Jag har ju haft en del separationsångest från julinredningen. Det var så hemtrevligt med alla julgranskulor som vi hade hängande i en gren i fönstret, Tilda-Nissen, de prickiga julstjärnorna... Men så igår kom Maria för att äta middag med oss och prata om högt och lågt och fira fredag sådär i allmänhet, och hon hade med sig två fång tulpaner och sådana där vita blommor som brukar höra till tulpanbuketter. Då kände jag att jo, jag är nog redo i alla fall. Nu har jag städat och fixat och om-inrett i flera timmar, stärkt av en bit kolapaj som var kvar från igår och med P1 i bakgrunden.
Det där med kolapaj förresten, det var nytt för mig. Jag lagade den efter det här receptet, men lade till saltade jordnötter för att få en mer snickers-aktig smak. Den blev god men kanske med en lite för övertydlig knäcksmak, och så skulle man haft vaniljglass till, det skulle man faktiskt. Galet söt var den, bra för någon med en så stor gottetarm som jag har. Jag åt tills jag faktiskt mådde illa. Tidigare på dagen hade jag överhört ett samtal vid plockgodiset i mataffären mellan en pappa och hans dotter, typ 7, på just gottetarmstemat:pappan: man kan faktiskt inte äta så mycket godis att man mår illa!
dottern: jo!
pappan: ja, man KAN, men det är inte bra.
dottern: jo, jag tycker det, det är det bästa jag vet faktiskt.
Dottern sade det med ett helt torrt, liksom vuxet tonfall. Om hennes kväll slutade i samma gröntonade sockerchock som min, vet jag dock inte. Hade hon i så fall tyckt att det var värt det? Förmodligen. Det gjorde jag.
Trevlig lördag på er!
 |
| Vårkänslor under stadshimlen |
Tack för en lika mysig kväll som alltid! Tänk om min mamma fick reda på att jag ätit linser och faktiskt tyckte att det var riktigt gott ;)
SvaraRaderaVåren i ditt matrum ser jättefin ut och jag känner att det börjar bli dags för en vårmiddag inom en snart framtid ;)