg att bli helt. För det är det bästa med min lägenhet. Att till slut, när man går ut genom dörren så mår man bra efter mycket om och men. Små ärr som sitter på hjärtat här och var. Men vad gör väl det. Lite hårda kanter är nog bara bra nu när jag inte har Årsta längre. Och du- godiset finans alltid. Ja ska nog visa dig ;)
SvaraRaderaTack älskling <3
SvaraRadera