På mitt jobb finns ett öppet kontorslandskap, men jag sitter med två kollegor i ett normalstort rum. Det gillar jag. Jag blir störd av öppna kontor men att sitta så här är bara mysigt. Vi sitter försjunkna vid våra datorer o slänger emellanåt ur oss saker som "men va... Har ni läst det där och det där på Twitter!?" eller "såg ni ledaren i X?" eller "åh, kan jag skriva så här? Funkar det?" Om någon lämnar rummet säger de andra "kan du ta med kaffe?" Det är lite som det bästa m gymnasiet. Den där vardagliga hemtrevligheten.
Men en annan bra sak är Alviks strand. Här brukar jag sitta på en parkbänk o kontemplera tillvaron. Idag hände något rätt kortfilmsaktigt, för på en av bänkarna satt en man och spelade sorgsen blues på en... Saxofon? (jag kan ingenting om instrument). Mycket märkligt. Mycket fint. Jag är, som bekant, så svag för vardagspoesi.
Vad mysigt du verkar har det. Arbetskamrater är så viktiga. Har precis börjat på ett nytt jobb och gladdes jätte mycket åt att börja, men en vecka in på det så känner man sig redan lite håglös. Ingen riktig kamratskap, mera skötdigsjälv-mentalitet. Men jag gläds ändå åt att förhoppningsvis börja studera till hösten och att börja jobba med något man verkligen älskar. Ett arbete är något man ska gå till större delen av tiden och vid sådana här tillfällen inser hur viktigt det är att man lyssnar på sig själv och inte bara glider med livet och hoppas att det löser sig lite av sig självt utan att man är sin egen herre. Livet är för kort. Usch, det kanske blev lite mycket rabblande, men behövde bara skriva av mig. Tycker verkligen om din blogg. Ha det fint. Kram
SvaraRaderaJag sitter likadant och håller med dig i allt. Klarar inte av öppna landskap, men inte heller eget rum. Att sitta som jag gör nu, med tre av dom allra bästa kollegorna i samma rum, DET är perfekt :-)
SvaraRadera