Lyckligt ovetandes

Utanför vår träningslokal idag träffade jag en gammal träningskompis som jag inte sett på evigheter. "Herregud" sade jag "vi har inte setts på... vaddå två år? Var har du varit?" och så uppdaterade hon mig på det och sedan frågade hon vad som hänt i mitt liv de senaste två åren "jobbar du kvar på samma jobb till exempel? Vad har hänt mer?".

Jag gav henne den korta av den korta versionen: "Nej, jag har bytt jobb och ja klubben har ju flyttat hit från förra lokalen och... ja jag tränar väl som vanligt".

Det fick mig att börja tänka på de här dryga två åren. Om allt som inletts, hänt och varit över sedan jag träffade den här träningskompisen senast. Jag tänkte på den korta av den långa versionen: "Ja alltså jag bytte jobb och träffade en kille och vi flyttade ihop och förlovade oss och jag bytte jobb igen och han dumpade mig och jag köpte en ny lägenhet. Och ja just det. Klubben har också bytt lokal två gånger. Men jag har tränat som vanligt".

Det är tur att man inte vet alla turer livet tar, för då hade man väl kollapsat av pre-traumatisk utmattning.

"Jag ORKAR inte mer" sade min träningskompis en kvart in på passet.
"Kom igen nu" sade jag "det har bara gått två år sedan sist".