Åh jag älskar vardagspoesi. Ett klotter på en tunnelbanestation (som i Gamla stans, jag kan aldrig se mig mätt på "Aten är större" som står klottrat på väggen. En medmänniska som vill ge perspektiv, det är sympatiskt). En använd Metro med en anteckning kluddad i marginalen. Någon annans nagellacksstreck i en bok man lånat på biblioteket.
Och jag älskar tanthandväskor som man betalar 150 kronor för på Myrornas. Jag har en svart, en gul och en beige och i Berlin fann jag den här kritvita. Som i nyskick. Jag har använt den varje dag i en månad snart, men det var först imorse ett frimärke ramlade ur. Från Österrike. Jag vet inte hur gammalt det är men med tanke på att väskan ser ut att vara från 60-talet eller så och är i nyskick, kan man väl anta att frimärket är ungefär lika gammalt.
Vem vet vilket brev det var meningen att frimärket skulle sitta på. Blev det skickat ändå och till vem? Jag tyckte att väskan var romantisk och vardagspoetisk redan innan. Bara för att jag köpte den i Berlin. Men nu.
Typiskt att jag tänkte byta ut den mot den mer höstigt svarta den här veckan.
Vilken vacker handväska :-) Brukar inte bry mig ett skit om såna i vanliga fall, men den där var faktiskt riktigt charmig! Tack för en underhållande blogg ^^
SvaraRaderaJa visst är den cool :-) Tack för att du läser!
SvaraRaderaMen vilken otroligt fin handväska. Jösses. Och vad roligt med frimärket. Ja, man vill ju få veta mer liksom. Fast halva grejen är nog att man inte får det... utan får tänka ut något själv. Och jag tänker vackra saker om sånt där. Då blir det så härligt. :-)
SvaraRaderaDu säljer må hända inte lite virkade kreationer? Kanske inte just mustaschen, utan tänkte något mer i bäbisväg?
SvaraRaderaOj det var en smickrande förfrågan :-) Eventuellt kommer jag faktiskt att göra detta lite längre fram i höst. Vad hade du tänkt dig för något? Kram Anna
SvaraRaderaVilken väska! Skitcool! Kram Elin
SvaraRaderaJa och tänk att jag betalade typ 20 euro för den, helt okej :-) Kram!
SvaraRadera