Hur fint?

Älskar städer. Särskilt den här. Vår lilla storstad m sitt höga tonläge och goda självförtroende. Gick på Drottninggatan. En tjej viftade glatt åt två kompisar och förklarade på gotländska "där är Kulturhuset och där, där bakom ligger Hötorget". Och hon sade "Hötorget" så att det lät liksom "höy-toiret" men det var inte det som var det fina i den där få-sekunders-sekvensen utan hennes ansiktsuttryck. Så stolt över att hitta och så glad över att få visa. Pluggar kanske första terminen här. Röda till Frescati och Debaser på helgen och dumplingslunch vid löning och fortfarande så nära kontakt med vännerna där hemma (som är hemma ännu) som gärna hälsar på och å vad bra att ha en vän i Stockholm som kan stan så bra redan.

Jag vet. Jag övertolkar. Såg mig själv blinka till där. På just den fläcken för tio år sedan. Katrin och en annan Anna och jag. Just där. Jag minns till och med vad vi pratade om.

Förbannat fint var det i alla fall.

Och hur skulle man inte kunna bli kär i den här stan? Är man utsocknes men urban romantiker är det liksom ingen match för Sthlm att ta en med storm.

Om jag säger "hur fint" säger ni "sjukt fint". Deal?

Hur fint?