Det blev dags att bege sig till frissan igen. Jag började se ut som en cockerspaniel med luggen dinglandes halvvägs ner på näsan och lockarna som stora öron hängande vid sidan. ”jag vill ha liksom m e r lugg” sade jag och mirakulöst nog förstod frisörskan direkt och nu känns det som om luggen börjar halvvägs bak på hjässan och det blev precis som jag ville ha det. De kan sin skit på Björn Axén, det måste man säga. Och jag ser mer ut som en saluki än en cocker igen.
På en skala, ungefär hur pinsamt tycker ni det är att ta självporträtt i offentliga miljöer? Jag behöver inte nämna någon plats men typ parkenmeddestorasvamparnaavträvidÅrstaIP. Jag skulle säga 9,5 av 10.
Fint! Älskar det.
SvaraRadera