stadshimmel

Vagnen efter bistrovagnen

2012-03-02T07:17:00.001-08:00

Småsprang för att hinna till X2000. Tunnelbanan var sen. Andan i halsen och jobb i huvudet men nu:

DN Kultur.
Rälsen som rusar under oss.
Och vårljus utanför tonade rutor.

Hur fint?

2012-03-01T11:18:00.001-08:00

Älskar städer. Särskilt den här. Vår lilla storstad m sitt höga tonläge och goda självförtroende. Gick på Drottninggatan. En tjej viftade glatt åt två kompisar och förklarade på gotländska "där är Kulturhuset och där, där bakom ligger Hötorget". Och hon sade "Hötorget" så att det lät liksom "höy-toiret" men det var inte det som var det fina i den där få-sekunders-sekvensen utan hennes ansiktsuttryck. Så stolt över att hitta och så glad över att få visa. Pluggar kanske första terminen här. Röda till Frescati och Debaser på helgen och dumplingslunch vid löning och fortfarande så nära kontakt med vännerna där hemma (som är hemma ännu) som gärna hälsar på och å vad bra att ha en vän i Stockholm som kan stan så bra redan.

Jag vet. Jag övertolkar. Såg mig själv blinka till där. På just den fläcken för tio år sedan. Katrin och en annan Anna och jag. Just där. Jag minns till och med vad vi pratade om.

Förbannat fint var det i alla fall.

Och hur skulle man inte kunna bli kär i den här stan? Är man utsocknes men urban romantiker är det liksom ingen match för Sthlm att ta en med storm.

Om jag säger "hur fint" säger ni "sjukt fint". Deal?

Hur fint?

Kärleksmonstret lever vidare

2012-02-29T03:01:00.001-08:00

Ett par veckor innan alla hjärtans dag fick jag ett mail från en Facebookgrupp som heter Online Virkcafé. De undrade om de kunde dela mitt mönster för Kärleksmonstret. Min lilla klassiker så att säga. Och idag surfade jag in på gruppen och kunde se ett helt litet kollage med tolkningar! Så himla roligt!

Optimister

2012-02-27T08:54:00.001-08:00

De är för roliga, de där.

Och jag sällade mig till deras skara för ett par år sedan.

Gick några varv runt huset idag på lunchen. Vinkade hej hej till dem där de stod givakt i rabatten. Trotsar frusen tö och tråkmånsars suckar. En handfull limegrönt i allt brunt. Jag dunkade mig själv i ryggen (deras stjälkar räckte inte upp) och hade lite mer stuns i stegen på vägen tillbaka. Glömde bort att jag egentligen inte gillar våren.

Betyda

2012-02-26T11:47:00.001-08:00

På ett moln av fempoängsgrädde (kafé Vetekatten får alltid högst semmelbetyg) gled vi idag officiellt in i 30-årskrisen, min Anna och jag. Har liksom inte lärt mig att förhålla mig till den åldern än. Jag brukade alltid vara yngst i alla sammanhang.

Det var en perfekt dag. Semlor på förmiddagen som till sist blev en mycket vårsolig eftermiddag och vi åkte till vår favorit-thai och käkade pad thai tofu. Och vi har varit vänner två tredjedelar av livet.

Finns ingen som med samma precision kan retas med mig eller säga rätt peppande saker eller vara lojal med samma envishet eller få mig att skratta ogenerat högt på tunnelbanan bara genom att skicka ett sms med ett internt skämt eller säga "jag finns alltid här för dig" och få mig att veta att det stämmer till hundra eller drälla sina saker i min lägenhet med samma självklarhet och svara i telefonen oavsett tid på dygnet.

Rakt i hjärtat står hon parkerad hos mig. Och jag hade varit åh så mycket av ett kryp utan henne.

Brev från skogen

2012-02-23T12:36:00.001-08:00

Är man uppväxt vid ett skogsbryn framstår det här som mycket märkligt. Det är månader sedan jag vandrade på barrstigar hos mina föräldrar. Visst saknar jag skogen ibland. Och så låg kottarna där, som ett brev från bark och löv. Fem kronor stycket på Odenplan. Mitt i vår lilla storstad. Men att köpa kottar! Nej, det kändes inte som något för mig.

Tö

2012-02-22T13:03:00.001-08:00

Jaha det här med att byta jobb hörrni, det tar sin lilla tid i anspråk. Och varför kombinerade jag det med ett större frilansuppdrag? Träning, jobb, frilansjobb. Där har ni min vecka. Uppluckrad med lite finkultur för idag var jag på Dramaten.

Åh Hedda Gabler. Om någon enda kan få mig att vilja rymma m ett teatersällskap är det du. Och hon var så förfinat raljant i Bonnevies tappning, Hedda.

Regnet vann över snön till slut. Typiskt. Och att det var hål i mina skor hade jag helt glömt, tills vi gick i fuktig marschtakt från teatern, Anna K och jag.

Hedda will be Hedda. Det är ett faktum.

Och Anna will be Anna. Det verkar liksom inte bättre.

Tempot är väl en del av det, antar jag.

Förundran

2012-02-14T10:44:00.001-08:00

Ja men shit hörrni. Hade aldrig kunnat gissa för ett år sedan att alla hjärtans dag 2012 skulle skilja sig så dramatiskt från den 2011.

Livet upphör aldrig att förvåna. Jag ska sluta att förvånas över det.

Jag är lite sen till en dejt m han jag gillar. Hemma hos mig. Men det gör inte så mycket. Han fick nycklar till Lilla bo i present imorse.

Snön vräker ner. Snart kommer änglarna att landa.

Vardagspoesi

2012-02-11T06:45:00.001-08:00

Sådant gillar jag.

Kära Mäklare i Årsta/Enskede/Vantör,

2012-02-06T07:13:00.000-08:00

tack för lapparna och visitkorten ni lägger i mitt brevinkast. Ihärdighet är en dygd! Ni berättar att det är många som är intresserade av lägenheter i just mitt område.

Det förstår jag.

Uppriktigt sagt har jag aldrig bott i en så här välplanerad lägenhet, i ett så här harmoniskt område, aldrig känt mig så självklart hemmastadd så fort.

Jag menar eftermiddagsljuset i Lilla Bo - det är så guldglänsande varmt att jag också skulle lägga lappar och visitkort i mitt brevinkast om jag var ni.

Men jag flytt int.
Det här är en plats att må bra på.

Tänkte att ni kanske ville veta det, så sparar vi ett träd eller två,

Anna & Lilla Bo

Kaffetåren

2012-02-06T05:55:00.000-08:00

Burken med saffransbiscotti är halvtom. Det betyder att jag har haft det trevligt. Först middag med ett par kollegor. Och sedan kom min svägerska hit över helgen. Sociala, vintervackra dagar, men idag gör jag sista dagen "mellan jobb" och börjar mitt nya allvar imorgon.

Men ännu alltså: Ledighetskommittée.

Kaffe kräver inga tårar.

Men kaffetåren den bästa är.

Blomsterspråk

2012-02-02T08:31:00.000-08:00

Rosorna jag fick av en kollega såg så ledsna ut att jag doppade dem i vatten och ställde dem på balkongens minus 12 grader. Och de blev nästan ännu vackrare med snökristaller på.

Jag älskar att ägna mig åt detaljer. Att fästa vikt och blick vid blombladens peragamentslika växthud. Ådrorna och de torkade partierna. Kronbladens rosa pansar. Istället för helikopterperspektiv och överblickbarheter. Jag får så höga doser av sådant där i andra sammanhang. En ledig dag hemma, leka med kameran och förstoringsfilter, huttra på balkongen och brottas med bländare och vitbalans. Det är guld.

Jag ska säga dig

2012-01-31T08:53:00.001-08:00

När jag slutade mitt förrförra jobb lade en kollega en kopierad bild på mitt skrivbord. Det var ett foto på Astrid Lindgren och texten "om du inte kan skriva så att jag begriper, då kan du lika gärna sluta upp". Den har jag haft uppsatt på de två jobbanslagstavlor jag haft sedan dess.

Idag lämnade jag in dator, passerkort och mobil till personalenheten. Går på en veckas ledighet. Och börjar sedan ett nytt jobb. Ett drömjobb. Jag tyckte de andra jobben var drömjobb också när jag fick dem, speciellt det förrförra, men jag antar att man aldrig ska nöja sig med mindre?

Lappen som den där kollegan gav mig tar jag med. Fäster på ännu en anslagstavla.

För om man inte kan skriva så att folk begriper, då kan man lika gärna låta bli.

Raggsocksvinter

2012-01-30T02:08:00.001-08:00

Åh vilken fin, lugn helg. Jag och han jag gillar trotsade kylan och begav oss till bergrummet för att se inkaguldet. Häpnade inför tanken på den där civilisationen för så längesedan, imponerades av hantverket. Och sedan låg vi i soffan och såg film om just den tiden, den världen, och jag torkade egna skorpor i ugnen.

Våren kan vänta. den här Raggsocksvintern passar mig utmärkt.

Tekulor, mera tekulor

2012-01-23T13:35:00.000-08:00

Åh vad jag gillar att göra sådana här. Gullifierade tekulor. Man har ju liksom inte mobilsmycken längre, efter Iphonen, annars hade man ju kunnat ha dem som det också.

Virka en kärleksnyckel

2012-01-22T03:00:00.000-08:00

Åh om det var så enkelt ändå. Att man kunde virka en nyckel till kärleken. Jag avvaktar med att uttala mig om nyckelns omedelbara effekter, men en gullig alla-hjärtans-dag-present är den i alla fall.

Gör så här

lägg upp 6 lm, fäst med en sm

varv 1: 1 fm i varje m

varv 2: 2 fm i varje m
varv 3: 1 fm, 2 fm i nästa m tills du har totalt 15 m

Virka nu 1 fm i varje m tills arbetet mäter 15 cm
Det här är alltså stommen på nyckeln, stoppa den med vadd.

Virka 2 lm och fäst på motsatt sida av varvet. Det ska alltså se ut som en liten bro rakt över cirkeln, eftersom du ska virka två "tuber" åt olika håll.
Nu börjar du virka 1 fm i varje m, inklusive de två lm, på den högra sidan.

Fortsätt virka tills "tuben" är 10 cm lång, då fäster du tråden och gör likadant på den vänstra sidan.
Böj de båda tuberna mot varandra så att de ser ut som ett hjärta, sy fast dem i varandra.

Virka "hakarna" som sitter längst ner på nyckeln.

lägg upp 6 lm, fäst med en sm

varv 1: 1 fm i varje m

varv 2: 2 fm i varje m
Virka 8 varv

Gör två sådana och sedan en tredje som ser ut så här:

lägg upp 6 lm, fäst med en sm

varv 1: 1 fm i varje m

varv 2: 2 fm i varje m

Virka 5 varv

Stoppa och sy fast "hakarna" längst ner på nyckeln med små stygn.
Knyt ett sidenband högt upp på nyckeln och limma fast en hjärtformad paljett/brad eller liknande.

På konferens

2012-01-20T23:46:00.001-08:00

Fint hotellrum.
Med båt utanför.
Och en horisont som flutit ut eller ihop m havet o himlen.

Den känslan.

Allahjärtansvirkning

2012-01-20T06:19:00.000-08:00

I väntan på årets alla-hjärtans-dag-mönster kan jag ju tipsa om Kärleksmonstret från förra året. Det vore något att inviga helgen med va? Mönstret hittar ni här och som vanligt gäller: länka/credda om ni använder eller inspireras av mönstret och bloggar om det (näthyfs alltså. Blir lite ledsen när jag hittar grejer som är uppenbart Stadshimliga men inte länkade hit), och skicka gärna en bild till mig om du inte har blogg (för då blir jag å andra sidan så himla glad).

Och trevlig fredagkväll på er! Vi hörs snart hörrni!

Nedvarvning

2012-01-19T10:31:00.001-08:00

Tända doftljus.
Dricka Kusmite.
Och virka.
Medan tvättmaskinen spinner hemtrevligt i badrummet.

Det är det som är kvalitetstid va?

Tekoppen står på en pärlplatta jag fått av min systerson. Ett bra sätt att använda pärlplattor på! Det jag virkar ska bli en alla-hjärtans-dag-grej, har jag tänkt. Mönster inom kort!

Morgonstunden

2012-01-17T21:38:00.001-08:00

Gud vad tidigt det är hörrni. Och var är morgonljuset? Skulle det inte bli ljusare snart? Tio minuter in på träningen spelar det ingen roll, men just nu sitter jag på t-banan med en mental kudde kvar i ansiktet. Men man slipper ju den värsta morgonrusningen, i alla fall.

I and I (and I and I)

2012-01-16T12:10:00.000-08:00

Jag kände att det var dags för ett sådant här inlägg igen. Bara för att det är så roligt att leka med kameran och med Photoshop. Och då får man väl bjuda på risken att grannarna klassar en som idiot om de tittar in genom fönstret.

Hopp

2012-01-15T12:30:00.000-08:00

Mitt på havet var vi och jag glömde bort att jag är rädd för det. Havet alltså. Vi satt i fören i röda soffor och lyssnade på hissmusik och försökte urskilja vågorna i mörkret. På morgonen vaknade vi när färjan var på väg in i Helsingfors skärgård och vi gick ut på däcket där det blåste isvindar som gav oss som kallsupar, fast av luft då, och tog rätt fåniga men roliga foton och det såg så vackert ut, Helsingfors, där från däcket och genom snön och väl i land hade jag studs i benen och hoppade framför parlamentet och hade nog behövt ett par timmar till där. Fint att gå hand i hand där på osaltade gågator och på Stockmanns och Fazers kafé. Nästan glömma bort att jag är rädd för dem. Känslorna alltså.

Det måste finnas en färg som heter pastellvit. För annars vet jag inte hur jag ska beskriva Domkyrkan.

Helsinki!

2012-01-13T00:23:00.000-08:00

Det var en vardagmorgon. Rosa rosor stod på köksbordet. Spotify spelade en lugn spellista och jag och han jag gillar dansade tryckare i vardgsrummet. ”Ha händerna på min rumpa” sade jag ”så blir det som en sådan där mellanstadietryckare”. ”Inte alls” sade han ”det är snarare som en finlandsfärjetryckare” ”I wouldn't know” svarade jag. Detta chockade honom något. Jag har alltså aldrig varit på finlandkryssning. I Stockholm är det märkvärdigt (i alla fall om man inte, som ett medvetet statement, avvikit från denna fulkulturella upplevelse). Några dagar senare skickade han ett sms. Billiga biljetter i bra hytter, tyckte jag vi skulle åka? Absolut! Han har lovat mig en riktig tryckare på färjans disco. Vi ska köpa finsk lakrits och jag kanske shoppar Marimekkohanddukar.
Och nej, att det är fredagen den 13 bekymrar mig inte det minsta.

Dansmus

2012-01-10T12:51:00.001-08:00

Någon gång när det där fenomenet dagsljus återvänder, då ska jag fota den här dansmusen i just det ljuset. Och färgåtergivningen kommer att bli mer... exakt. Men tills dess får ni helt enkelt gissa er till detaljerna. En fickkompis i form av en mus med balettkjol är det i alla fall. Virkad i silvergarn.

Silver och guld

2012-01-10T12:24:00.000-08:00

Lilla bo känns fortfarande sådär krispigt nystädat. Påminner mig om en låt av Lundell, om skimrande silver, glänsande guld och en del annat.

Och ute ligger det ett tunt pudertäcke av förortssnö. "Det blir plusgrader imorgon" sade någon glädjedödare på jobbet. Vi får väl se. Vi får väl se.

Om mål i mun och hybris

2012-01-09T12:01:00.000-08:00

VARNING: inlägget innehåller drag av präktighet.

Jaha det kändes ju helt okej det här med att ställa klockan och gå till jobbet. Jag har varit ledig lika oförskämt länge som en skolelev. Iklädd något snyggt (det har mest blivit mysbyxor det senaste) och ganska peppad hoppade jag på bussen mot Gullmarsplan. Det är alltid trångt på Årstabussarna. Jag råkade snudda vid en karl. Rätt alldaglig på sitt vis. Trodde jag.

"Rör du min väska igen jävla fitta ska jag sparka ihjäl dig din jävla fula kärring". Sade han.

Likt Grynet är jag nu inte en person som tar skit. Särskilt inte från kvinnoföraktande low lifes som inte har något bättre för sig än omotiverade vredesutbrott på Årstabussen.

Jag kan slåss. Det tror man ju inte om man sådär lagom intresserat betraktar min uppsyn som emellanåt, det ska erkännas, kan te sig rätt pastellig. Men jag kan slåss. Och jag mäter 178 centimeter över havet. Det där kan ge mig hybris i liknande situationer. Jag vet att jag klarar mig. Dessutom kan man faktiskt säga att jag försörjer mig på att ha mål i mun.

Med provocerande lugn röst svarade jag alltså: "du kommer ingenstans med mig med den attityden. Och ingen här är intresserad av att lyssna på dig när du pratar så".

Men alla andra på bussen stirrade intensivt ner i sina knän. Sådant kan göra mig vansinnig.

När min mamma läser det här kommer hon ringa mig och säga att jag inte borde vara kaxig i sådana situationer. Hade det varit en kväll på Gullmars hade jag förstås svalt stoltheten och gått därifrån. Men nu var det en måndagmorgon. På en fullsatt buss. Jag var tvungen att värna integriteten en smula.

Men nästa gång ska jag säga något ännu mer lillgammalt. Den repliken har jag inte hittat på själv, utan den är från den fantastiska serien IT Crowd. En av datanördarna blir utsatt för en liknande attack och ryter tillbaka "SLUTA! mina öron är faktiskt inte en toalett!".

Jag gillar rosa handväskor, virkning och gulliga bakverk. Och fighting, förstås.

Måndagsmirakel

2012-01-09T06:18:00.001-08:00

"Plötsligt händer det"

Pysselfingerkli

2012-01-08T23:39:00.001-08:00

I Peking fanns en bokhandel i sex våningar. Pysselböcker fanns i överflöd och billigt var det. Jag köpte två för inspiration. De är gulligt layoutade och jo, det kliar lite i pysselfingrarna, det ska villigt erkännas.

Städa ur

2012-01-07T04:27:00.000-08:00

Jag kanske överdriver om jag säger att jag velat åka utomlands över nyår de senaste tio åren. Kanske. Oavsett är det länge men det var alltså först i skiftet när 2011 blev 2012 som det faktiskt hände. Jag är barnslig med nyår. Älskar den symboliska reningen och står ut med bitterljuv nostalgi som resten av året ligger nedpackad i lådor eller digitala mappar av typen ”personligt”.

Nyårsaftons förmiddag på kinesiska muren blir svårslaget. Det enda värt att känna ödmjukhet för där är människans slit genom historien, de egna bedrifterna liksom bleknar.

Idag storstädar jag. Det är en del av mitt eget nyårsfirande. Konstaterar att nej, jag behöver inte köpa något. Någonsin. Njuter av känslan av ett överdrivet prydligt badrumsskåp.

Igår råkade jag ut för en vad-gör-du-nuförtiden typ av situation. Jag var på Hemköp. I ögonvrån såg jag hur han som stod före mig i kön iakttog mig. Jag tittade tillbaka och efter ett par förvirrade sekunder såg jag igenom ett för mig nytt skägg och identifierade någon jag försökte falla handlöst för i det förra decenniet. Förflyttades till när jag var någonstans 23. Vi utbytte de vanliga fraserna. Vi har båda bättre jobb. Förmodligen bättre lägenheter (jag frågade inte specifikt om det). Jag gick hem och öppnade en pärm jag märkt med ”personligt”. Läste sådant jag skrivit för länge sedan. Kunde inte värja mig för den där nostalgin jag slapp på kinesiska muren.

Vet inte om det kallas trettioårskris. Eller bara livet.

Idag har jag alltså en pedantiskt städad lägenhet. Ni skulle kunna komma hit och vi skulle kunna äta småkakor direkt på golvet. Men jag ska iväg och promenera genom Stockholms södra förorter med han jag gillar. Foga något bra till mappen ”personligt”. Kalla det 2012. Eller bara livet.

Slita ut allt.

Göra om och göra rätt. Göra ordning.

Asfaltsneonavgaskärlek

2012-01-06T10:31:00.000-08:00

Jag var huvudsaklig hovfotograf och Sarah axlade rollen som förste kartläsare under vår Pekingresa. Vägbeskrivningarna hon drog blev bara melodramatiskt tonårsromantiska romantitlar i mina öron. Jag menar, se själva:

Vi ses på Wangfujing

Ett hotellrum på Dengshikou

Minns du Dongdan?

Spring ikapp mig på Changan

Jag väntar vid Guomao

Och så vidare.

Bra resor tar sin tid att gå ur kroppen. Jag vaknar och tänker på guldfiskar. Men också: gatuvyer, muren, neonskyltarna, tecknet för ”stor”, fusksiden, friterade insekter på pinnar, jade och Förbjudna staden i snö. Jag frös mycket. ”Det snöar tre dagar om året i Peking” sade guiden ”era bilder blir unika”. Det blev dem.

Peking kommer gå ur kroppen på mig. Jag vet hur det blir. Som alla semesterförälskelser. Knappa in koden på datorn på jobbet och sedan är det vardagsverklighet för hela slanten. Men i hjärtat, där kommer de leva kvar, mina mentala snapshots och en särskild sorts upprymdhet.

Så jag säger det enda jag kan säga:

Jag ska vara en tiger på Jiangoumeng

Drakens år på Tian'anmen

Mitt hjärta på Ping'anli

(Don't try this at home – det är svårt att sluta. Om ni ändå inte kan låta bli hittar man Pekings fantastiska tunnelbanekarta här).

Tänka sig

2012-01-04T03:03:00.000-08:00

Att jag stod där. Där var den. Och det var inte alls som på Louvren (för att tangera Göran Palm).

Peking tog mig med storm. Större än någon stad jag upplevt. Man skulle kunna försvinna där. Leva ett liv i ett hörn av staden och ändå ha en hemmaplan större än Stockholm. En citykärna som en tundra eller en savann. Nu vet jag på riktigt vad begreppet storstadsdjungel verkligen innebär.

Åh jag vill tillbaka dit. Snart!

Och så var det då muren. Herregud vilken resa. Mer bilder kommer.

Tack 2011

2011-12-26T05:45:00.001-08:00

Tack för att jag lärde mig, den hårda vägen men ändå, att känna igen en skitstövel.

För föräldrar, gamla och nya vänner, Träningskompisar och kollegor som visat exakt hur bra och omtänksamma de är.

För styrkan inuti hjärtat och för den i mina lår- och axelmuskler.

För fina kommentarer och uppmuntrande tillrop här på bloggen.

Men ärligt, det här med 2011, det tar vi och skiter i va? Brudar brudar brudar, här kommer ett hundår till. Vi gör som vi brukar: det bästa av det.

Och kom ihåg: livet är för kort för långa kjolar.

Gott nytt år på er! Nu åker jag till andra sidan jorden.

Om du nånsin nån gång

2011-12-25T04:14:00.001-08:00

X2000 gamle vän. När det är färdigkalasat är det alltid du och jag igen. Jag har haft en perfekt vecka. Vinkar hejdå till Göteborg från min fönsterplats. Om du nånsin nån gång känner sorg för mig kära du, vill jag säga igen: oroa dig inte. Jag har alltid en väska packad. Klarar mig jämt. Jag har din konstant småmulna, stretande, Fuck-you-attityd-styrka längst inuti. Och jag skrattar högt åt ordvitsar.

Så var det dags

2011-12-23T15:11:00.001-08:00

God jul hjärtan! Hoppas att ni firar precis så som ni vill!

Beijing Baby

2011-12-23T10:49:00.000-08:00

Dagen före dagen före dagen före Peking. Så blir det va? Äh, jag villar bort mig. Min poäng är: på annandagen åker Sarah och jag till Peking. Idag har jag införskaffat nödvändigheter: adapter, handsprit, stödstrumpor och växlat pengar.

Peking baby. Det kan bara bli lyckat.

I will always be your soldier

2011-12-23T04:35:00.000-08:00

Igår tog jag bussen ut på landet för traditionsenligt lilljulsfirande med två av mina äldsta vänner. På gymnasiet brukade vi äta Skotte och prata politik och kärlek och vi hade färgat svart hår och nu har de hus och barn och vi träffas för att äta choklad och prata politik och kärlek och låta bli att nämna att åtminstone jag snart måste färga håret på grund av envetna vita hårstrån.

Försök själv förklara för tre 2,5-åringar varför B inte är med och firar lilljul i år. "Han var ju dum mot Anna" försökte deras ömma moder "han sade dumma saker och han får inte leka med oss mer". Fadern var mindre diplomatisk "han var så dum mot vår Anna så ser vi honom gå över ett övergångsställe så stannar vi inte". Och sedan fokuserade vi på viktigare och betydligt roligare saker än den där B. Typ julklappar och beundran av julgran och vansinnigt god vegetarisk lasagne och en minst lika god choklad cheesecake och när sötnosarna somnat låg vi vuxna utslagna i soffor framför öppna spisen och spelade wordfeud med varandra.

De är allt två av mina tappraste krigare, de där.


Nä, "omöjligt" är inte ett ord Stadshimmel använder. Men att arrangera ett självporträtt som även inkluderade tre ungar, det var en utmaning.

Om ni röntgade mig nu

2011-12-22T01:33:00.000-08:00

Jag kakkalasar mig vidare genom tillvaron. Det sämsta med Stockholm är att min storfamilj inte bor där. Och det bästa med Lerum är att jag kan knalla från hus till hus. Krama morföräldrar och syskonbarn. Äta punschrullar och ambrosiakaka och rocky roads och småkakor. Långa frukostar med föräldrarna.

Jag lovar. Om ni röntgade mig nu skulle ni bara hitta socker. Smör. Och kärlek.

Det var en gång

2011-12-21T02:42:00.000-08:00

Det var en gång, i närtid, en borg som hade mjöl och julkryddor som stomme och kristyr som fogmassa. Och vägen in i borgen var gjord av engelsk konfekt och i snön runtom hade det landat silverkulor på samma sätt som stjärnorna landat i trädgården i Boyedikten. Borgen låg på en snurrbricka och vred sig runt, runt i människornas blickar som en nöjd, eller kanske lite mallig, pösmunk. "Ni vet väl" spann den från djupet av sin borggård "att ett hus är gjort av sten och puts, men ett hem bygger man av kärlek".

Som häxan i Hans och Greta

2011-12-20T10:05:00.001-08:00

Jag älskar pepparkakshus. Det kanske finns en person som älskar dem mer. Kanske. Det skulle vara häxan i sagan om Hans och Greta, i så fall.

Life is not a destination (It is a journey)

2011-12-19T05:04:00.001-08:00

Bilder från en tågresa. Från snö till tö. Blaskigt bistrokaffe, bra film i laptopen, den där utsikten jag nästan kan utantill. Varje jul jag åkt mellan Stockholm Göteborg. Tänkt "nästa år är allt annorlunda". Elva år. Du och dina vägar livet. Så lite förutsägbara. Att kapitulera för dig är inte att ge upp. Han jag gillar skickar ett mess. "Hoppas resan går bra". Jag svarar att det gör den. "Den går från snö till tö". Någon gång ska jag berätta om västgötaslätten.

Packa

2011-12-18T11:57:00.000-08:00

Så där ja. Kakor är bakade. Förpackade. Redo att packas upp hos storfamiljen. Den västerut. Imorgon åker jag. X2000. Göteborg. Lerum.

Tiden gick, vi sprang bredvid

2011-12-16T03:10:00.000-08:00

Kommer aldrig bli för gammal för saftglögg och apelsiner, i soffan med min Anna.

Titta på foton från när vi var 17.

Säga något om babyhull i kinderna och tovorna i håret.

Hon är vacker som en dag. Eller om det är en natt. Jag vet inte så noga.

Kommer aldrig bli för gammal för att ta fåniga bilder utan något syfte alls.
När man har växt tillsammans.
Växer man ihop.

Salong Saxhimmel

2011-12-15T13:50:00.001-08:00

Frisersalonger har ju alltid så ordvitsiga namn och jag vill inte vara sämre.

När jag sade "jag kan klippa dig" till min Anna menade jag "kan" som i "jag har möjlighet att", inte som i "jag vet hur man gör". Men mohikanen behövde snyggas till och Anna satt i mitt badrum m en handduk över axlarna och jag klippte lite i luften och sade "hur gör man?" Hon är nu inte en sådan som bangar, min Anna, så trots en skeptisk uppsyn från henne satte jag igång. "Det är svårare än man tror" konstaterade jag efter att ha gått över högersidan m min lila pysselsax.

Men vänstersidan, den blev helt okej faktiskt. Jag längtar till Annas hår växer ut. Så jag kan klippa det igen.

Fickkompisar till salu

2011-12-14T23:51:00.000-08:00

Idag levererade jag en björnängel och en kärleksgris till min kollega Jennie som ska ha dem i lucka 24 i sina barns julkalender.
Du vet väl att du också kan köpa björnänglar och kärleksgrisar? För 100 kr styck kommer de inslagna och hemskickade till dig. Maila mig för mer info! Du kan läsa mer om mina fickkompisar här.

"Ja jag elsker denne stad"

2011-12-14T10:23:00.000-08:00

Norges nationalsång fast om staden jag tycker så mycket om. Det var vad som ringde en stund i mitt huvud igår. Åh den var vacker från en regnig terrass på Münchenbryggeriet. Mild december, ljusets som bröts mot Riddarfjärden och våt asfalt. Gå dit någon gång, om ni har chansen. Det sätter fjärilarna under nyckelbenen i rörelse.

Dressed up, some where to Go

2011-12-13T09:16:00.001-08:00

Jag mutar kroppen m kaffe och Ipren. Säger ett "kom igen kära du, bara ikväll". Favoritklänningen är på. Det röda läppstiftet också. Jobbets stora julfest vill jag inte missa även om kroppen hellre sovit bort kvällen. "Vi skippar minglet imorn, men ikväll ska vi till Münchenbryggeriet". Kroppen och jag turas om att övertala varandra. Pepp!

Eder önskar jag en fröjdefull morgonstund

2011-12-13T00:04:00.000-08:00

Flickorna var vackra med lite dålig hållning och stjärngossarna såg ut som pojkar men hade mäns röster. Jag röst vid minst ett tillfälle.

Och det är konstigt för det är först de senare åren som jag blivit berörd av Lucia. Hela min skoltid tyckte jag mest det var obegripligt/överskattat/töntigt (varierat från tidsaxeln 7-17 år). Förstod mig aldrig på de oskrivna reglerna om hur ett lucialinne skulle se ut, det var så noga med exakt hur långt ner mot fotknölarna det gick och hur kragarna skulle vara formade. "Jaha du får ta din brors gamla i år" sade mamma någon gång och jag kunde verkligen inte ha brytt mig mindre, men alltid var det någon av flickflickorna som synpunktade till sig ett "är inte det där ett stjärngosselinne?" Och så var det detta med att knyta sidenbanden på ett alldeles särskilt sätt. Och på högstadiet skulle allt plötsligt vara kontrollerat crazy och de snyggaste killarna klädde ut sig till Lucia istället för gossar och de snyggaste tjejerna fnissade så de kiknade och min Anna och jag kunde himla med ögonen mot varandra. Och det var saftglögg i plastmuggar uppställt på våra bänkar och tända ljus i lyktor vi gjort själva (av typen urgröpta potatisar) och lussekatter där man snålat med saffran.

Dessutom är ju texterna i sångerna mest fina ord staplade på varandra utan att vara särskilt poetiska.

Men imorse satt jag alltså där i Bankhallen och såg på tonåringar och levande ljus och rös litegrann åt det där högtidliga och åt flickornas flätor och stjärnorna på gossarnas strutar. Drack espresso i plastmugg och sög på ett torkat fikon jag hittat i fruktkorgen och störde mig på att någons mobil började ringa mellan två av sångerna.

En gång jul om året bara.

Nu kanske ni tror att bilden är suddig för att jag darrade av stämningsrörelse? Tyvärr. Men det blir inte så mycket bättre med Iphone3.

Låt det snöa

2011-12-12T06:12:00.000-08:00

Vill varken leva på ett glasberg eller i en glaskupa. Men den där barnaffären i gamla stan, som skyltar så omsorgsfullt, den får mig att tänka att kanske, kanske skulle jag kunna sitta där bakom fönsterglaset. Rulla mig i låtsassnö. Och klappa rådjur.

Saffran

2011-12-11T10:10:00.001-08:00

Han jag gillar meckar med min dator. Formaterar tror jag man säger på fackspråk. Jag bakar saffransbullar. Bytte kardemumman mot saffran och kanelen mor riven marsipan.

Ibland är könsrollerna helt uthärdliga, sett från min horisont.

Säg det med Scrabble

2011-12-09T12:04:00.001-08:00

Mitt namn är Anna

2011-12-09T03:12:00.001-08:00

"idag är ingen vanlig dag, för det är alla Annors dag" skrev jag lite sådär lagom ironiskt i min FB-statusrad. Men genast började, helt seriösa, gratulationer att strömma in. Jösses. Borde nog börja fira mellannamnet också. För alla anledningar att silverkanta vardagen, är jag för.

Jag firade m ett besök på Björn Axén. Världen ser rätt mycket vackrare ut när man inte måste betrakta den genom ett lager lugg som hänger framför ögonen.

Engelsk konfekt

2011-12-08T07:20:00.001-08:00

Idag är jag klädd som engelsk konfekt. Kanske för att det ryktas något om snö. Och för att det är min namnsdag imorn. Och för att det gått en spricka i Berlinmuren.

Stadshimlen och Fåfängan

2011-12-06T06:16:00.001-08:00

Igår vid den här tiden åt vi julbord på Fåfängan m jobbet. Och utsikten vägde upp för faktumet att informationen om att jag är vegetarian försvunnit i hanteringen. Men jag gick mig ett par tzayspett till slut.

Idag står varken fåfäng utsikt eller lyxigt sojakött på menyn. Kan inte vara fest jämt ju.

Analogt

2011-12-04T10:35:00.001-08:00

Jag torskar visserligen här också, fast det gör inte så mycket, det är nog första gången jag gillar ett sällskapsspel.

Men vill du hitta mig på Wordfeud heter jag Stadshimmel, förstås.

Till salu: Kärleksgrisar och björnänglar

2011-12-03T07:54:00.000-08:00

Jag har fått en del förfrågningar om jag säljer några av mina alster. Det gör jag ju generellt sett inte. Men nu så här innan jul tänkte jag ge det hela ett försök. Detta pilotprojekt består av fickkompisar i form av kärleksgrisar och björnänglar.

Figurerna är ca 7 cm höga och inte alls särskilt lämpliga för barn eftersom de har flera små delar som mycket väl kan tänkas trilla av vid hårdhänt nyfiket hanterande.

Fickkompisarna kostar 100 kronor styck inklusive porto. Maila mig på minahemliga@hotmail.com om du är intresserad!

Alla-bitarna-på-plats-dag

2011-12-01T13:06:00.001-08:00

Idag har jag haft världens bästa dag.

På jobbet har jag bara gjort det jag tycker är absolut roligast.

Sedan skolkade jag från träningen och köpte nästan alla julklappar istället.

Hemma bakade jag korintkakor och slog in paketen och sedan har jag suttit i en rätt obekväm ställning på golvet och läst gamla favoritpoeter. Från Epiktetos via Thorvall till Boyacioglu.

Så kan man också ha det. Tydligen.

Imorn är det första december

2011-11-30T11:10:00.001-08:00

Pepparkaksbak och Pekingprat hemma hos min Sarah.

Näckroslampan

2011-11-28T03:33:00.000-08:00

Jaha så här får det bli. Jag pratar förstås om näckroslampan. Kanske inte ett mästerverk, men klart godkänt, det tycker jag faktiskt. Bara den nu inte börjar brinna under redovisningen! Enligt läraren på min kvällskurs brukar det hända under just det här momentet. Imorgon är The Big Day: Lampvernissage och kursavslut!

Paus

2011-11-27T02:20:00.000-08:00

Strax ska jag trotsa regnet och bege mig till träningen. Söndagar kör vi en och en halv timma och det är så skönt för jag är i regel mer avslappnad då än vardageftermiddagar. Och sedan ska jag åka till Täby, och det hör verkligen inte till vanligheterna - jag har varit där ett par gånger bara under mina snart elva stockholmsår, och fira thanksgiving med min Anna K som är hemma från staterna under ett år.

Men just nu: Paus. Kaffe. Och blå hyacinter.

Att göra en näckroslampa

2011-11-26T07:37:00.000-08:00

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men jag har börjat tröttna på min kvällskurs. Det är inte bara för att jag är besviken på innehållet, utan ganska mycket för att det passar mig så dåligt att vara uppbokad samma tid var eviga vecka. Mycket av min fritid går till träningen. Och väl hemma från den vill jag gärna sitta tyst i soffan och virka eller sätta på P1 och baka något. Det här med läxa och förberedelser och redovisningar. Nä. Jag har nog växt ifrån det.

Nu är det bara två gånger kvar och som slutuppgift ska vi tillverka en lampa. Vi måste använda en sladd och en glödlampa som vi fått av skolan, men i övrigt är det helt fritt. Jag har valt att göra en lampa i form av en näckros och tänker mig att målgruppen är barn upp till tio. Den är gjord i dekorgummi och just nu håller jag på att lacka glödlampan med gult nagellack. Vem vet, kanske gör en guide till hur du kan tillverka en egen så småningom.

Som det känns

2011-11-25T09:45:00.001-08:00

Det är tur att jag ska på Thanks givingmiddag på söndag för just nu, trots vemodiga jultankar, känns det som om det mesta går min väg. Och idag har jag känt mig så lycklig över allt det som är mitt och min vardag. Föräldrarna. Vännerna. Karriären. Träningen. Träningskompisarna. Min kropp som klarar så mycket.

När jag var yngre var jag alltid rädd för livet och oroade mig så för hur det skulle bli. Men nu vet jag ju. Det går an ibland. Och ofta går det långt över förväntan. Och dagar när man gråter över en ensam tallrik fil vid köksbordet och tänker på hur det hade kunnat vara. Hur det borde. De måste man förlåta sig.

Jag låter självhjälps-bok-präktig. Det går också an.

Jag förlorade de första ronderna i kärlek. Det gör inte så mycket. Jag klarade räkningen. Studsade mot ringrepen. Har guarden uppe. Ska låta adrenalinet kicka in. På det igen. Vad ska man annars göra?

Shortsen har jag fått av Maria. Den thailändska texten betyder "älskad vän".

Om morgonen, om eftermiddagen

2011-11-24T07:54:00.001-08:00

Imorse såg gamla stan ut som en övning i perspektivteckning.

På väg hem från jobbet mest som något natten suddat ut. Sådär vardagsromantiskt som den här stadsdelen är för det mesta. Så att hjärtat smälter.

Garanterat julfri zon

2011-11-22T06:18:00.000-08:00

Redan julmusik på H&M. Familjärt julpyssel på Panduro. Då gick det en liten spricka i mig ändå.

Nä fy satan. Inte i år. Inget julpyssel här inte. Det var så annorlunda förra julen. Jag vägrar den här vintern. Det är för tungt.

Bara hyacinter ska jag ha. I massor. På bordet och varje fönsterbänk.

Men jag gjorde förfärligt många söta saker förra julen. Det måste jag ändå säga. Så om du vill ha inspiration och kanske göra de där skridskorna och sådana saker, då kan du titta under fliken jul. Jag unnar dig all sockervaddig låtsassnö i världen. Det är inte det. Men för egen del, i Lilla bos del av ytan under den här stadshimlen, nöjer vi oss med hyacinterna. De blåa.

Antiklimax

2011-11-22T01:22:00.000-08:00

Nä hörrni vilket antiklimax. Jag skulle gå en match på lördag. Jag tycker om att prestera på begäran. Be mig skriva något kul om något riktigt tråkigt och kreativiteten kickar in med full kraft. Men när det kommer till att prestera fysiskt på beställning. Att rensa negativa tankar kring mina tekniker, min styrka och min snabbhet, då låser jag mig och blir nervös och känner mig oduglig. Så det här med match, det sätter sig på psyket för mig. Och då hjälper det inte vad tränare och sparringpartners säger, för jag måste landa i mitt eget hjärta och hitta en egen punchline för vad jag vill i ringen. Men nu hade jag ju verkligen sett fram emot den här matchen. Siffrorna på vågen är perfekta. Jag är taggad. Och så detta - matchen är inställd. Nytt försök om en månad igen. Man kan ju gå bärsärkargång för mindre.

The voice within

En tjänstemans bekännelse

2011-11-21T13:10:00.001-08:00

Alla texter som skrevs och lades på hög.

Inte visste jag att det var livet.

Man kan ju kalla det måndag också. Hoppas ni får en strålande vecka!

Ett hem ska vara som Fågel Fenix

2011-11-19T10:48:00.000-08:00

Min första lägenhet låg i en pendeltågsförort. Jag blev vuxen där. Mellan 19 och nästan 26 händer en del. Den betydde mycket för mig, den där lägenheten. Jag kan alla promenadvägar och jag vet hur sjön Magelungen ser ut alla årstider. Mina föräldrar säger ibland att det känns som att jag aldrig trivdes i min andra lägenhet, den i Aspudden. Men det gjorde jag. Aspudden är underbart, lägenheten var stor och praktisk och jag kallade den för Varglyan. Det var bara det att när jag flyttade dit, var jag kär i B för första gången. Och han hade lämnat mig för första gången. Jag plockade ettan vid sjön Magelungen i lådor och det hade jag räknat med att göra ändå, men med honom. Jag såg ett annat liv lösas upp som en hägring, fann mig själv ensam som vanligt, i en ny etta.

Någonstans tvättade jag aldrig bort det där från Varglyan. Någonstans stod den alltid för ett misslyckande, för uppluckrade planer. Där bidade jag min tid mer än jag fångade dagarna.

När jag var kär i B för andra gången och vi flyttade ihop på riktigt i Vasastan var det som att alla bitar föll på plats. Jag har skrivit om det tidigare. Jag lade min kärlek så varsamt i varje kvadratcentimeter. Såg oss bo där om tio år. Om femton. Jag hade aldrig räknat med att det skulle göra så ont att lämna vårt hem. Jag har inte satt min fot på Sankt Eriksplan sedan maj. Ibland, innan jag somnar, ser jag fortfarande hur det såg ut. Var möblerna stod och hur städskåpet var organiserat.

Samtidigt är Lilla bo hemma på det där sättet som min första lägenhet var. Här kan man dra en lättnadens suck, och det är så lätt, så lätt. Symbolvärdet här är att jag klarar allt. Här blev jag lycklig igen. Det är ju otroligt.

Jag tänker att ett hem ska vara sådär. Som Fågel Fenix. Och förmå en att resa sig ur askan igen och igen.

Yrkesval

2011-11-18T09:59:00.001-08:00

Igår var Anna och jag på Operan.

Det fick mig att fundera över varför just jag försörjer mig på att skriva grejer.

Tänk om man var Prima Ballerina istället!

Vilken grej liksom.

Kristallkronor och män i trikåer och finkultur och tyll och benmuskler man ser på hur långt håll som helst.

Men så älskar jag ju att skriva förstås. Och saknar taktkänsla.

Kärleksgris

2011-11-16T12:24:00.000-08:00

Beijing Baby

2011-11-15T07:36:00.001-08:00

Vem har inte försökt gräva en tunnel till Kina? Med plasthink och spade, i gallonisar och i en radhussandlåda. Annandag jul flyger vi till andra sidan världen, Sarah och jag. Nio dagar i Peking. Det blir något det.

Igår fyllde vi i visumansökningar.
Vi tog foton i en automat på centralen. Vi ser lite ut som brottslingar på fotona men jag fick ändå känslan av Amelie från Montmartre, när jag såg Sarah sticka fram där i automaten.

Nyår i Peking med henne. Kan inte tänka mig något bättre.

Smakråd mig, är ni snälla

2011-11-14T01:21:00.000-08:00

(Det är vita kanter runt om, men det syns inte mot bakgruden här)

Min kvällskurs i grafisk design rullar på. Just nu har vi tema "bokomslag" och imorgon är det dags igen för redovisning av läxan. Uppgiften var att välja sin favoritbok och göra ett nytt omslag till den. Jag valde, nästan utan att tveka, volymen som samlar Kerstin Thorvalls dikter och har den långa titeln "Jag är en grön bänk i Paris". Jag älskar Thorvalls på-pricken-iakttagelser, hennes förmåga att skriva med lätt hand om allt det svåraste och hennes öppenhet. Hon skriver om olycklig kärlek, passion och om att vara den andra kvinnan. Om att älska mot alla odds för att man hellre har kärleken än sin värdighet. Så jag gjorde ett omslag som jag hoppas visar det där. Det fanns inga Iphones när Thorvall skrev sina texter, men de är så tidlösa att jag ville göra ett medvetet statement som visar just det, att passionen inte bryr sig om sekler och decennier, den brinner ändå och på samma sätt.

Vad tycker ni? Jag drabbas av sådan prestationsångest när jag väl sitter där och ska visa upp mitt alster på kursen, så ni får gärna komma med konstruktiva ändringsförslag.

Krossade hjärtan, vita ballonger

2011-11-12T04:40:00.001-08:00

Jag skrev ju om alla krossade hjärtans dag för ett tag sedan. Idag var det dags. Massor av människor på Sergels torg skrev lappar t den som varit boven i det egna kärleksdramat, fäste på vita ballonger och släppte på en given signal taget om det som varit. Ballongerna steg mot en stockholmsblå himmel. Vi hurrade och ropade "hejdå" och ja - det var lite nyårskänsla faktiskt.

Jag skrev "du kan bete dig som om du är 17, men du blir aldrig ung igen".

Moj var med som moraliskt stöd och släppte en ballong hon med. Det var en fin sak att göra tillsammans.

Och jag har växt så mycket.

Fredagsfys är Fredagsmys

2011-11-11T09:49:00.001-08:00

Två timmars intensiv fysträning på klubben i eftermiddag. Det är liksom Fredagsmys i fightervärlden. En snabb dusch och en stor proteindrink och nu är jag på väg till Sarah för att bli bjuden på middag.

Ah och just det. Jag kan blogga från mobilen nu. High tech va?

Den entreprenöriella andan

2011-11-11T06:19:00.000-08:00

Hörrni, jag får en del frågor i kommentarer och på mail om jag säljer mina alster. Det gör jag ju inte. Men nu så här inför jul funderar jag på att sälja lite fickkompisar. En helt ny filur som bara finns i anteckningsblocket än så länge. Vad tror ni om det, spontant?

En ny etikett kanske kan bli "gör det inte själv", typ.

Dimmiga dar

2011-11-09T06:21:00.000-08:00

Idag har dimman legat som skummad mjölk tvärs över stan. Stadshuset försvann på andra sidan vattnet. Som om gudarna satte upp en rökmaskin, men glömde discokulan.

Rött

2011-11-08T01:59:00.000-08:00

Jag kan tycka att rött är lite idélöst som accentfärg. Svart fondvägg, röd ljusstake. Vit förpackning, röd text. Ja ni vet. Enklaste vägen liksom. Men en dålig hårdag. När mötena kommer att avlösa varandra. När jag inte kommer hinna till klubben och träna men planerar att springa löpband på jobbet istället. Men halvvägs dit kommer på att jag tagit med mig allt utan löparskorna.

Att då kunna fiska upp ett knallrött läppstift ur handväskan, det fick mig att brista ut i ett spontant "FAN vad jag älskar att vara kvinna!" till den manliga kollega jag delar rum med.

Röda läppar. Enklaste vägen liksom.

Under broarna gick jag

2011-11-06T07:57:00.000-08:00

Årstabron, södermalmssidan.

Vilja men inte kunna. Som om jag har en Berlinmur runt hjärtat. Och varken vet hur jag själv ska ta mig över, eller hur jag ska lyckas kasta en repstege till någon på utsidan så att den kan klättra in. Middagar och filmkvällar och långa promenader. Jo men visst. Muren börjar någonstans efter det. Hit men inte längre. Inte än.

You can't hurry love.

Päronlyx

2011-11-05T12:25:00.000-07:00

Jag har mina föräldrar här över långhelgen. Vi äter frukostar länge.

Och tar tio poäng i klyschrising.

Fickkompis: Elefant

2011-11-05T02:20:00.000-07:00

Gör en blompinne

2011-11-03T04:52:00.000-07:00

Jag gjorde en blompinne som jag satte i min utblommade orkidée. Den skulle säkert vara söt i en bukett snittblommor också.

Jag formade ett hjärta av en grövre metalltråd.

Ritade av insidan av metallhjärtat på ett fint papper och klippte ut.

Gjorde hål i pappershjärtat och sydde sedan fast det i metallstommen.

Lindade fina pärlor runt skaftet med hjälp av en tunn metalltråd.

How to love

2011-11-02T02:51:00.000-07:00

Det kan vara söndag och man kan åka Djurgårdsfäja och stanna utanför Grönan som andas skräckfilmsestetik i höstrusket och säga ”jag jobbade där, när jag precis tagit studenten” och minnas kassa jobbvillkor, mördande tråkiga arbetsuppgifter och en lön som inte ens imponerande på ens 18-årsjag.

Jag tänker på bergochdalbanor och på hur man brukar säga att livet är sådär. Upp och ner omvartannat. Det vet väl jag. Under det här året har jag haft en kategori på bloggen som hette ”bröllop” och en som är kvar och som heter ”hjärta smärta”.

”Livet är som en bergochdalbana” säger man.

Jag tycker att metaforen haltar.

För det hisnar så skönt i magen när bergochdalbanan åker djupt, djupt ner.
Och det är när man är på väg upp som man trycks tillbaka mot sätet och undrar vad man håller på med.

Det kanske mer är som slänggungorna. Att man rusar runt, runt och när det precis är som roligast kommer illamåendet istället. Eller som Lustiga Huset för inget är vad det verkar vara, föreställningar och förställningar och man köper det rakt av, för att det är enklast så. Min favorit har alltid varit Extreme. Jag brukade åka den efter jobbet. ” Extremt snurrigt! En arm med många armar som allihop snurrar åt olika håll – upp och ner och runt, runt. Vill du vara extra extrem ska du sitta längst ut på någon av armarna” skriver Grönan.

Och jag sitter där. Med min inte helt kalibrerade magkänsla och alla mina höga förväntningar. Har Lil Wayne i lurarna. Nynnar:

It’s seems like you came back 10 times over

Now you’re sitting here in this damn corner

Looking through all your thoughts and looking over your shoulder

See you had a lot of crooks tryna steal your heart
Never really had luck, couldn’t never figure out
How to love
How to love

See you had a lot of moments that didn’t last forever
Now you in the corner tryna put it together
How to love
How to love

Det kan vara höst efter en extrem vår men i alla fall elva år sedan man dagligen såg Grönan inifrån och man kan undra hur man ska ta sig ur det där hörnet och älska igen. Har man åkband kan man försöka hur många gånger som helst. Men man får inte gå före i kön.

Bloggkärlek

2011-11-01T02:21:00.000-07:00

Trevliga bokbloggen En bok om dagen har gett mig Aworden "Liebster Blog"! Den första i Stadshimmels historia och det känns himla kul förstås. En bok om dagen skriver om min blogg "En himla kreativ kvinna som bloggar om allt slags handarbetande och att fightas fastän man blir blåmärkt utanpå och känner sig blåmärkt inuti. Det går inte att bli annat än imponerad!". Tack så hemskt mycket, säger jag!

När man har fått den här utmärkelsen är det tänkt att man ska göra det här:
1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personen som gav dig awarden och länka till bloggen.
3. Välj ut fem personer/bloggar som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!
Jag läser ganska många bloggar. Mest sådana som påminner om min egen: dagboksbloggar om kreativitet och snarlika områden. Det är fint att kika in i folks vardag. Att läsa bloggar blir lite som att ha en låtsaskompis. Jag hade en drös sådana som barn.

Det här är några av mina låtsaskompisar:

Life is a plate of cupcakes - Susanne har ett väldigt speciellt och intimt tonfall och dessutom fotar hon vackert den arsenal av pyssel och bakverk hon producerar. Hon har en förmåga att skriva så att man känner sig personligt träffad och liksom dras in i hennes hemtrevlighet.

Sara Lovisas dagliga bravader - Sara Lovisa skriver så lättsamt och uppriktigt om sin vardag som ung småbanrnsmamma och om skönhetshets och utseendefixering. Personligt med hög dos integritet. Ja och så visar hon sina briljanta teckningar/illustrationer också förstås.

Nollfemnolltvå - Jag var väldigt mycket som Emilia när jag var 17. Delar av mig kanske är det fortfarande. Jag surfar in till henne för att läsa välskrivna inlägg och kolla på snygga foton.

Breaksomething - Poetiskt och grymt fotat. Den här bloggen ger mig mycket inspiration!

AccordingtoAnnika - Läser jag förstås. Men det gör väl alla?

Minilady

2011-10-31T00:43:00.000-07:00

Kommer ni ihåg Lingonladyn? Jag har virkat en liknande filur, men den här saknar användningsområde mer än att man kanske blir glad av att titta på den. Den är väldigt liten, inte mer än åtta cm hög. Virka den ungefär som Lingonladyn, men huvudet ska inte vara större än som mest 15 maskor.

Gör en hel drös förresten. Jag har en känsla över att den blir ännu sötare med liknande kompisar bredvid sig.

Told you so

2011-10-30T03:31:00.000-07:00

Chokladmördeg. Nougat emellan. Jag sade ju att det inte kunde bli annat än bra.

Åh helga lördag

2011-10-29T09:07:00.000-07:00

Lönehelgsmüsli - alltså extra mkt nötter, frön och bär.

Idag har jag tillbringat rätt stor del av min tid i köket. Det är nu ingen större utmaning, med tanke på att köket utgör typ en tredjedel av min lägenhet. Men ändå. När jag flyttade till Lilla Bo tänkte jag att jag skulle sitta uppflugen sådär på köksbänken betydligt oftare. Prata i telefon. Dricka kaffe. Läsa DN. Så ofta blir det inte, men idag satt jag där och läste kakrecept och passade müslin i ugnen. Det senare är riktigt tråkigt. Tur att müslin blir så god att den är värd väntandet. Kakorna kallas "nougatdubbletter" och jag hittade receptet i en bilaga till någon av kvällstidningarna. Det näst bästa med dem (jag förutsätter redan att de är galet goda, jag menar chokladkakor som man lägger ihop med nougatfyllning i mitten - hur kan det misslyckas?) är att de går att frysa!

Alltså lördag hörni. Man kan ju bli religiös för mindre.

Blåmärkt

2011-10-27T12:08:00.000-07:00

När min idiotiska ex-fästman hade friat till mig och jag hade sagt ja, skrev jag bara "ringmärkt" i statusraden på min FB. Det tyckte jag var himla fyndigt.

Nu är jag mest blåmärkt. Det är fint det också. Vi kallar det Tough Love. Jag får sällan blåmärken numer. Nybörjarna är lila, gröna och till sist gula över hela låren sin första termin. Men sedan härdas man. I avanceradegruppen kan vi puckla på varandra riktigt bra utan att det syns.

Men den här veckan har det varit hårt faktiskt. Jag är charmigt blå och vinröd på baksidan av vänsterbenet och över ganska stor del av vänster underarm. Det gör inte så mycket. Jag älskar min sport.

Och när min tränare pepp-pratar och säger att det verkligen syns på mig när jag plockar fram min andra sida, att han kan se när jag bestämmer mig för att nä, här tänker inte jag stå och ta stryk: "Jag ser ju så tydligt på dig hur du plötsligt bestämmer dig för, att nä jag är inget offer, han äger inte mig, jag äger honom", då är det jäkligt frestande att tillämpa fightingtekniker som metaforer för livet sådär i allmänhet, och erfarenheterna från min separation i synnerhet.

Jag är blåmärkt. Det gör inte så mycket. Jag klarar mig.

Minibakelser

2011-10-26T12:14:00.000-07:00

Jag skulle baka min vanliga gamla chokladkaka till födelsedagen, men i sista stund freestylade jag lite med receptet och den blev i ärlighetens namn inte helt... presentabel. Men god var den. Så jag mosade ihop den och gjorde minibakelser istället. Rullade bollarna i choklad och dekorerade.

Och jag ska vara ärlig med en grej. Det som blev över av den riktiga tårtan dagen efter, det mosade jag ihop det också och gjorde fler små bakverk av och tog med till jobbet. Och kollegorna var ganska imponerade. Jag brukar inte vara sådär präktigt duktig på att ta tillvara rester, så det här, det tillåter jag mig att dunka mig i själv i ryggen för faktiskt.

Till intet förpliktigande

2011-10-25T04:27:00.000-07:00

Jag som alltid fallit så lätt. För frestelser och utmaningar. Vill så gärna vara någon annanstans mentalt. Det går delvis på ren vilja. Men min mur har blivit högre. Det trodde jag aldrig. Jag fäster mig så lätt vid folk. Nej, jag fäste. Det är skillnaden. För jag vet nog inte, hur man öppnar sig längre. Jag vill så gärna vara helt opåverkad av min separation. Bara visare, klokare, men utan ärr och skyddsvallar.

Jag har många dygder. Tålamod är inte en.

”Kom hit och sov hos mig ibland”.

Jag tänker att man inte ska tänka så mycket.

Bara jag och löven i mitt älskade oktober. Det räcker så just nu.

Min ängel på Engelen

2011-10-24T13:48:00.000-07:00

Det är lustigt, för i alla år som jag har bott här, så har jag så många gånger fått höra "min kille/kompis/brorsa spelar på Engelen, ska du med?". Men ikväll var det alltså jag som hade en bästis på scen. Och hon är alltid min huvudperson, även om det var Vivi som i just det här sammanhanget så att säga officiellt stod för showen.

Och jag, jag fotade mest. Som vanligt. Jag tror till och med att jag glömde att applådera. Typiskt.

23 oktober

2011-10-23T08:25:00.000-07:00

Att fylla år en helg är en särskild lyx. Strax bio. Och jag har gjort precis vad jag har haft lust med. Hela dagen. Det vill säga:

Konstaterat att ett födelsedagskylskåp skiljer sig från andra kylskåp...

Legat i sängen och kollat West Wing

Och älskat Årsta. Älskat Årsta. Älskat Årsta.

"Väninnor" är bland det vackraste ord jag vet

2011-10-23T00:55:00.000-07:00

Åh det här kommer jag leva på länge. Middagen blev så lyckad. Vi pratade hela kvällen om högt och lågt och jag satt där som en nöjd katt mest, eller som min mormor kan se ut när hela släkten är samlad, liksom tillfreds och glad och rusig.

Av vännerna är det bara Anna som gillar att synas på bild (som ni märkt) men här ser ni lite hur kvällen såg ut sådär mat- och dekorationsvis.

Idag ska jag göra precis vad jag har lust med. Vi får se vad det blir!

Meny
Förrätt: snittar med ädelostkräm
Marockostil (när Sarah och jag var i Marocko fick vi ofta popcorn till förrätt)

Huvudrätt: gryta med quornbitar, kantareller, champinjoner, sherry och grädde. Serveras med vitlöksstekta äpplen och hembakat lantbröd

Efterrätt: Chokladkaka med vit chokladtopping
Cake Pops med mint och choklad

Dryck: iste (citron), bubbelvatten

Något fan så mycket bättre

2011-10-22T15:11:00.000-07:00

"Nån slängde ut dig som en sommarkatt till slut
Som om det gjordes för din skull
Och du har någon ny att somna bredvid nu
Det är inte lätt att va så ung

(Fy fan vad skönt)
Skönt att jag slipper bli 25
För ögonen svider och hjärtat bränns
(Vad skönt)
Skönt att jag slipper bli 25
Ungdomen brinner ge mig eld
(Vad skönt)
Skönt att jag aldrig blir 25
För sysifos ska till himmelen
Jag svär att jag aldrig blir 25 igen"

Födelsedagsförberedelser

2011-10-22T04:38:00.000-07:00

Imorgon fyller jag 29 år. Ikväll ska jag ha de närmast sörjande på middag. Jag började förbereda redan igår och går och mysbakar och fixar nu på förmiddagen. Det blir en huvudrätt som bland annat består av kantareller och äpplen. Och två sorters chokladkakor till efterätt. Till förrätt tänkte jag mig snittar med ädelostkräm och vid sidan av pappersstrutar med popcorn i. Jag har inte bestämt mig helt angående det där sista. Vi får se. Jag älskar att fylla år. Fortfarande.

En stilla fredagslunch

2011-10-21T04:02:00.000-07:00

En fredag när det ekar lite lagom tomt i korridorerna och hälften av kollegorna är bortresta eller sjuka eller på kurs eller bara lediga, kan man unna sig att på lunchen sparka av skorna, krypa upp i soffan med Svenskan och en kopp varm choklad och lyssna på tystnaden. Som en kliché i en damtidning ungefär. Bortsett att man läser om historiska händelser och försöker ta in bilderna och berättelserna från ögonvittnena. En sådan fredag har det varit idag.

Och så kan man förstås läsa det fina reportaget om Studio Ghibli också (som inte finns på nätet, rejäl miss av Svenskan där, ni får helt enkelt köpa ett pappersex). Ni har väl inte missat att jag har virkat såväl Ponyo som Totoro?

Paralellvärldar

2011-10-20T05:04:00.000-07:00

Jag gillar mina olika världar. Jobbet, träningen, kreativiteten. En gammal chef sade "om man inte känner Anna kan man inte tro att hon fightas. Inte ens när man känner henne tror man det..." Men på träningen verkar det ju fullständigt orimligt att jag lallar runt i finklänning med damig handväska och skriver och tycker grejer på arbetstid. Och uppkrupen i soffan med virknål och rosa garn i högsta hugg känns de andra alternativen ljusårsborta.

Jag tror jag skulle bli galen om jag inte kunde växla mellan dem.

Men om ni tycker det varit dåligt med mönster och så den senaste tiden, så vet ni varför. Jag har mest fightats. Och jobbat. Men det kliar i pysselfingrarna, som vanligt. Inte bara efter att fota (men löven! åh löven!) utan efter symaskinen och garnerna också. Snart så.

Vilka världar har du?

Sådär smickrande bild. Jag bjuder på den.

Mera mustasch

2011-10-18T06:44:00.000-07:00

Emilie gjorde en mustasch efter mitt mönster och ser föredömligt sliskigt manlig ut, tycker jag. Min Anna påstår att jag ser ut som Günter på fotot. Jag måste erkänna att det ligger något i det.

Har du också virkat min mustasch? Åh vad jag skulle bli glad om jag fick se en bild i så fall!

Emilie

jag

Günter

Melankolimåndag

2011-10-17T06:33:00.000-07:00

Inte mycket till stadshimmel det här, inte.

Vissa dagar är ju sådär bara och man är tonårstruligt missnöjd oavsett vad som händer. Inte ens faktumet att jag stötte på Sarah helt oväntat på väg till en lunch med Anna K - dvs två väninnor inom loppet av ungefär tio minuter - kunde på allvar hota tjurigheten som dominerande känsla för förmidddagen. Jag kan inte ens påstå att faktumet att jag gick upp klockan 04:55 idag för att ta morgontåget från Gbg hem till Stockholm egentligen har betydelse för dagens humör. För jag sov rätt tungt nästan hela vägen och vaknade så yrvaken att jag inte kunde ge ett rationellt svar på frågan "vet du var Munkbron ligger?" från en förvirrad stackars skåning som irrade runt vid Tegelbacken. Jag vet var Munkbron ligger. Bara så att vi klargör det. Men just då hade jag ingen aning.

Helgen var annars lugn och fin. Gud vad jag har promenerat. Och fick födelsedagspresenter av föräldrarna och syskonen. Och fikat på finporslinet hos mormor och morfar.

Måndagar som den här är det bara genomlida och börja om som gäller. Jag ska skriva ett tag till. Dra till klubben och sparka skenbenen trötta. Och säga som viktväktarna: imorgon är en ny dag. (Så det så).

Kvinnan som fnissar med får

2011-10-16T08:12:00.000-07:00

Rimfrostoktober

2011-10-15T09:19:00.000-07:00

Här har jag glidit omkring i föräldrarnas trädgård och blivit förskottsfödelsedagsfirad (toppa den ordsammansättningen, om ni kan!) bland rimfrost och levnadsglad lavendel. Återkommer när sockerruset lagt sig (choklad!).

Alla krossade hjärtans dag

2011-10-13T12:13:00.000-07:00

Herregud, det här är nog den mest briljanta reklamkampanjen någonsin. Sök på Fejan, det är där eventet ligger. Jag släppte ju mentalt min separation när jag gjorde om bloggen efter sommaren, och kanske är det därför jag älskar den symboliska idén med de vita ballongerna som ska släppas den 12 november. Funderar starkt på att gå. Kommer någon av er?

Om kampanjen: "För ett tag sedan blev jag lämnad av en kille. Vi kan kalla honom Håkan, för det är så han heter. Han krossade mitt hjärta och ett tag grävde jag ner mig i jobbet för att glömma. Det ju det man gör. Jag stod staty 8 timmar om dagen 7 dagar i veckan tills jag en dag kände att nu får det räcka, jag måste göra något. Så jag bestämde mig för att starta Alla Krossade Hjärtans Dag. De med lyckliga nykära hjärtan har ju en dag, men alla vi andra då? Alla Krossade Hjärtans Dag ska vara som ett ljus i mörkret för alla. Och har man inte fått sitt hjärta krossat än, så kommer man ju få det. Jag tänkte såhär: Vi ses på Sergels Torg den 12 november kl 12 och poserar tillsammans som levande statyer i form av ett stort hjärta. Sedan släpper vi varsin vit ballong som en symbol för att vi släpper taget om alla sopor, för evigt. Tryck på like om du gillar Alla Krossade Hjärtans Dag! Och kom den 12:e! Alla Krossade Hjärtans Dag sponsras av Ibumetin - Mot värk, feber och inflammation. (Men inte hjärtesorg, tyvärr.)"

Dagens lunch: Supervegansk dundersoppa

2011-10-13T01:51:00.000-07:00

Åh herregud vilken god soppa jag hittade på! Och jag är inte ens särskilt förtjust i soppa.

Jag gillar mat som är laktovegetarisk eller vegansk. Snabbt ska det gå. En kille jag dejtade en gång skröt om mig för sina vänner på en middag. "Alltså Anna lagar mat sjuuukt snabbt" briljerade han. Inget om att det var gott eller så. Men är man ihop med mig. Då kan man räkna med middag på bordet 20 minuter efter att ICA-kassen hittat till köket. Men just den här soppan alltså, den är riktigt god. ("Eget beröm luktar illa" säger pappa till mamma när hon liksom dånar av sin egen matlagningskonst och inte kan låta bli att ge verbalt uttryck för densamma. Jag antar att jag är min mammas dotter).

En halv butternut squash (en sådan där pumpa som ser ut som ett gigantiskt päron, ni vet)
1 vitlök

1 tetraförpackning med röda linser (jajamensan, orka vänta på att de torkade ska koka en kvart liksom)
1 liten burk kokosmjölk

1 buljongtärning

Skär pumpan i ganska tunna bitar och fräs dem mjuka i ett par minuter. När de har börjat mjukna slänger du i en grovt hackad vitlöksklyfta och buljongtärningen. Häll på kokosmjölken och lika mycket vatten (en smaksak förstås, du kan ju göra soppan tunnare). Tillsätt linserna (skölj innan förstås). Mixa alltihop med mixerstav!

Kombineras med fördel med en matmuffin!