Drömmar

Mina föräldrar och jag passar mina systersöner i två dygn. De är tre och fem år och fulla av one liners och livsfilosofiska funderingar. Det är så fint att ha dem här och intensivumgås. Idag bakade vi drömmar. Av alla småkakor har de det finast namnet.

"Anna varför bakar du jämt?" sade femåringen.

"Jag tänker så bra när jag bakar" svarade jag.

Vi hade i skalet och saftet från en lime också och kakorna blev goda om än plattare än vad jag hade hoppats på.

"Anna" sade femåringen igen (han inleder majoriteten av meningarna med mitt namn) "varför ville B gå ifrån dig egentligen?"
"Jag vet faktiskt inte" svarade jag ärligt "Han var nog inte den vi trodde att han var"

En liten stunds tystnad.

"Jag undrar vem han ska gifta sig med istället"
"Jag vet faktiskt inte..."
"Jag undrar vem DU ska gifta dig med istället!"
"Det är mycket mer spännande att fundera över tycker jag! Hoppas det blir med en snäll kille".

För drömmen blev ju som bekant lite plattare än vad jag hoppats på. Och jag är singel igen i mammas och pappas trädgård.

"Är man verkligen vuxen om man inte är gift och inte har körkort?" fortsatte femåringen när vi låg utsträckta på gräsmattan.
"Ja" sade jag med eftertryck "för att vara vuxen är att göra precis som man vill. Och det gör ju jag. Så jag är vuxen."

Så ni som tvekade, nu vet ni det. Så det så.