Vad kan jag säga. En vecka som den här. Som vi räknade ner till hela året, fram till den där dagen i mars. Vi skulle ha gift oss på lördag. Jag vill både vara ensam och med vänner, hemma i Lilla bo och långt borta.
Jag tror jag slutade älska honom samma ögonblick som han lämnade mig i en gråtande hög på golvet i vår hall. Jag vet inte vem han var. De trassliga lögnerna och de invecklade osanningarna. Vissa svar gör man bäst i att sluta leta efter.
Idag kom jag hem till Lilla bo. Det känns skönt. Borta bra och allt det där. Min Maria och jag gick ner till Liljeholmskajen och åt glass. ”Jag vill ha honung i botten” sade jag ”och saltlakrits överst”. Sött och salt. Bitterljuva minnen i härvor. Det är tur att vi inte gifte oss. Mitt i allt är det så. För med en man som han…
Men en vecka som den här. Vad kan jag säga.
Du vet d där vi pratade om att det är mysigt att vara någons och känna tillhörighet? Det är Lika mysigt när jag är 'din maria' <3
SvaraRaderaKäraste bloggerska! Vi är många som får inspiration av dig! Denna vecka och denna helg klara du galant! Du kommer att gå som vinnare ur det här... Med sött och salt!!! Kram C
SvaraRadera"Our integrity sells for so little, but it is all we really have. It is the very last inch of us, but within that inch, we are free."
SvaraRaderaTa hand om dig så får vi ses efter Barcelona :)
Tack fina ni <3
SvaraRaderaMira - grymt citat! Vi ses snart Kid.