Betyda

På ett moln av fempoängsgrädde (kafé Vetekatten får alltid högst semmelbetyg) gled vi idag officiellt in i 30-årskrisen, min Anna och jag. Har liksom inte lärt mig att förhålla mig till den åldern än. Jag brukade alltid vara yngst i alla sammanhang.

Det var en perfekt dag. Semlor på förmiddagen som till sist blev en mycket vårsolig eftermiddag och vi åkte till vår favorit-thai och käkade pad thai tofu. Och vi har varit vänner två tredjedelar av livet.

Finns ingen som med samma precision kan retas med mig eller säga rätt peppande saker eller vara lojal med samma envishet eller få mig att skratta ogenerat högt på tunnelbanan bara genom att skicka ett sms med ett internt skämt eller säga "jag finns alltid här för dig" och få mig att veta att det stämmer till hundra eller drälla sina saker i min lägenhet med samma självklarhet och svara i telefonen oavsett tid på dygnet.

Rakt i hjärtat står hon parkerad hos mig. Och jag hade varit åh så mycket av ett kryp utan henne.